Det låter underbart! Skulle du vilja beskriva din goda fe lite närmare? Det skulle vara väldigt intressant. Om du såg henne, hur såg hon ut? Hur kändes hon? 

Brunblont hår, ung, gnistrande ögon, en glittrande beige-rosa klänning och var väldigt vacker. Hon utstrålade ljus, kärlek och godhet. Det liksom lyste lycka runtomkring henne. Hennes röst var vänlig och klar. Hon var tålmodig och lugn och berättade vem hon var och varför hon hade kommit. Hon hade tid att förklara när jag inte förstod och upprepa när jag inte hörde =)

Hela mitt rum lyste efteråt i ett beige-rosa skimmer. Helt otroligt. Har aldrig varit med eller hört om något liknande tidigare =D

Det låter verkligen som en fantastisk upplevelse! Jag undrar om alla har en god fe? Och har man en personlig god fe tro, en som är särskilt "ens egen", eller är de kanske väsen som lite spontant kommer till flera olika människor som för tillfället behöver deras hjälp? Jag hoppas i alla fall att alla får uppleva något sådant en dag som du fick. Underbart om sagor är mer sanna än vad man tror!

Ellerhur =) jag ska söka runt lite och se om jag kan hitta något om dom. Hon sa t.o.m vad hon hette liksom =)

Åhh, vad härligt! Önskar att jag fick vara med om något sånt. Hur lyckades du? Haha, underlig fråga kan jag tänka mig. Jag menar, hur mediterade du?

Får nog ta och förklara från början =)

Jag fick hjälp med att bryta ner lite murar och hitta vad jag vill kalla ''min plats''. Jag satt inlåst i ett mörkt ställe med tjock luft och så fort jag försökte ta mig därifrån, så skrek mörka skuggor och gestalter på mig. Dom drog i mig, ställde sig i vägen och höll fast mig och det där förbannade ansiktet gick inte att komma ifrån.

Då frågade min, jag kallar henne livscoach, om jag såg något ljus någonstans. Ja, jag såg pyttelite ljus från ett minimalt hål i ena väggen. Kunde jag göra hålet större, frågade hon? Så det gjorde jag. Nu såg jag ut och det var solljus därute. Grönt gräs och gröna buskar och träd. Varmt klimat med en svalkande bris och lycka och skratt fanns i luften.

Men jag kunde inte gå ut dit för alla skuggor hindrade mig och sa att jag inte förtjänade att vara på ett så lyckligt ställe. Så jag fick säga åt alla att sticka därifrån och lämna mig ifred. Ansiktet fick jag fysiskt kasta ut genom fönstret och plötsligt lättade det i mitt bröst. Jag kunde också se att det mörka stället jag varit inlåst i, i själva verket var en källare i ett hus. Det hade träväggar och trägolv och en mysig säng, som stod invid en trappa.

Så ''mitt ställe'' är alltså ett hus. Källaren är mitt ställe för lugn och ro, ovanför trappan finns min trygghet (har inte riktigt utforskat eller möblerat där uppe än, men det kommer) och utanför väggen jag gjort en öppning i, finns trädgården, som är lycka, glädje och frihet.

Nu till mötet med fen.

Jo, det började med att källaren var på väg att bli mörk och orolig igen, upptäckte jag när jag skulle meditera. Så jag fick måla varenda liten vrå och varenda liten spik helt vitt. För att liksom rensa ut alla skuggor och orenheter. Efter det så satte jag in lampor i dom vrår som inte trädgårdsljuset kunde komma åt.

När det var klart, det tog ju sin tid, kunde jag ännu en gång gå fritt ut i trädgården. Därute släppte jag lös alla lyckokänslor jag hade. Jag rullade mig i gräset, skrattade, sprang runt med armarna utsträckta och skrek ut all min glädje. Jag hoppade från träd och stenar och låtsades att jag flög.

Efter att jag släppt ut allting, så fanns hon plötsligt bara där. Hon stod på en omkullvält trädstam och steg ner från den för att hälsa på mig. Hon började prata, men jag kunde inte höra vad hon sa. Det var för mycket andra röster. Då hör jag henne säga ''hundarna, ta hand om hundarna först''. Jag öppnade ögonen och självklart var hundarna på väg att bråka, så jag fick ta itu med det innan det blev slagsmål =P.

Men när jag blundade igen, så kunde jag fortfarande inte höra henne. Jag fick ropa på min livscoach, som förklarade att jag då fick be henne prata högre och tydligare och sen tog hon hundarna ur rummet och gick.
Jag bad fen om detta och nu kunde jag äntligen höra henne. Hon kom närmre mig och bad mig sätta mig ner i en mjuk gungstol. Så berättade hon vem hon var och varför hon hade kommit. Jag fick svar på alla frågor, som jag så länge grunnat på och så berättade hon att hon alltid skulle finnas till hands om det var något.

Hon har också funnits med hela tiden i bakgrunden här några dagar och jag känner mig faktiskt mycket lugnare och mycket mer trygg, när hon är omkring =)

Ingen som har varit med om något liknande? 

Nej aldrig. =( Men jag skulle vilja

är så otroligt dålig på Meditation. Visst de säger att det krävs övning, mycket övning och jag har väl inte tålamodet antar jag. Men jag vill! ;(

Nej jag har ingen god fe faktiskt. Jag har mikael och Arianna.

Arianna är min bevingade vita häst som alltid möter upp mig i meditationen hennes uppgift är att vaka mig och skydda mig.

Mikael är min huvudguide som visar sig oftast som en varg. Men han är en indian.

Men hon låter underbart trygg och fin.

Skymningsaga: Varg/indian och bevingad häst =) det låter också trevligt =)

Evangeline90: Jo visst krävs det övning, men även om man är nybörjade så får man ut mycket från varje gång ändå. 
Du kommer ju längre och längre för varje gång du mediterar och varje gång är en upplevelse, om än så liten =)

#10

Tack lilla_x. Jag ska nog ta och försöka meditera oftare. ^^

Hej, nu var det ett tag sedan någon skrev i denna tråd men min uppmärksamhet drogs till den i och med rubruken. "Lilla_x" du frågade om någon annan varit med om något liknande och när jag såg din rubrik fick jag en händelse till minnes.

För ca 10 år sedan vaknade jag av att en ung tjej i min dåvarande ålder var i mitt rum. Hon sa inget till mig utan kommunicerade telepatiskt. Berättade för mig att hon var min goda fe och att allt skulle ordna sig. Mitt liv var verkligen upp och ned just då. jag höll just på att bryta mig ur ett mycket destruktivt förhållande, hade misslyckats med skolgången och relationen till familjen var minst sagt problematisk. Den trygghetskänslan som hon fyllde mig med hade jag aldrig upplevt tidigare och inte heller senare. Det var en otroligt stark känsla och jag fylldes av en slags värme och ljus och jag trodde på henne, blev övertygad om att saker och ting snart skulle ta och ordna upp sig för mig. Sagt och gjort, snart kom min tillvaro på rätsida och det har fortsatt sedan dess och jag tror att hon hade någon slags inverkan i detta.

Hade aldrig hört talas om ordet "god fe" tidigare och har med tiden trott att jag kanske misstog mig och att hon snarare kanske var en skyddsängel.

Är det ingen annan här som vet något om detta eller varit med om liknande?

Hej lilla_x!

Jag har haft en upplevelse som eventuellt kan i vissa avseenden likna din. Jag är så oteknisk, kan inte klippa och klistra osv men min berättelse är skriven här på Övernaturligt 2012-07-25 och heter "En älva, eller?".

Hoppas yamher ser ditt inlägg. Hon är bra på sådant här.

Härlig erfarenhet du fått i din kappsäck!

Å vad jag gillar när gamla trådar letas fram…det är så härligt att läsa det ni upplevt och det första jag tänker när jag hör ordet god fe är hon den där söta lilla tjocka damen i askungen…

Har aldrig tänkt mig andevärlden där det finns goda feér utan mer änglar, fast det bör ju rimligtvis vara samma sak…

Det du skrev angelica-linda förstår jag var till en stor hjälp för dig i en kaostillvaro. Att någon talar om att det här löser sig - då vet man att man ska fixa det, att man orkar…hoppas att du har det gott idag och vad härligt att tänka tillbaka på en jobbig tid och veta att det universum fanns där för dig…

Kram Lena

#14: ja det känns så himla fin att tänka tillbaka på den upplevelsen. förstår nu i efterhand att det var precis vad jag behövde höra just då för att orka ta mig framåt. hade ingen annan i min närhet som verkligen förstod den situation jag befann mig i och som hade möjlighet att ge mig det stödet som jag behövde!

idag mår jag jätte bra tack!