Hej Nea!

Låter som en jobbig händelse du råkat ut för.

Skulle nog personligen försöka se på saken som ett uttryck för en konsekvens, alltså att själva händelsen i sig kan ha sin källa ifrån en ensam orsak eller pga flera andra kombinationer av möjligheter som tillsammans har samverkat och gett upphov till varför detta hänt.

Kunde inte heller sova men ska snart gå och lägga mig igen.

Gör så här om du ser det här och fortfarande känner dig rädd och osäker. Leta fram sånt som gör dig trygg och säker i dig själv.

Varför inte låta radion vara på under resten av natten, lite skön musik, en intressant radiokanal & lyssna till sådär tyst i bakgrunden.

Om fenomenet är väldigt störande så kan man tända ett ljus och be en bön t.ex fader vår som du hittar texten till i min profil, där finns t.o.m ett levande ljus för den som behöver:)

Man kan också i anslutning till en sådan symbolisk handling be den kraften som kommit på besök att låta dig få vara i fred och man kan också be anden lämna platsen genom be den gå i frid.

Skulle även detta inte hjälpa så prova med visuellt för ditt inre omsvepa dig själv och rummet du befinner dig i med härligt varmt rogivande vackert ljus som löser upp sånt som inte hör hemma där.

En bibel kan också göra susen i stabilisera platsen från oönskad energi.

Hoppas problemet löser sig och blir till de bästa, så bra det bara kan bli så du får lugn & ro.

Natti natti 

Kom & fundera på en annan viktig sak.

Om det nu rör sig om ett besök du känt av och varit med om, så inte omöjligt att upplevelsen och känslan man känner i själva verket härstammar ifrån den anden/andarna som var på besök.

Man brukar beskriva fenomet med att det är inte ens egen känsla man känner utan en förnimmelse ifrån den personen som kom & hälsade på.

I många lägen en känsla som anden upplevde mot slutet innan den gick över till ljuset och andra sidan eller en känsla som representerar anden, alltså inget farligt i sig och inget att vara rädd för egentligen om det nu förhåller sig på de viset.

Någon som ville göra sig uppmärksammad och hälsa.

Hej, Jag var med om något liknande för något år sedan, fast detta hände mitt i natten, jag vaknade av att uppleva samma sak. Det kändes som om någon drog i mig, eller snarare i själen då mina kroppsdelar kändes som om de blev längre och längre. Jag kunde inte prata och hela kroppen var som förlamad. Otrevlig känsla. Jag vet att jag till slut fick fram "hjälp mig" och då slutade det. Jag var chockad efteråt och kunde inte somna om på länge. Nu så här efteråt (eller ja ett par dagar senare) fick jag mer klarhet i vad som skett. Dels handlade det om UKU (utan_för_kroppenupplevelse) men också eftersom jag bett om att följa med på en resa under den natten, utan att jag egentligen inte var redo, så kämpade kroppen emot - omedvetet. Det är ingen fara i sig, men mycket otrevligt när man inte bestämt sig för det själv. Att resa astralt. Dessa situationer indikerar på att man behöver jorda sig. Läs mer om det i vår "Hjälptråd".

Du har fått kloka tankar av Kottschejk :)

#1 & #3 så antingen var det a) min själ som ville ta sig ut, eller b) någon som ville något…

Jag skrev huvudinlägget inatt på mobilen (kan säga att jag var tvungen att stanna hemma från skolan p.g.a. för lite sömn!), därav den korta beskrivningen av händelsen. Låt mig förklara det närmre.

Jag låg och kollade på videos på youtube på kvällen (ca 22.00) och min katt låg vid mina fötter i sängen. Katten hoppade ner, blev utsläppt av morsan och någonstans då slumrade jag till. Då vaknade jag av ett lätt tryck mot mina fötter, som om katten lagt sig på dem. jag tänkte kolla vad det var, men jag kunde inte röra mig. Jag blev jättevarm och svettig av ansträngningen. Trycket (som kändes som om någon virat filtar runtom benen på mig och drog i filtarna) klättrade uppför vaderna. Då fick jag en chans att dra upp mina ben närmre kroppen. Jag har en metod som jag använder mig av när jag känner mig otrygg, vilket utgår på att visualisera en bubbla runt om mig, av tegel. det hjälpte inte alls. Jag skrek inom mig "Släpp, släpp!" och när det kändes som om greppet runtom benen blev lite svagare, tände jag lampan och tittade mot fotändan av sängen. ingenting. Jag kan nämna att under hela händelsen kändes det som om det stod en lång man vid fotändan och tittade på mig. Han står där väldigt ofta, och att be honom gå, funkar lika bra som det är troligt att jag kan bli sveriges kung imorgon.

Själaresor finns i släkten, min far har rest jorden rund när han var yngre, men han förklarade händelsen på ett annat sätt. Det började med ett höljutt surr, och sen var han bara "ute". det jag upplevde var mer våldsamt.

Jag har misstänkt andar här i lägenheten länge, och suttit ner flera gånger i lugn och ro o sagt "finns det någon? Vill ni något, kom nu" och suttit sådär i timmar utan att något hänt. men saker försvinner och kommer tillbaka. Jag är alltid iakttagen, även nu när jag skriver detta…

Det är ett under om någon orkar läsa allt ;)

Hoppas det lugnade ner sig sen efteråt så du fick sova, få se om de lyckades nå fram men bad iaf för dig så det skulle bli lite bättre.

Ja just de, kommer ihåg ifrån min egen skoltid att man hade lättare då än nu när man är lite äldre att råka ut för hjärtklapps relaterade saker på lite olika sätt, extra slag ibland & sådär som kom & gick.

Det är ju också något som nu under senare år ofta jämförs med bl.a panikångest och då speciellt om man i samband med hjärtrusning och rädslan även tuppar av och svimmar. Och så har vi då också detta med UKU som även dom symptomen ligger väldigt nära.

Så det är ju inte enkelt att veta exakt vad det är som man råkat ut för.

Det finns dom säger som haft förmågan till göra astrala resor att precis innan man kan ta steget över till den astrala kroppen så förbereder sig den verkliga fysiska kroppen på en energiförflyttning. Och det kan då för många i de ögonblicket upplevas som kroppen börjar vibrera och hjärtat börjar klappa allt fortare. Från min egen erfarenhet så låter det här väldigt likt vad en person kan känna när man är på väg & svimma och varit trött, kanske känt sig lite nedsatt i kroppen pga förskylningar eller annan sjukdom och kroppen befinner sig i ett svagare tillstånd än vanligt. Man kan även känna sig jättevarm och vill man avhjälpa och lindra symptomen snabbt så kan ett bra sätt vara att ta sig till ett svalare rum eller ut där det finns frisk luft. Brukar fungera jättebra om man får känna kyla och helst stanna stilla i liggande ställning när detta händer. Allting med varma jackor & skor & kläder och filtar ska man helst undvika vid dessa tillfällen. Gör ingenting om det är vinter och snö ute, återhämtningen går då fortare:)

Kommer man in på ämnet panikångest som ofta diskuteras tillsammans med psykologer och läkare så är oftast rådet samstämmigt och det handlar om att bli bättre genom utsätta sig för rädslan om man nu känner något man inte trivs med och som framkallar den här symptomen för på sikt lära sig själv få större kontroll över läget så man inte behöver utsättas för de i lika stor utsträckning igen. Eventuellt lär man kanske folk att "tänja sina egna gränser ytterligare" när man egentligen bör söka sig till orsakens källa och börja jobba därifrån istället. Men det är ju inte alltid så lätt.

Går man t.ex emot sig själv och sitt eget samvete i vad som känns rätt & riktigt i hjärtat så kan symptom av det här slaget komma smygande efter hand. Samma om man är utsatt mycket för stress & press så kan dessa symptom också börja komma genom allt hänger ihop. Allt hänger bara på hur pass stark man är som person i vad man utsätter sig själv och sin kropp för. Samma om droger finns med i bilden och det kan räcka med enbart nikotinpreparat och tobak i friskt intag tillsammans med kroppen inte är riktigt i balans så kan detta hända. I många lägen en trötthetsignal en varningsignal från kroppen - Jag behöver få mer ork & kraft och har gått över gränsen för vad som är möjligt och vad jag kan, Jag tyar inte mer.

Svårt & veta precis vad allting beror på när det händer men hoppas ändå de hjälper av bara ta del av allt som finns att läsa, erfarenheter och kunskaper brukar va ett bra hjälpmedel.

Den här långa stiliga figuren som är svår att bli av med. Kanske låter ironiskt men vad skulle du själv tycka om man föreslår att detta kan vara din egen Guide som står vid din sida för hjälpa dig?

Vad skulle hända om du försöker bli kompis med honom?

Om det nu är så att han följt dig under en längre tid under din levnad här på jorden, vad talar då för att han skulle vara farlig då?

Vi har ju en Ärkeängeln Mikael som hjälper till också om det blir riktigt jobbigt, glömde nämna det 

Närliggande sak kan ju också vara smärta t.ex ifrån häftig kramp i ben och fötter är ju också sånt som kan trigga igång symptom av det här slaget. Likadant med allt som man känner en stark rädsla inför eller plöttslig chock man ställs inför med en känsla kopplat till oro och rädsla.

Jagar man upp sig själv och känner en skräck liknande akut ångest så kan man lätt hamna i den situationen så man svimmar. Många gånger pga egen okunskap där man gör situationen större och farligare än vad den i själva verket är på riktigt, man kanske känner sig totalt utlämnad. Efter hand som man blir äldre så lär sig dom flesta att hantera detta på ett annat sätt, man lär sig omvärdera och man lär sig även känna igen symptomen när den är på gång, så man hinner förbereda sig lite mer.

Tack. Jag lugnade ner mig, men somnade inte på flera timmar :(

Det ligger myket i vad du säger, men jag är ändå osäker/förvirrad…

Men om mannen är min guide borde han ju följa med mig överallt? Jag har skilda föräldrar, och jag bor 50/50 hos dem och jag upplever bara mannens närvaro hos min mamma… visst, jag har ju tänkt tanken, men jag har bara märkt av honom här.

Händelsen kanske är något relaterat till platsen? Ända sedan jag var liten (då vi bodde i en annan lägenhet i samma hus) har jag vantrivts här.

När jag ändå är igång och skriver; vet någon hur man kan utvekla sig medialt? Jag vill ju gärna kunna få kontakt med de i min omgivning.

Det påminner lite om ett av dom senaste avsnitten i de Okända som gick på TV. Handlade om ett fenomen där en Mamma och hennes dotter hade blivit utsatta för något. Fanns ju en man med i bilden som dom fick hjälpa iväg bort från platsen. Man påstod han hade stannat kvar för han kände en gemensam sammhörighet och kände sig som en i familjen. Inte trevligt.

Om man ser till föräldra rollen, vem känner du mest förtroende med?

Det kan ju ibland vara lite olika beroende på vem man har lättast att prata med osv, vem man har lättare för att ty sig till.

Tänker på om det kan finnas något som börjat ge sig till känna efter skilsmässan. Har själv växt upp med föräldrar som gick åt vart sitt håll.

Om jag förstår saken korrekt, är det lättare umgås med Mamma men platsen är den centrala biten till varför du inte trivs?

Ber om ursäkt om de uppfattas nära inpå, förstår isåfall.

Vad jag försöker nå fram till om det nu skulle handla om ett "utomstående" fenomen som hör till platsen och som inte riktigt hör samman med dig men som ändå finns i omgivningen.

Då finns en mall man kan utgå ifrån där de mesta som har med livet att göra får rum, lite som orsak - verkan - konsekvens.

Egentligen likadant hur det förhåller sig inom de elektriska som fysik & kemi. Två poler av kraft som vill och önskar uppnå nånting, man kan se det som två ensamma krafter eller som flera olika som samspelar tillsammans. Produkten och det som då har hamnat mitt emellan är ju det som vi då kan beskriva som fenomenet vi upplever, känslan som utspelas och som vi känner.

Man kan beskriva detta i evigheter…Hur liv blir till & skapas, hur en lampa får sitt sken till att lysa, varför jag drabbades av detta, olycka & otur som lycka & tur m.m

Något har fått denna gnistan till att väckas hemma hos dig så du blev livrädd. Du får ursäkta mig men jag tror du behöver titta lite i Hjälptråden, inte alls för vara sarkastisk på något sätt.

Du behöver lära dig att stänga av din mediala förmåga.

Var kanske raka motsatsen till de önskade svaret 

iFokus Hjälptråd

Nejdå, jag tycker inte att du är för nära, jag skrev ju här för att få hjälp.

Nej, jag tåler knappt min mamma. det är ett underverk om vi klarar en dag utan ett storbråk….

Det var ju gott du inte missförstod mig.

Vi är ju här för att hjälpa varandra.

Föräldrar kan va ett jobbigt kapitel, har själv en mamma fast man är en bra bit över 30. Finns många sånna situationer man varit med om och ibland behövs nästan ingenting för olika åsikter börjar flyga som pingisbollar i luften. Sedan ifråga om övriga syskon och andra utomstående så är det nästan sällsynt att samma beteende triggas igång. Det är bara så vissa får aldrig växa upp, man tvingas fortsätta som ett litet barn i den vuxnes ögon oavsett hur långt man än utvecklas.

Men så finns ju också detta med andligheten och den andliga sidan.

Förkärlek till varför man känner på ett visst sätt och andlig påverkan osv som vi inte vet så mycket om men ganska säker sånt spelar en betydande roll till varför vissa saker bara uppstår sådär.

Förutom livssituationer och allting annat runt omkring som också alltid spelar in i våra livsmönster.

Vi hoppas allt rättar till sig till de bästa!