Flickan som inte fanns...
Min märkliga mamma och jag besökte flera gånger en familj i grannskapet på landsbyggden när jag var 4-6 år. Vi bodde i mormors stuga på somrarna.
Vi satt vid fikabordet med värdparet men det stod en annan kvinna och en man mitt på golvet i det stora köket och mellan dom stod en liten mörkhårig flicka i min egen ålder. Dom vuxna höll flickan i handen.
Jag tänkte inte mer på det men frågade senare vem den där flickan var.
Mamma sa att flickan var en zigenarflicka som var fosterdotter i familjen. Och att hon var blind. Så berättade mamma.
Då förstod jag på något sätt varför flickan bara stod där och tittade på mig. Sa ingenting eller visade Tecken att vi skulle leka eller något. Hon såg ju inte.
Mamma och jag besökte familjen flera gånger och varje gång stod flickan bara där mitt på golvet orörlig. Men då tyckte jag det var helt naturligt…flickan var ju blind.
Jag minns att jag var lite rädd för flickan. Troligen därför att hon var blind.
Träffade flickan och dom vuxna under ett par somrar till men sen såldes deras hus till några obekanta så vi gick aldrig mer dit.
Sen gick ca 50 år och jag börjar besöka mormors gamla stuga i renoveringssyfte. Härom sommaren kom jag att tänka på den lilla, blinda zigenarflickan. Var är hon nu? Hon är ju i samma ålder som jag, 60+. Skulle vara roligt att höra hur hennes liv har varit!
Till min stora, stora förvåning säger ALLA, både gamla och yngre människor som bott i byn hela sitt liv, att DET HAR ALDRIG BOTT NÅGON FLICKA I DET HUSET. Ingen FOSTERFLICKA. Ingen ZIGENARFLICKA. Ingen BLIND FLICKA.
Jag insisterar och tjatar till folk! Det som jag upplevde som barn var SÅ VERKLIGT. Dom människorna var KÖTT OCH BLOD! -Till sist fick jag ge mig.
Det måste vara så -när allt kommer omkring- att det bara var min mamma och jag som såg låtsasfamiljen. Mamma gav mig information om flickan som världens narurligaste sak. Jag minns att mamma en gång när jag var vuxen, nämnde dessa grannar inkl zigenarflickan och undrade var dom kan bo nuförtiden. Därmed måste hon tro att zigenarflickan är sann.
Alltså värdparet var levande i alla fall, skriver så rörigt här…
Mamma och jag har andra gemensamma, konstiga erfarenheter. Hon var en mycket märklig kvinna, min mamma.
Vore spännande att höra fler upplevelser från dig och din mamma! 
Isa Aronsson
www.stallequino.se
Vilken intressant berättelse, ALPHIRA! 
Och vilken gåva du och din underbara mamma kunde dela tillsammans!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Oj, spännande! Det var bara ni, du och din mamma som såg. Har du funderat på varför det bara var ni och att du kom att tänka på det när du återvände? Att du och din mamma har/hade något gemensamt?
Sajtvärd på Övernaturligt
Jisses så spännande…berätta mer…
Visste värdparet att de "hade" en zigenarflicka hos sig? Pratade de aldrig om henne.
Kram Lena
Intressant!
ställer samma fråga som #4 också :)
Tja, varför det var bara min mamma och jag som såg flickan (mellan två vuxna), vet jag inte. -Däremot är inte sagt att värdparet också såg eller hade sett flickan. Men av någon orsak valde att inte prata om det. Låtsades som ingenting. Jag hörde aldrig att värdparet på något sätt pratade om henne med min mamma heller.
Och jag minns inte att mamma skulle ha frågat värdparet om flickan. Samtidigt under mina besök där var jag helt koncentrerad på flickan och brydde mig inte om vad dom vuxna talade. Och 55 år har gått, minns inte allting.
Varför kom jag att tänka på flickan när jag återvände? Kanske är hon död och viskade i mitt öra… Jag har också haft dåligt samvete därför att jag var rädd för flickan. Och jag var rädd därför att hon var avvikande, blind. Ångrar att jag inte själv gjorde initiativ till närmare bekantskap med henne när vi var barn (eftersom jag nu trodde att hon levde). Hon måste ha varit väldigt ensam (när hon levde). Dels också därför att hon var zigenare. Åj, vad rörigt här nu…
Måste rätta till lite: jag skrev i inlägget att "dom var kött och blod". Det är inte riktigt så men dom såg ut lika levande som alla andra människor. Men något konstigt var det i dom eftersom dom stod alldeles orörliga. På samma ställe varje gång.
En möjlighet är att mamma visste att flickan var en ande. Hon kanske ville bara ge en förklaring till sin dotter genom att hitta på "fosterflicka". Och när hon årtionden senare nämnde grannarna, nämnde hon även zigenarflickan bara för jag skulle veta vilka grannar hon menade.
Det verkar vara sant att det aldrig bott någon flicka i det huset över huvudtaget. Kan vara så också att hon härstammar från något annat hus i byn. Passade på att visa sig nu när min mediala mamma var på besök. Nu är mamma i himlen.
Eftersom jag är på G kan jag berätta en annan liten historia…
Starta ny diskussion