Hejsan, vill berätta något märkligt.

Efter att några dagar i streck ha bet om att få träffa min vägledare, så gav jag upp. Slutade tänka på det och plötsligt igår morse så fick jag känslan av att nästan få ett panikångestanfall. Det känndes ända tills jag lade mig i sängen hemma hos pappa igår. Efter ett tag så låter det i örat, precis som när en telefon har dålig mottagning och det bara svishar och sprakar lätt i luren när personen i andra änden pratar.

Det lätt som att någon försökte säga något.

Ända sedan imorse har jag haft känslan av "på gränsen till" panikångest.

Kan det vara min guide?

Mvh Henrik