Barn har lättare att se för när vi blir äldre så kan man skapa en tro att det inte finns så vi blokerar möjligheten av att se. Är lättare att se något man tro på än att se något man inte tro på. Barn har inte hunnit skapat sin tro än så då har dom lättare att se andar

Dom kan spöka hos er för att dom kanske vill något men att dom inte haft någon möjlighet att få kontakt med någon annan. Men det kan även vara att det är någon ni känner som vill vissa att dom finns hos er.

Men detta är min åsikt av det hela men jag har även sett mycket från när jag var ett barn  =)

Om du vill att dom ska försvinna kan du prova att säga med skarp bestämd röst i betoning att det är du som bestämmer att dom ska förvinna från ditt hem. För detta är ditt hem

Är det så enkelt, jag har sagt att jag är rädd och då blev det lugnare, men helt borta är det inte.

Jag tror att detta "spöke" är platsrelaterat. Hur vet man om de är bra? Snälla menar jag. Eller hur man nu säger.

Hemma har jag haft min avlidne far som gick i huset men då kännde jag att det var han. Jag bara visste det. Sedan var det en man också som hade ägt marken vi har vårat hus stog på. Detta var kankse 100 år sedan han ägde marken. Han hade fått marken i ett arv där 3 bröder hade fått ärva och dom dela upp marken i 3 delar. Men han ansåg att den fick den sämsta delen av någon anlednig och var arg över det. Så han spökade i vårat hus och man kännde att det var en bitter man som var i huset. Detta på gick ändå till vi ringde en utrensare som fick bort den här mannen. Och hon sade samma som jag kännt att han var mycket bitter och berätta att det hade varit tvist om ett arv som han var bitter över. Min mor hade även hört om detta och förstog vad hon menade när hon sade det. Man kan bara tänka över vad det kan ha varit för tvist med tanke på att det var 100 år sedan och folk än idag vet vad det var för slags arv tvist om den bitten av en mark för ingen av dom som levde under den tiden lever idag kanske inte ens deras barn lever idag. Så historien har gått genom deras barn , sedan ,barnbarn

Det kan vara så enkelt men behöver inte vara  så enkelt heller kan ju vara en enviss ande. Dom vill oftast inte skrämma dig bara söka kontakt för är något dom vill. Som det jag nämnde han var så bitter så han hade varit i vårat hus under 10 års tid tils jag blev less på han och ringde en utdrivare som hjälpte till.

Från jag var 10 år till jag var 22 så var han hemma o man fick lära sig att bara ignorera han var rätt drygt men fans inte så mycket i den åldern att göra än att ignorera gick inte att fråga han precis , Tjenare vill du ha kaffe eller vad vill du? Så man hade han hos sig halva sitt liv. Han kunnde sitta på en stol vid sängen tills man somna men man bara ignorera det man lärde sig att han var vid en sida många gånger var väldigt obehagligt i början men sedan blev man van men var alltid ett obehag för han var så bitter man visste att han var arg och att det inte var någon man hade känt eller var i ens släkt enda man visste var att han var arg och upprörd över något

Hej!

Jag hade liknande upplevelser när jag bodde i min gamla lägenhet och min dotter var liten. Ett ljud som alltid uppstod i mitt sovrum när jag skulle sova.. hennes mobil (en sån över spjälsängen) som varit trasig i flera väckor började spela.. foton som flyttade sig, och min dotter som alltid pratade med nån innan hon skulle sova.

Jag blev så van vid ljuden på natten så brukade lägga en kudde över huvudet, men en kväll var de så jobbigt så jag sa högt och tydligt, att nu får de faktiskt vara bra, jag vill inte höra mer!

Då ökade ljudet som om nån vred på en volym knapp och jag kan ärligt säga at jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Ringde en vän i ren panik som fick komma bort till mig mitt i natten.

MEN, efter det hörde jag aldrig ljudet mer och inga andra konstigheter heller. Så mitt råd är att helt enkelt försöka säga ifrån att ni är de bra, och du vill att dom lämnar er ifred.

Hoppas de löser sig för er!

Mvh MM