jenniiieee. Har inga ord som tröst…

Men jag vet att ditt liv går vidare, o vissa stunder kommer att bli riktigt bra..Men det får ta den tiden du behöver..

jenniiieee, kära vän…

Livet är hårt och orättvist, så käns det. Men som chik här säger så blir ditt liv bättre och du kommer att uppleva glädje.

Jag är inte ett medium men jag tror mig vara säker på att din man är hos dig och er dotter. Precis som du själv också känner.

Vissa väljer att vara med sina anhöriga på ett ömt sätt! Genom att ge "bara" en känsla av sin närvaro. Är det inte fint det! Jag tycker det är mycket kärleksfullt gjort.

Du väntar på Tecken och är arg när du inte får några. -Ofta när någon går bort är det lätt att bli arg på olika saker. Arg på den som gått vidare, arg på Gud (om man tror att Han finns i någon form).

Jag har en stark känsla av att du skulle inte få vara arg. (Jag förstår på vilket sätt du är "arg", har upplevt den känslan själv efter en anhörigs vidaregång.)

Den känslan ger inga bra vibrationer till någon (!). Kärlek och tacksamhet leder längre. Det är ju KÄRLEK som förenar er även idag och för er ihop igen.

Även din man har mycket att "tänka" och känna just nu. Men han är hos er och jag hoppas att han någon vacker dag hälsar på dig på sätt eller annat.

Hoppas du tar inte illa upp av mina ord (vissa).

Säger som chik…det måste få ta tid…sorg känns länge

Han är med dig Jeniiieee det har jag sagt till dig innan och någonstans i dig vet du det också. Men jag tror att ibland är vår sorg så smärtsam att han inte riktigt kommer igenom…men det är min privata uppfattning.

Kramar dig

Lena

Tror han är lika arg som inte får vara med när sin dotter växer upp..

Finner inga ord..

Styrkekramar! 

Tack för erat stöd. Ni har rätt i precis allt :) Ilskan kommer och går, mycket osagt kvällen innan han åkte iväg och skulle komma tillbaka senare under kvällen till oss (mig, dottern och hans son sedan tidigare) men aldrig kom och visade sig vara död på morgonen dagen efter. Det kan också vara en bidragande orsak till att ilskan bubblar upp ibland.

Men kärleken, den består. Och visst är det så att han kanske inte kommer igenom när allt är så smärtsamt nu.

Men det känns som att det skulle kännas så mycket lättare om han kom och visade att han finns här runt omkring.

Om man är väldigt upprörd kan det vara svårt att se de små små tecknen på en närvaro. Det är fullt förståeligt att du är väldigt ledsen, arg osv nu, så lita på att han är hos dig ändå. När du så småningom går ner lite i varv så kommer du förhoppningsvis att känna av honom mer.

Styrkekramar från mej. Jag har inget vettigt att skriva men skickar fina tankar till dej och er dotter.

Ja du har nog rätt #6. Jag har kanske inte riktigt accepterat att han är död trots att jag vet och har vait med vid bisättningen. Det tar nog lite tid, nu har vi ordnat allt praktiskt och inte behövt tänka desto mer.

Vi har pratat om döden en gång för länge sedan, och då sa jag på skoj att om han skulle dö före mig så får han komma och busa med mig hemma så jag vet att han finns där..

Tack Anaid.

Min pappa dog för drygt 6 månader sedan. Min mamma har varit så djupt nere i sorgen att hon inte märkt av honom något.
Nu alldeles nyligen har hon börjat höra hur nattduksbordet på hans sida sängen knakar till ibland på nätterna. Precis så som det gjorde när han levde då han alltid lade sin arm över där när han vände på sig mot det hållet. Det låter precis samma säger hon.
Nu har hon börjat lugna ner sig lite i sorgen och hon kan börja känna av tecknen hon får att han är där. Vilket gör henne ännu lugnare :-)

Han finns hos dig, jag lovar dig. Massa kramar!

Beklagar sorgen *L*