Har hört att vissa romer (det finns ju flera stammar av dom) brukade bränna upp tillhörigheterna efter de anhöriga som hade avlidit och också överge boplatsen för att slippa "påhälsningar".

Min nära vän (också rom) vars familjemedlem avled för ett år sedan, skall nu byte boende, på årsdagen efter dödsdagen. Dom har själva inte sagt att det är därför. Men jag vet att dom fortfarande delar mat med honom varje dag. Att dom har en avskedsfest nu också, där han är huvudgäst och alla hans släktingar och nära vänner deltar och festar, med mycket respekt.

Sedan kommer jag att tänka på inom woodon och santerian, och många fler naturreligioner där man använder bla. hårtussar för att binda människor med, magi, till sig eller tom. "återuppliva" zombies

Där jag bodde tidigare kom alltid den tidigare (avlidna) ägaren på besök för att hämta saker som han "glömt". Han var definitivt bunden till saker och hus.
Det blev tillslut ett så vanligt inslag i vardagen att man helt enkelt konstaterade att han kommit för att göra sin runda "ler". Det kändes inte som att han var en vilsegången själ utan han hade gått över till andra sidan men ville ändå ha lite koll. Han kanske även ville beskydda stället med dess invånare, jag skulle framförallt tippa på den äldsta flickan..
Huset är byggt på en sandås där det förr i tiden var en galjbacke och ibland var det annat än goda energier som figurerade. Vissa av sovrummen gick inte att sova i på ett vettigt sätt.

Men men, jag bor inte kvar och huset är idag renat så jag hoppas att det idag är mer harmoniskt.

När mormor var ung var det en fin sed att klippa av en bit av sitt hår och ge till någon man tyckte om. Detta var, som jag förstår det, väldigt vanligt mellan älskande par. Som att säga: Jag älskar dig för evigt och ger dig härmed en del av mig. Om samma sed förekom över hela landet vet jag inte. Så hårtofsen gavs i gott syfte. Men åren gick och en försmådd rival kunde enligt mormor använda sig av hårlocken för att ta sig tillbaka  från andra sidan. Han ångrade tydligen också att han gett mormor sina böcker, så dem tänkte han hämta tillbaka. Så han letade i alla lådor och rev upp saker. Dock var det kanske lite väl svårt att få med sig så tunga saker som böcker till "andra sidan".

Ja, det där med woodo. Tror jag läste någonstans att om man skulle göra en docka att sticka nålar i var det bra att ha något från personen ifråga att sätta på dockan, och vad kunde vara bättre än personens eget hår! Vilka elakingar! Men har också läst att woodo enbart är verksamt om den utsatta personen verkligen tror på det.

Och den stackars mannen som Hellas berättar om. Han kunde väl inte heller få med sig något som han "glömt" . Var väl kanske därför han försökte gång på gång. Skönt att huset blev renat.

Minns att jag brukade tänka att man skulle kunnat ta min mormor för att vara av romsk släkt, för hon var mörkhyad, brunögd med svart hår. Hon blev inte grå förrän hon var över 70 år. Hennes far var en mörk invandrare från Belgien som kom till Sverige för att bygga järnvägar, rallare. Men vad kallades dom som kom från Belgien, letar efter ordet, men just nu står det stilla. Måntro om han förde med sig lite kunskap och tro på olika saker också. Det sa mormor aldrig något om. Hon visste ju i alla fall vad hon skulle göra och vem hade lärt henne det?

Valloner kallades de !!

//Gun

Japp, valloner var det! Tack för hjälpen när det står stilla i mitt huvud!

Kram!

Oj va spännande yvonne! Sicken mormor du har :) Otroligt - och nej - jag har inte varit med om nåt sånt el ens liknande! / Hälsningar miramis2

#6 Ja Miramis2, vilken mormor jag hade! Önskar i efterhand att jag frågat henne lite mera. Kanske hon hade haft mer att förtälja om gamla tiders tro. Tycker man skall vara respektfull även mot gamla tiders tro. En del tycks ju fungera, som i det här fallet. Jag blev omåttligt imponerad av mormor måste jag erkänna.