ja du!!Det där vet vi ju ingenting om..

Men Jag har min tro o tankar om vad som händer efter döden.

O det är att jag kommer någonstans där det bara är en njutning o vara..

Men sen så går jag till baka till jorden o börjar om igen..

För det är något som jag skall lära mig.varje gång jag är här på jorden så har jag något o lära..

När jag är fullärd så får jag stanna kvar på den fina platsen…

Lite hur jag ser på det..

Men det finns så många olika tolkningar o tankar…

O ingen är fel..För det är ingen som vet

Hej,

Ja vi kan aldrig veta säkert, men min "erfarenhet", så som jag har uppfattat det genom kontakt med dem som har lämnat jorden, är att de äldre/eller de som ligger sjuka länge, är mer medvetna om vad som komma skall. Själen är beredd och när de lämnar jorden så blir det inte lika chockartat som vid olyckor. Då kan man hamna i ett sk "mellanläge" för att känna en trygghet och förstå vad som har hänt.

Min farmor blev dålig för några år sedan. Det slutade med att hon mer eller mindre låg ner/satt upp utan att prata och äta. Hon var "någon annanstans". Jag visste att hennes fysiska del inte mådde bra, men insidan, min "farmor" hade det bra. Hennes själ var beredd, det var bara kroppen som kämpade emot.

#1 Jag tror precis på samma sak ^^

#2, jo exakt, de som är på "elan nivån" är förvirrade själar

Kram

En Torsdag i Mars detta år fick jag reda på att min morbror hade avlidigt,samtidigt låg min mamma på sjukhuset så jag och min pappa bestämde oss för att inget säga än, för vi ville inte uppröra henne eftersom hon va så pass dålig. När vi kommer till henne på sjukhuset så undrar hon var Rune tog vägen ( Min morbror) Pappa och jag tittade på varandra och frågade henne vad hon menade med det, då svarade hon att Rune hade suttigt vid hennes sida hela natten och dom hade pratats vid ( min mamma var klar i huvudet) Vi sa att han inte hade varit där, då blev hon sur på oss för att vi ej trodde på henne. Då va min tanke att Rune va där för att hämta henne och det sa jag till min pappa, klart han blev ledsen av mina ord men tyvärr blev det sant för hon dog senare på natten. Min mamma va ett sladdbarn och när min mormor dog, då min mamma bara va 10 år tog min moster och morbror hand om henne och tydligen fortsatte det vidare in i nästa liv. Jag tror inte man har någon ålder (kroppsligt i nästa liv utan bara mera livserfarenhet) att en själ visar sig kroppsligt kan vara för att meddela oss om något och det kanske är lättare för oss levande att se och förstå om dom visar sig kroppsligt.

Så fint, marre61! Även om det är sorgligt också så är det ändå skönt att veta att man blir mottagen och välkomnad när man går över, särskilt av sina nära och kära.

#5 tack för att du delade med dig av din mamma :). Men om "om" jag tog livet av mig eller någon annan tex. min granne, får de komma in i "himlen" då, eller hamnar man någon annanstans? (säger himlen i brist på andra namn) Kristina

Jag tror det beror på hur du mår när du kommer över. Himlen är det alltihop men det finns olika delar för att själar har olika behov. De som mår dåligt får vila upp sig och komma ikapp sig själva innan de söker sig vidare till nästa del. Man kan se det som ett sjukhus, med intensivvård, omsorg och utskrivning 

marre61<3 <3  *_*

#8 guud vilken bra förklaring ^^

Kram Kristina

#8 jag gillade också din förklaring…och håller med dig fullständigt.

Kram

dem som fastnar i ett mallanläge är dem som av olika anledningar är rädda för att gå vidare. Som förut när prästen stod o predikade och hotade om helvetet. Barn räds ofta att gå över om de har hotats med helvetet (inte så vanligt idag som det var förr).

Snabba dödsfall där man inte hinner inse hur vad som hände. Att personen blir förrvirrad. Rädd. Orolig. Dödsskräck. Ångest.

Personer som har starka känslor som hat. De som räds för sina synder (el. ev. synder). De som vill skada mer. Dem som vill stanna hos sina egna. Eller ett hus (eller liknande - emotionellt).

De allra flesta hinner uppfatta att det närmar sig. Att de öppnar upp sig o blir mer mottagliga eller seende. Ju tryggare man är vid sin övertygelse, oavsett vad, desto lättare kommer man över kanske man gansak enkelt kan säga. Mer negativa känslor man har dessto större risk är att personen undviker ljuset, missar dem som är där för att välkomna, för att stanna vid det de faktiskt känner till eller om de överhuvudtaget inte är medveten om sin bortgång.

# 8. Håller helt med dig Amandla!
Hur vi än kommer över, hamnar vi på rätt ställe och får den hjälp vi behöver för att vila upp oss, "gå i skola" och sen vidare…..