![[SallysPigge]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Saknar henne så! :-(
Är jag konstig som sörjer en person som jag på ett sätt inte riktigt kände men som kände mig desto mer?
Vi träffades genom släktforskningen så vi är släkt, hon är äldre än mig. Vi har träffats en gång då vi fick bo hos henne och hennes man under en vecka när vi var på besök.
Men sedan har det varit telefonsamtal, massor utav e-mail, paket skickade till varandra.
Hon var ett jätte stort stöd för mig under denna tid jag mått dåligt. Hon kan man säga tog den rollen som min egna mamma borde ha gjort.
I Januari dog hon plötsligt men jag tänker på henne nästan varje dag och saknar henne så himla mycket. När jag är inne på facebook så finns hon kvar där och jag ser hennes namn och bild väldigt ofta. Jag kan då tänka Åh Inger och så blir jag ledsen. Ibland så kan jag känna att nu vill jag prata med henne men kommer på att det inte går och blir ledsen.
Hennes syster ser jag på facebook men vi pratar aldrig, senast var när jag fick veta att Inger hade dött.
Jag saknar henne så himla mycket, hon hjälpte mig med att gå igenom saker med mig själv. Jag sög åt mig hennes hjälp men jag har inte hunnit lära känna henne, och det gör så ont i mig.
Jag har aldrig förlorat någon så här innan och kunde inte tro att jag skulle känna så här …
Fan vad jag saknar henne och önskar så att jag fick finnas för henne med någon gång …
Åh gud vad jag gråter nu … behövde få skriva av mig lite …
Vet du vad du kan göra i din sorg….prata med henne fortsätt samtala med henne. Hon kommer till dig. Hon är hos dig så fort du tänker på henne.
Läste din tråd om handavtryck på kontorsstolen och länkade mig vidare hit.
Jag vet inte hur "öppen" du är för universum, andevärlden men be om svar på dina frågor. Lyssna inåt och se om du hör svaren? Ett tydligt svar har du redan fått i och med handavtrycken.
Och gör precis som "fjäril" skriver, vilken är din känsla, den allra första som dyker upp i dig. Där har du svaret. Fortsätt be om hjälp, be om svar osv.
De är med oss jag lovar dig
Kram till dig
Lena
Hej, Du har fått så fina ord av lenjon1 att jag bara kan hålla med. Prata med henne och be henne "tala" med dig via filmer, musik och så vidare. Hon lyssnar och finns där. Kram på dig!
Sajtvärd på Övernaturligt
#1 & #2 Tack till er båda!
På något sätt så känns det som att det är hennes handavtryck. Det slog mig plötsligt tidigare idag att både hon och jag har något gemensamt och det är att skapa med våra händer. Och kanske därför handavtrycken? Och stolen sitter jag ofta vid när jag pysslar med min Scrapbooking. Har tänkt på att göra en tavla med henne men inte fått det gjort, kanske är dags nu. :-)
Och jag ska fortsätta prata med henne och det känns lite bättre nu att veta att hon är fortfarande med mig … (får tårar i ögonen nu)
Tack igen :-)
Starta ny diskussion