Oj…vart ska man börja.

Iallafall så bodde min son och jag på landet på en gård i en ombyggd drängstuga.
Efter ca 1 år där så märkte vi att konstiga saker började hända.
Lampor som tändes, dörrklockan börjar plinga efter 3 på nätterna, det knackar i väggarna och även på övervåningen, ansikten syns i fönstrena, mörka skepnader, sonen får ett brännmärke i sidan, katterna fixk spelet, kläder och andra saker som försvann.

Detta är en sammanfattning av en liten del som hände.

Vi försökte på alla sätt att hitta en naturlig förklaring på det som skedde…men det var så påtagliga saker att vi inte tvekade till slut att vi hade besök.

Stolar som har ställts på bordet, möbler som flyttats, kökskåpsluckor som har stått på vid gavel, öppnat kylskåpet, lekt med elen, tavlor som hängs upp o ner osv. Som mia söker jag fortfarande logiska förklaringar…

Kände att jag ville dela med mig här av något spännande som händer med min mormors stora, tunga skåp i mörkt trä. Det är ett skåp som står på nedervåningen av min mormor och morfars sutterängvilla, i TV-rummet. Till saken hör att min moster har ett likadant, inköpt på samma ställe vid ungefär samma tidpunkt.

Åter till det aktuella skåpet. För några år sedan upptäckte min mormor, till sin stora förvåning, att något stod skrivet i skåpets insida. Hon kikade närmare och såg något som liknade en åtta. Hennes första tanke var att det var någon av barnbarnen som ritat med en penna i skåpet, varpå hon tog fram skurprylarna för att tvätta bort det. Men icke, det stod kvar. Efter otaliga försök, till och med min moster åkte dit med riktigt starka rengörningsmedel, att skura bort åttan gav de upp. Den var inristad.

Tiden gick och nästa gång hon kollade i skåpets insida fick hon syn på ytterligare en åtta. Och en till. På olika ställen, och mer eller mindre tydliga. Även de var inristade. Hon synade skåpet efter fler, utan resultat. När hon en tid senare hade några vänninor på besök, även de intresserade av det övernaturliga, visade hon åttorna för dem. Fascinerade kollade de på dem och plötsligt utropar den ena att hon har upptäckt en till.

Det här har pågått sedan dess att mormor upptäckte den första åttan och antalet ökar. Nu är det inte så att hela skåpet blivit prytt med åttor, men de finns där och är en hel bunt på lite olika ställen. Liggande, stående. Slarviga, tydliga. Alla olika varianter.

I min mosters skåp finns inga åttor. Min mormors skåp knäpper och låter även en hel del. Det gör inte min mosters, inte alls faktiskt. Spännande tycker jag! Evighetstecknet. I och med att skåpet är så stort och tungt har ingen kollat på dess baksida, jag är så nyfiken på om det är fyllt med åttor även där! 

Inatt var jag hos min pojkvän och mitt i natten hörde vi en stor smäll, som att något föll i golvet. Men vi var trötta så vi kollade inte förrän på morgonen. Då hade hans ena tavla som står i fönstret trillat ner! Den är tung och står stadigt på en fönsterbräda i sten. Den kan inte ha blåst ner och inget finns i närheten som kan komma åt den… Och den stod exakt lika stadigt som de andra 2 tavlorna som står där innan… De andra två stod kvar…

Vet inte om det var något övernaturligt, men någon förklaring har jag inte kommit på hittils…

Vi bodde tidigare i en gammal skånelänga från 1800-talet. När vi var nyinflyttade hade vi problem med en ande. Det började med fotsteg, man hörde hur någon gick på det knarrande golvet på ovanvåningen, djupa suckar i samma rum etc. Efter ett tag började anden ta kontakt med min mamma när hon låg och sov. Han väckte henne, stod som en mörk skugga öven henne och försökte ta kontakt och prata.

Efter många, många sömnlösa oroliga nätter sa min mamma åt honom (han var otrevlig) att ge sig av och därefter lugnade allt ner sig.

Jag själv stördes inte så mycket av anden, men en gång skrämde han verkligen livet ur mig, haha. Jag var bara 10 år och hade precis kommit hem från skolan. Var ensam hemma och hade precis satt mig på mitt rum, när jag hör hur någon går i trappan. Knarrandet slutar precis utanför min (öppna) dörr och helt plötsligt blev hela energin i rummet förvrängd och den där känslan av att bli utstirrad infann sig. Jag vände mig om och där var såklart ingen. Jag blev svinrädd, sprang ut (genom dörrhålet och spöket), ut i trädgården till min dåvarande kanin och stannade där tills någon annan kom hem :)