Ni hade verkligen Änglavakt och bättre present än ett nytt liv kan man ju inte få =) Vad glad jag blir över att det gick så bra med er trots en så hemsk olycka! Grattis i efterskott och till ditt nya liv!!!

Kramar/Elisabeth

oooh, jag bara känner att ni verkligen HADE änglavakt. Du gör helt rätt att tacka dom, från ditt djupaste innersta. Försök ha ögonen öppna nu för vad som är din "uppgift" i livet. Sänder mycket ljus till dina änglar. Lightseeker

Åh, och vilka änglavakter!!! Vill bara krama om er allihop, är så glad att det gick bra för er allihop!

Kram Helena

Det sjuka var att det var så mkt som pekade på att vi hade just änglavakt. Tidigare samma dag så undrade jag om jag verkligen skulle med. Något sa till mig att jag borde stanna hemma, jag kände på mig att det var något som skulle hända.

Det andra som hände var att jag lämnade hunden hemma i sista sekunden hos mina föräldrar. Och så sa jag "Vem vet? Jag kanske aldrig kommer och hämtar henne igen?". Nog för att det bara var på skoj, men vem kunde ana vad som skulle hända?

Det tredje som hände var att på vägen till stugan vi skulle vara i fick vi ett fel på bilen. Det gick inte att gasa. Ingen av oss hade varit med om det förut så vi tyckte att det var jätte märkligt. Det gick inte att köra fortare än 60 km/h. I kurvan vi körde av var det 50 km/h.

En av tjejerna som var med sa också helt plötsligt "Jag sitter inte fram på resan hem, jag vill inte.." Och hon vägrade sitta fram.

Bara någon minut innan olyckan drog jag åt bältet. Jag kände att något skulle inträffa och drog åt det. Jag trodde inte att det skulle bli en sån olycka, men något var det. Den känslan kunde jag inte skaka av mig.

Jag tycker att det är så märkligt och jag känner att det här verkligen var änglar som viskade till mig eller något. Jag bara visste det. Jag blev tårögd och så glad när jag insåg hur bra vi hade klarat oss. Våran tid var defenitivt inte kommen, det var ju klart i alla fall.

Elisabeth.J: Tack så mycket! Och jag håller verkligen med dig! Det känns som en ny start och jag uppskattar soluppgångarna mer nu än vad jag gjorde tidigare. Jag antar att man blir blind, och inte inser hur lyckligt lottad man är som lever.
Jag lever och jag ska göra det bästa möjliga av mitt liv nu!

Lightseeker: Jag ska försöka ta reda på vad som är min mening i livet, men jag tycker att det är svårt? Hur ska man veta vad som är meningen med just mig?
Ja, tack så mkt! Hjälp mig att tacka dom och få dom att förstå att jag är glada att dom var vid våran sida i lördags!

Ok, ha ögonen öppna i din vardag, för sådana situationer som du tidigare inte såg. Om du numera ser på vardagssituationer med nya ögon, då vet du att du är nära en "sanning", (usch! nu känner jag mig som värsta flummiga typen som ger dig råd här) Jag hade en omskakande händelse som liten och den fick min inställning till mycket här i livet att ändras. Du märker nog mer när du landar ordentligt i vardagen igen.

Ja du kan va gla att du lever och är oskadd Min äldste son blev med på körd i lördags av någon som körde för fort Här blev inte heller personskader bara bilskader Tack och lov

#6 Änglavakt för sonen också!!!