Det låter som att du redan hittar ett svar på aktiviteten från andevärlden hemma hos dig! Det finns ingenting i andevärlden som kan skada dig utan det är många gånger just vårt logiska tänkande som får oss att känna rädsla- just för att det med logik inte går att förklara för hjärnan vad som händer. Innerst inne bär vi oftast på svaret hela tiden men behöver en liten knuff för att inse det. Känner du i djupet av din hjärta att det är din farmor som kontaktar dig - komplettera den känslan med att hon gör det av kärlek till dig och inget annat! Tänk på hur er relation såg ut när hon levde och spar den känslan i magen - rädslan kommer att försvinna och bytas ut mot lugn.

/ Andreas

Andreas: Ja jag tror att jag fann svaret själv men är lite osäker fortfarande :)

Jag har sen så länge jag kan minnas kunnat se/känna av olika andeväsen/andar

Redan som liten var jag rädd och den rädslan har sen följt med mig genom åren och utvecklats till extremt hög rädsla nästan som skräck

Men nu på den senaste tiden eller bara för några dagar sen var det om en del av rädslan bara försvann och med den min ihärdiga huvudvärk

visst känner fortfarande av en del rädsla men inte på lika hög nivå längre.

Jag har lång väg att gå fortfarande för att bli fri rädslan helt och kunna leva mitt liv utan att vara rädd för det jag ser/hör

men jag har äntligen börjat våga försöka lära mig att acceptera att det mediala alltid kommer vara en del av mig och inte är något man skall vara rädd för

Min fru som också är medial har försökt att hjälpa mig med rädslan och jag tror att jag äntligen är på rätt väg för att bli fri ifrån den :)

mvh/Jebjebb

Detta hände min klocka med när jag bodde i ett hus med mycket aktivitet i.
Så fort vi flyttade så gjorde inte klockan så mer.

#2 @Jebjebb

Gott att höra! Just den biten om rädsla för sin egen förmåga eller den värld som helt enkelt finns ett par andetag bort har nog skrämt men samtidigt fascinerat oss i årtusenden.

Tur att den del som fascinerar oss vinner och att rädslan förgås:)

#3 @ mia-38

Känner igen just när man flyttar från ett ställe där aktiviteten är knuten till platsen. Man kan nästan sakna det bus vissa prylar haft - som mina bestick som levde loppan en gång i tiden i en lägenhet som var riktigt välbesökt :)

#5

Ja jag håller med…om att man saknar de där små busstrecken ibland. Nu är det alldeles för lungt..
Förutom att tangentbordet kan börja skriva spegelvänt ibland…och att kylskåpet piper. :-)