Jeniiieee….så många varma kramar till dig i din enorma sorg.

Önskar av hela mitt hjärta att jag satt inne med svaren på dina tankar. Är rädd att många av dina frågor kommer ta tid att få svar på. När ens livs kärlek försvinner är det som om en bit av en själv dog där och då men ändå måste man finnas kvar. För precis som du säger - för dina barns skull.

Han finns hos dig och ert barn det kan jag lova dig. Många gånger kan det ta lite tid för din livskärleks själ att återhämta sig, förstå att han inte längre är på jorden men jag vet att hjälp ges till honom. Prata med honom i tankarna.

Och din fråga varför togs han ifrån dig? Är så ledsen att jag inte kan svara på den. Ingen kan och det tror jag nog att du själv vet. Hur ska man kunna med sitt förnuft förstå något som är helt obegripligt?

Den allra jävligaste sorgen som du befinner dig i nu måste få komma ut. Gråt, skrik, förbanna, älska, allt! Håll det inte inom dig.

Vi finns här inne och kan vi så vet du att vi försöker lyfta och vara en liten livlina i ett bräkligt liv.

Sänder massor med kärlek till dig och dina barn. När det är som allra jävligast och du känner dig som mest ensam. Logga in här och snurra runt lite bland trådarna och finn tröst för en stund. Gör som du nyss gjorde - skriv av dig

Styrkekramar till dig från mig

Lena

Tack Lena för ditt fina svar.

Blev rörd utav det. Jag har haft en privat sittning igår och då kom han.

Kändes lite bättre att veta att han finns där. Att han inte bara är "död" och allt är svart.

Det är också omständigheterna kring hans död som trycker mig enormt. Det jag hade kunnat göra annorlunda. Det sista jag sa om att han kommer dö innan han åkte iväg osv. Varför sa jag så? Varför kändes det så tomt på kvällen/natten som att jag var beredd på att släppa han? Detta var timmarna innan han dog.

Den här mannen var och är en av de viktigaste och mest betydelse fulla för mig då vi gått igenom mycket dåligt, men kärleken alltid bestått.  Mot alla odds. Och blivit starkare. Och nu är det borta.

Jag kan inte tänka mig din sorg och smärta…..  Jag kan bara tänka på det jag känner om jag skulle förlora min man. Som är min själsfrände.
Den sorgen du går igenom….. herregud. Det gör ont i mig när jag tänker på dig.
Jag har inget svar på hur man orkar vidare framåt…. På något sätt brukar man göra det. Men hur….

Om du finner tröst i att ta kontakt via medium så tycker jag du ska fortsätta göra det ltie då och då. Det har jag gjort efter min pappa gick bort för 6 månader sedan. Gör det du behöver för att komma vidare.

Massor massor massor av kärlek och kramar till dig i din svåra tid.

Beklagar verkligen jennie, fortsätt vara stark <3

Mina varma tankar till dig jenniiieee!

Jag kan inte föreställa mig hur du mår, men jag skickar som sagt mina tankar till dig/er!

Du har fått så fina och kloka ord här och vad skönt att du fick kontakt med honom, för att veta att han finns nära.

Kramar till er!

Tack för erat stöd. Finns inte många människor runt omkring som jag kan prata med detta om.

Framförallt inte om min kontakt med ett medium igår då de flesta i min omgivning "bara lever vidare" utan att fundera desto mer på meningar med saker som händer. Efter döden osv.Hurdan kärlek jag upplevt, som de flesta också svarar att det "händer igen". Nej det gör det inte. Kanske kärlek men inte sådan här. Det är svårt att beskriva hur det var, men jag kan säga att det var som en "koppling" jag inte kunde slita mig ifrån även när det var som värst.

De flesta svara att "det går över". Ja, det gör det kanske. Men den där samhörigheten som fanns emellan oss två kommer inte gå över. det är något jag bevarar i mina tankar.

Man har mycket tankar efter en sådan här förlust och när jag ser tillbaka och funderar så undrar jag på ett svar jag fick igår. Att jag var hans "räddare, pelare och alltid gjort med kärlek"

Att jag bärt/bär mycket utav hans börda, och det är sant.. Men det har jag också gjort med kärlek och hopp.

Vad fint du skriver, man blir så rörd!

Här får du skriva hur mycket du vill!

Men livet stannar ju för dig…men för alla andra de lever på precis som vanligt eller hur och det kan inte du förstå. Jag vet!!! Plötsligt är världen helt obegriplig

Och jag vet vilken typ av kärlek du pratar om - jag vet precis! och jag vet också att det är en jävla resa tillbaka till världen utanför ditt fönster. Och nä den kärleken du fick uppleva med din man - det var med honom, kärlek avsedd honom. Om du frågar mig så tror jag inte att man kan känna så för någon annan igen…

Att säg att det kommer fler är ju i dagsläget ganska galet eller hur? Du befinner dig i kaos i en kris och den ska man först och främst ta sig ur, i alla fall den allra värsta delen som du har just nu. Den är så jävlig och så smärtsam att man inte önskar någon den.

Jag kan bara krama om dig som tröst. Önskar att de orden fanns som kunde beskriva dina känslor, som kunde ge tröst. Alla känslor som finns men orden finns inte…jag vet!!!

Att laga sig själv - hitta dina livlinor det är viktigt. Ta hand om dig och dina barn, var där för dig själv och för dem. Fortsätt prata med din man, be om att få drömma om honom. Varje gång du skänker honom en tanke är han där, vilket innebär att han är där jämt! För du tänker på honom jämt. Jag vet!

Och vi är här inne - här är kramar och värme och kärlek. De har varit min livlina. Är min livlina!

Och på nån jädrans vänster som jag inte själv förstår så klarar man det. Man gör det! Men det är med ett andetag åt gången och det räcker har jag märkt.

Massor med styrka och kramar till dig

Lena

Tack. Ja, jag hoppas man klarar det. Men som du säger så gör man det iallafall. På något sätt. Jag kommer nu ha kontakt med medium ca 1 gång månad för att det är mitt sätt att läka mig själv.

Igår när jag fick bekräftat att hans finns där, någonstans så kom lite hopp tillbaka. Vetskapen att man kan kommunicera om man vill. Och hon beskrev han och hans känslor och uttryck på ett sätt som jag vet, att sån är han.

Symbolen jag har här på "bilden" är en symbol som finns i ett halsband jag gav honom veckorna innan. Som för mig/oss hade en betydelse. Den har jag tänkt sätta på honom. Som en symbol, och som ett förlåtande av något slag.

Allt runt i kring får stanna upp, för ett tag. Men han sa till mig att jag skulle fortsätta med det vi/jag planerade. Ena stunden är man vanlig, sedan ledsen, arg, frustrerad, känner saknad, funderar över sånt man aldrig kommer få göra tillsammans igen. Och det är något jag har svårt för att förstå i dagsläget.