Hoppas verkligen för din skull att även din mamma skulle uppleva någonting! Så att hon börjar förstå. Skulle ni kunna byta rum för några nätter? Fast, din mamma skulle kanske inte uppleva någonting där heller…Och andarna följer dig var du än sover. Men prova, försök få din mamma att sova i ditt rum.

Eller möjligen en bättre idé: Att du försöker stänga ner dig! Läs Hjälp-tråden.

Du har fått kloka och fina tankar av ALPHIRA och just i den här situationen, när du "bara" är 13 år så är det viktigt att du talar med dina föräldrar eller andra vuxna i din omgivning (som du känner) - som du verkar ha försökt med.

Som ALPHIRA skrev - byt rum med din mamma? Tala om för henne hur du känner och att du är rädd. Be henne hjälpa dig ur oron genom att ni byter ett tag.

Du säger att någon man säger att du ska lyssna på något och hålla på? Hur menar du?

tack så mycket för era svar :) ska se om mamma vill de.

Fjäril: han försökte prata med mig kändes de som fast jag ville inte lyssna 

lyssna på honom och försök förstå honom men vill han att du ska göra något så låt bli.

Tala gärna om vad som händer i fortsättningen så kanske du kan få hjlp härinne

Usch va jobbigt med sådan ande… jag hade en sådan hos mig rätt nyligen som jag fick hjälp att bli av med.

Jag försökte också lyssna på honom, men han sög all energi ur mig och bombarderade mig med allt han ville säga till mig och till slut mådde jag själv jättedåligt.

Han hade fastnat och var därför mer påtaglig och ihärdig. Men jag fick hjälp och goda råd av andra medium på nätet, men han försvann faktiskt när jag bad mitt ex på andra sidan att komma hämta anden!

Senare på kvällen såg jag min pojkvän i ögonvrån, han satt brevid mig i soffan. Det var underbart att se honom igen, att han hörde mig och hjälpte mig. Jag tror att mitt ex kunde få med honom, för att dom var lite på samma energinivå, att anden även drogs till mitt ex. För mig trodde han inte ett dugg på.

Hoppas att du får hjälp. Du är säkert väldigt öppen också, en ande-magnet, så lär dig lite olika knep att stänga och hålla andar borta.

kram

#0 "jag visste att hon inte skulle förstå de var därför jag inte sa de från början."

Är det viktigt att din mamma också tror att det är ett spöke? Det viktigaste är väl att hon förstår att du är rädd och att hon hjälper dig utifrån det?

Du kanske kan försöka att fokusera på hur du känner dig när du talar med din mamma istället för vad det beror på. Du kan ju fortfarande säga att du tror att det beror på spöken och att din mamma tror någonting annat spelar ingen roll - din rädsla är ju fortfarande verklig och den kan din mamma kanske hjälpa dig med.

Jag tycker också du borde berätta att du blev besviken på hennes reaktion, berätta det som du skriver här ungefär (du behöver ju inte anklaga henne för att inte förstå, men du kan berätta att det känns jobbigt och säga att ni måste prata om hur du ska kunna berätta sådant här i framtiden).

En annan fundering: Ni kanske kan komma till en kompromiss som gör det enklare att tala om. Om du medger att det inte är omöjligt att din mamma har rätt om spökena så medger hon att det inte är omöjligt att du har rätt?

#6

Det var ett mycket klokt svar!

#3 Har du försökt prata med spökena och säga att du vill vara i fred. De brukar faktiskt lyssna om man bara tar tag i saken och förklarar att de skrämmer en.

// Danda

Jag tar bort inlägg som inte hör till trådens ämne.