ALPHIRA, har du också sett en jätte? Jag såg en för först gången i somras och en vän såg den samtidigt, det är en mäktig syn. Så glad jag är att du delar med dig.

Det där med att en sanning från barndomen liksom har ändrat sig och att människor inte minns sånt man är säker på att man upplevt har jag också råkat ut för. Det är frustrerande men om man, som du också verkar göra, kan acceptera att vi har olika verkligheter eftersom vissa inte har förmågan att se vad vi ser så blir det lättare att förstå varför de verkar ha glömt. De har helt enkelt aldrig upplevt det från början.

Det här med att se en jätte - snälla kan ni inte förklara hur han/hon såg ut osv. Jag har aldrig hört någon som träffat/sett en jätte och tycker ju det är galet nyfiken.

Hur kommer det sig att man/jag aldrig får se? Prata med avlidna som kommer till mig, min guide osv men småfolk, vättar, jättar, tomtar…de har jag aldrig fått äran att möta.

Har funderat på det många gånger, då jag som kanske en del vet älskar att gå i skogen och plocka svamp. Där tycker man ju att jag skulle få träffa på. Eller har jag en sagovärldsbild när jag tror/inbillar mig att det är där de befinner sig? Tänker att jag återkommer ju till samma skog om och om igen så de borde känna igen mig. Borde veta att jag på inget sätt är farlig, men det fungerar kanske inte så heller. Eller står de där och tittar på mig men jag ser dem inte?

Oj vad det blev många frågor men jisses vad jag kickade igång på det ni skrev

kram

När jag sett något knytt så har det oftast varit för min inre syn, jag kanske först hinner se en rörelse men sen får jag bilden via tredje ögat. En gång hann jag se ett litet troll av något slag, precis i ögonvrån men det försvann väldigt kvickt. Min första reaktion var att det var en större sten, men det ligger inga stenar alls där (förutom lagda gatstenar), sen kom känslan av att det var ett troll och jag litar på känslan 

Oj, det var mycket för mig här nu som ni kom med…Turordning…

Dandamimm! Det där med jätten har jag aldrig berättat för någon, inte ens för min egen man som är min bästa vän.

Det är egentligen ingenting speciellt med det mötet men på något sätt upplever man att det är ingen som tror en. Jag har tänkt berätta sen när jag är redo att IDIOTFÖRKLARA mig totalt.

Du kom som en ängel nu. Nu är vi två "idioter"

MEN VEM BRYR SIG! Ska berätta snart.

PS: Jag tror att mamma (så speciell som hon var) också hade sett en jätte men hon vågade inte heller berätta det för…åtminstone inte till mig.

Jag är gärna en idiot om det hjälper andra att komma ut och berätta. Jag tror vi är många fler som ser men som inte vågar prata om det.

Jag med.

Glömde tacka dig för dom (andra) kloka orden. Det är ju så som du säger att vi har olika verkligheter och det kan ju vara väldigt frustrerande. Ibland känns det ännu mer frustrerande att träffa folk som inte tror på "någonting" som avviker från "det normala". Undrar om majoriteten av befolkningen ändå tror på att det finns "någonting"…alla vill inte erkänna det… Inte tror på jättar precis men…

Ja du måste haft äran att se den stenen med dina ögon. Det är så synd att förmågan att se avtar när man blir äldre. Men det går att hitta tillbaka om man vill.

Jag såg en gnom detta år, minns inte månad nu, men honom såg jag för mina inre ögon  och vi hade en liten konversation.

Gnomer kan vara både elaka, snälla, busiga. Men jag tror inte att dom menar att vara elaka faktiskt.

Berätta om det, Norpan, please! jag vet inte ens vad en gnom är för något! Hur såg h*n ut, vad pratade ni om??

Lenjon!

Att se naturväsen? Jag har sett lite olika "sorter" men har ingen aning om hur man ska göra för att kunna se naturväsen. I mitt fall har det bara hänt plötsligt, har inte varit ute efter att se något. Och en typ av större älva såg jag i mitt flickrum mitt på blanka dagen. Har skrivit om det tidigare. Jag bara har en känsla att dom bestämmer när/var/hur/vem.

Och dom konvercerar telepatiskt, åtminstone med mig. Endast jätten var tyst.

Amandla! Jag tror troll beter sig just på det sättet, försvinner kvickt. Det finns andra små roliga (mindre än troll) som är jätte snabba, viiuuf bara när dom springer förbi.

Tomtar däremot, tror jag, är långsammare och trögre. Kan visa sig längre stunder.

Allt som allt, jag tror det finns så oerhört många olika slags mindre naturväsen, tror att dom flesta saknar ett "mänskligt" namn än så länge.

Jag har för mig att, var det inte GH som hade sett eller frågat efter någon varelse, som kan se ut som en liten sten, men är grå och liten och springer fort?

Om det kommer nån så kan den se ut som en sten.

Alphira, jag vet inte så mycket mer om gnomer, mer än att jag såg en detta år.

Här är lite från Wiki

En gnom (lat. gnomus, till grek. γνώμη gnōmē: förnuft, förstånd) är inom alkemin en elementarande kopplad till jordens element som först omtalas av alkemisten Paracelsus. Tanken på sådana elementarandar härrör främst från medeltida animistisk-kabbalistiska föreställningar, och ansågs personifiera sitt elements egenskaper. Gnomen är enligt Paracelsus kort till växten, och det är möjligt att han hade den tyska folktrons koboldar i åtanke. Som namnet antyder antogs gnomen besitta stor kunskap. Gnomer är också kända ifrån barn böcker som tillexempel de tre gnomerna, som handar om tre gnomer som lever i nutidens värld i skogen långt, långt bort.

Nu är jag säkert för nyfiken…men vad handlade konversationen om? Eller det kanske var av privat natur…

I alla fall, så roligt för dig!

Kollade i Wikipedia och det verkar finnas lite olika typer av gnom utseendemässigt…

ALPHIRA, det var mer som att han sade till mig att han inte ville att jag skulle gå där. Han stod vid en stubbe.  Men jag sade att jag är "snäll" och ska inte ställa till med skada. Han sprang omkring om var lite ettrig.

Jag förstår.

Det kan ofta vara svårt för vissa av dom att tillåta inkräktare på sina marker. Men jag tror du blev godkänd. Det var ju dig han såg att han kunde prata med. Får nästan en känsla att han vill ha en träff med dig igen. Mötet med dig var spännande, tyckte nog han också. Dom är rätt så pratsamma krabater egentligen. Ryktet om dig går där…(Respektera stubben.)

ALPHIRA, ja jag går ofta där när jag hälsar på där. Jag får gå till stubben igen och se om han dyker upp. Det vore ju kul  Får ta med någon liten gåva så dom blir glada.

Här kommer en bild från den skogen, tagen i förrgår på våran morgonpromenad. (Inte på stubben, men en annan del av skogen)

Hej Norpan! Glömde ju säga att ta med dig någon liten gåva. Du kanske redan vet vad du ska ta med dig.

Om jag vore i dina byxor så skulle jag ta tre helt olika sortes gåvor (jag är kanske mer flörtande än du är). -Men risken finns att det dyker upp andra som också vill ha…

Lär mig mer….vad då för gåvor? Berätta snälla

Kram

Jag tänkte mig väl nåt glimmande spännade föremål och så något gott att äta 

När jag tänker efter så… just på den platsen brukar en granne mata rådjuren med äpplen och andra rester. Den kanske är lite hungrig av sig.

Jag fick sylt i huvudet (som tanke då, det var ingen som kastade sylt på mig ) redan igår när jag läste tråden, så det kanske kan passa 

Okej…nästa gång jag åker till skogen ska jag ta med mig lite sylt. Hör de mig om jag pratar "rakt ut i luften"? Förstår de mitt språk? Frågorna kan tyckas knasiga men jag kan verkligen inget om det här men är nyfiken och intresserad.

lenjon1. Vist kan du prata,o vist hör de dig…

varför inte alla ser är ju en gåta.O varför vissa ser med ögona o vissa med sitt inre..

jag har set småfolk i skogen små som springer såå fort..Sen hade vi ett tag en ljuslyckat som gick utan för på kvällarna Man såg som en lyckta som rörde sig. Jag trode länge att det var en tomte.Men samtidigt som jag tyckte det var konstigt för oftast när jag såg lycktan så var hästarna rädda o kunde komma med en himla fart.O det stämmer ju inte på tomten utan han månar ju om djuren o lugnar dom…Men så läste jag en bok. o där var lyckt gubben beskriven o han har en lustig o lite rå humor. o det stämde…

Sen har jag set något som jag inte har fått svar på vad det är..En liten en som sprang över vägen--

__________________________________________________________________

ALPHIRA..Det där om vad som var när man var mindre!!O inte finns i dag…Det är frustrerande..Har med varit med om det..Förstår dig…

Någon Jätte har jag inte sett o är faktiskt glad för det..

Jag intressant..

Tack Chik för hjälpen….

Kram

Mycket riktigt som Norpan tänkte…allt som glimmar verkar intressera dom också. (Och skatorna!!!)

Och sylten var en bra idé, Amandla.

Dom är också himla nyfikna på mänskligt redskap och liknande.

Man kan prova någon gång att lämna t ex ett begagnat dockklädsel. Dom kanske ha det roligt när dom provar på… DOCK INTE ett klädesplagg av ett riktigt människobarn!

#20 Man behöver inte prata högt, utan bara i sitt inre, i tankarna. Jag såg ju gnomen i mitt inre. Fast dom kan ju säkert höra både och :-)

Ja, sylt var en bra ide, tack amandla 

Jag tror faktiskt att dom kan HÖRA också men dom behöver inte göra det. Jag tror dom flesta naturväsen föredrar att konversera telepatiskt.

PS: varför har vissa av dom jätte stora ÖRON??

Jag har själv hört när tomtarna PRATAR, så åtminstone DOM KAN PRATA. (Så är det i min verklighet.) Då drar jag slutsatsen att dom kan höra också (??). -Men när jag hörde dom prata, det var flera stycken som pratade sinsemellan, kunde jag inte urskilja orden riktigt. Men fick lite information telepatiskt.

Vi har haft en tomte på gården som var väldigt irriterad om man var slarvig med verktyg, trädgårdsredskap och liknande. Han ville ha ordning och reda. Tyckte inte alls om man lämnade grejer huller om buller på tomten.

Han fick städa efter oss. En gång var han arg och slog ordentligt med en kratta mot husväggen. Det var en riktig SMÄLL!  Hörde det med mina fysiska öron. Det var mörkt, såg ingenting ute men jag visste att det var tomten.

Sen drömde jag samma natt att tomten säger sig ha gömt krattan under huset. I praktiken och i verkligheten är det omöjligt att få krattan in där.

Krattan var borta. När min man undrade var den kan finnas, sa jag att den finns under huset. Han tittade på mig lite sådär konstigt…

Annars försvann det olika grejer, helt ointressanta för en människotjuv.