![[Caroline92]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
En bit av min bok jag börjat på om stalltomtar
För ett par år sedan var jag inne på att skriva en bok. Kom inte så långt men hittade det jag skrivit igår och gick igenom den, tog bort lite, la till lite och förbättrade. Vet inte om jag någonsin kommer ha tålamodet att göra klart den, men här är en bit av den i alla fall, vad tycker ni? Vet att detta inte är någon skrivarsajt, men eftersom att jag fått mycket av min inspiration ifrån den här sidan så tyckte jag att det passade sig :)
**Så kom dagen då Ezmeralda fyllde 6. De flesta barn brukar börja skolan det året, men inte Ezmeralda. Amanda hade förlorat sin tillit på människor då hon knappt haft någon kontakt med de alls under de senaste åren, och bestämde sig för att låta Ezmeralda bli hemskolad. Men Amanda ville inte att hennes kära dotter och ögonsten skulle känna sig ensam, så hon köpte en ponny till henne och en häst till sig själv. Det var den bästa födelsedagen i Ezmeraldas liv. Hon hade många gånger suttit och tittat ut genom fönstret mot stallet och önskat tyst för sig själv att hon en dag ska ha sin egna ponny där, och nu hade hennes dröm blivit sann! Deras namn blev Ruben och Lasse och de hade var sin stora box att böka runt i. Amanda gjorde några fina namnskyltar till de också av de saker som fanns i den lilla prydliga snickarboden i ena änden av stallet. Ezmeralda ville helst spendera hela dagen i stallet men Amanda lockade med att de var tvungna att köpa saker till hästarna så att de så småningom kunde rida på dem. Då följde Ezmeralda med utan tjaffs och hon fick välja precis vad hon ville till hennes lilla Ruben. De åkte därifrån med ett fulllt lass av olika saker och de hade fyllt hästtransporten med hö och spån. De var borta i ungefär 3 timmar, och när de kom tillbaka igen så upptäckte Amanda att Ruben hade en väldigt slarvigt gjord fläta i sin man. Hon fråga Ezmeralda vart hon lärt sig att göra det, men hon nekade och sa att någon sån varken kan hon eller har hon försökt att göra. Amanda blev då misstänksam och var sedan väldigt noga med att låsa efter sig på kvällen. Den kvällen hörde de ovanligt mycket tisslande och tasslande utifrån. Fido som hade vant sig hoppade bara upp i soffan och somnade om.
Dagen efter när Amanda låste upp stallet så fann hon allt i perfekt ordning. Kvällen innan hade de bara ställt in höet och spånet och alla saker de köpt och sen gått och lagt sig. Men idag så var allt hö och spån fint undanstoppade och de andra tillbehören hängde fint i sadelkammaren. Ingenting saknades men båda hästarna hade nu två stycken flätor var i sina manar. Amanda kände sig lite skärrad och kunde inte alls förstå hur någon tagit sig in, men eftersom att ingenting fattades så tänkte hon för sig själv att det inte gjorde så mycket för den här gången. Hon bestämde sig sen för att reda ut flätorna i hästarnas manar, men det visade sig vara alldeles omöjligt. De var slarvigt gjorda och längst ner satt det en knut som var hård som sten, det gick inte att få upp de utan sax hur mycket hon än försökte. Hon upptäckte sen att båda boxarna redan var mockade, väldigt noggrant och fint dessutom och hon började på allvar undra vad det var som försegick!
Senare under dagen när Amanda lagade mat så var Ezmeralda ute i stallet. Fido var inne i stora huset så det var bara Ezmeralda och hästarna. Hon stog och ryktade Ruben när hon hörde små lätta fötter gå på loftet och ett mycket svagt viskande. Hon slutade genast med det hon höll på med och tröck sig närmre Ruben och spände öronen. Det var ganska mörkt i stallet, men längst borta så kunde hon se en svag gestalt av någonting litet som sprang förbi. Den hade en spetsig mössa och var väldigt snabb men sedan tystnade allt igen. Ezmeralda lämnade stallet fortare än kvickt och sprang in till Amanda som stog vid spisen. När hon hört vad Ezmeralda precis upplevt så kom hon att tänka på småtomtarna som hon hade pratat om när hon var yngre. Efter att de hade ätit och Ezmeralda gått och lagt sig så satte sig Amanda vid datorn och började söka lite. Den information hon hittade stämde överens med vad de upplevt. Mystiskt viskande, flätor på hästarnas manar och ständigt bra ordning i stallet. Det verkade som om de delade stall med en grupp stalltomtar.**
/Caroline
Wow! va bra! :D
Lite synd bara att du avslutade när det blev spännande xP
Jätte bra gjort! <3
Tack :D Tihi ja, jag får ju inte avslöja för mycket ;) Hoppas bara att jag orkar avsluta den också! Just nu är det jättekul att skriva men känner jag mig själv rätt så kommer jag tröttna om några dagar :(
Man lever sig in i texten när man läser, precis som det vore på riktigt.
Om du har för avsikt & lämna iväg texten för tryckning och du gillar synpunkter i få berättelsen framstå ännu bättre.
Byt isåfall ut ordet "tjaffs" till nått mjukare och "stog" till stod.
Annars toppbetyg hela vägen!
/Kram & trevlig kväll
Oh, tackar så mycket :) Ja jag har hittat själv massa saker jag inte är nöjd med men jag tänker att jag skriver först och rättar sen :) Men tack så himla mycket för din feedback :)
Kram
Hej Caroline92…får jag som svensklärare gå in och peta lite i din text? Yrkesskadad….
Jag tycker om din berättelse och det vore väldigt synd om du slutade nu. Om det känns som ett stort hinder att skriva "massor" gör din text till en novell istället för roman…för det är just det här med avslut som kan vara lite klurigt.
Man känner liksom att man aldrig blir klar. Har du ditt slut klart för dig redan? I alla fall ungefär? Håll dig till det och låt sedan texten ta dig till slutet. Sedan känner man sig så nöjd när man avslutat. Du skriver ju själv att du vet hur du är att du tröttnar efter några dagar…
Du måste lära dig skillnaden mellan de och dem…Nu petar jag i texten… Det finns mer men jag vill inte göra mer om du tycker jag klampar in…
Det viktigaste känner jag är att du gör klart din text…jag vill veta hur det slutar så klart…men även för din egen skull. Att inte tröttna. Tro på dig själv…
Kram och lycka till
Lena
#5
Hej och tack för ditt svar. Jag är inte helt klar med hur jag vill att den ska sluta men jag har en del händelser som jag vill få in innan jag kommer till avslutet i alla fall :)
Ja usch jag vet.. jag har alltid haft otroligt svårt för just "de" och "dem". Försöker så mycket jag kan efter regeln att man ersätter det med antingen "vi" för "de" eller "oss" för "dem", men det finns såklart undantag. Men som sagt, jag är väl medveten om jag gör många misstag just där :P och som jag skrev tidigare, jag vill helst bara skriva så mycket jag kan och sen när jag är klar gå igenom och rätta :) Lyckades ju ändå gå ut både högstadiet och gymnasiet med MVG i Svenska så på något sätt ska jag väl lyckas få till det :)
Kram
Caroline
Duktig du är Caroline, och modig dessutom som vågar lägga ut din text här! 
#7 Tackar så mycket 
Ja det var först lite läskigt men jag får ju bara så fina kommentarer från alla 
Undrar om det är nån som vill och kan hjälpa mig lite? Jag försöker ju nämligen få stalltomtarna så riktiga som möjligt så att säga, så jag läser vad folk har upplevt osv. Men jag tänkte försöka mig på att skriva lite om deras historia och tror ni att det blir bra om jag skriver att stalltomarna är de första paret (det är en tomtemor och en tomtefar) som byggde upp hela gården och var för fästa vid den för att vilka lämna? Sen har jag även skogstomtar men jag har lite problem med att hitta på vilka dom var i ett tidigare liv, någon som har något tips? :)
Klart att du kan…
och ja vi och oss är bra att använda för att se skillnaden…
…hon fick välja precis vad hon ville till hennes (SIN) lilla Ruben. Förlåt! Kunde inte låta bli…
Nu väntar vi med spänning på allt det där du vill få med…för har du gett oss den här smakbiten vill vi såklart ha hela kakan…
Kram
haha ingen fara, rättningar är välkommet :)
Tihi ja men då ska jag väl försöka få den klar då :)
Kom förresten på en underbart bra lösning till frågan jag skrev i #9 ang skogstomtarnas ursprung så jag behöver ingen hjälp med just det ^^
Kram
Det är en liten konst att uttrycka sig.
Kan skilja markant från person till person hur lätt man har att formulera sig. I mitt eget fall så känner jag att där finns en lätt mottaglighet i läsa andras text och göra tolkningar, vrida och vända på meningar, läsa lite mellan raderna & sådär. Älskar bl.a att läsa en hel del på engelska och likadant där vad handlar om "inkommande" information. Men sedan när det kommer till skriva själv, då tappar man lätt flytet och det kan svänga väldigt från dag till dag i hur bra de resulterar. Framförallt blir det som en katt kring het gröt, text blir ofta i långa stycken med med mycket text. Samtidigt ser man ju också att man missar liksom poängen och når inte fram till till till de väsentliga i innehållet man ville förmedla. Överdrev lite i humoristiskt syfte:)
Hade inte själv särskilt bra betyg i skolan, fanns så mycket vid sidan om som tog energi bl.a ett lantligt djur intresse, så jag kan inte undgå känna igen mig själv lite i den trevliga berättelsen.
Tack för fick läsa
#12 Ja i mitt fall har jag nog mest svårt i att skriva så långa texter. Är annars en bloggerska och jag älskar att skriva små korta eller lite längre, men fortfarande blogginläggslånga, inlägg, om egentligen vad som helst. Men jag måste ju använda hjärnan så mycket när jag skriver så här, måste ju få allting att passa och ha sig :)
Tack sjjälv :)
Starta ny diskussion