Beklagar sorgen efter kissen.

Du gjorde helt rätt som tog bort honom. De ska inte behöva lida mer än de behöver.

Jag har självt tagit bort en älskling bara 11 år som hade njursvikt.
Han hade bara 40 % fungerande njurar kvar och vi ville inte laborera med honom då han vart så dålig.

Skickar dej en varm tröstekram

Ja kära nån vad sånt här är sorgligt. Jag känner verkligen med dig! Fast som mia säger tycker jag du gjorde rätt. Hade själv en gammal katt som bodde hos min far dom sista åren. Han hade njurproblem och jag ville vi skulle ta honom till veterinär, då han var 13 år.

Nu blev det så att han försvann hemifrån och kom inte hem igen innan detta skulle åtgärdas. Han kom alltid hem fast han kunde vara ute en natt. Pappa och jag blev ju oroliga och var ute och letade men ingen katt. Så nu vet vi ju inte vart han tog vägen. Det är jobbigt! Pendlade på dett och han är iallafall död. Men vad hände?

Kram på Dig du har mitt varma deltagande i din sorg!

Hej

Vet precis hur du känner. Jag fick avliva min älskade Oliver i höstas/vintras och det var det jobbigaste jag någonsin gjort i mitt liv och har ännu inte kommit över det.
Han kräktes och gick ner massor i vikt på kort tid, första veterinären hittade inget fel på honom och vi fick prova en massa nya foder osv. Tillslut så gick jag till en annan klinik där jag tidigare jobbat och på 10 min med ett ultraljud så såg han att Oliver hade en tumör i magen :(
Vi diskuterade alternativen och ett var operation, ta bort tumören och en del av magen, eftervård skulle bestå av sondmatning och specialdiet resten av hans liv. Det andra var att låta honom somna. Eftersom att han redan var i så dåligt skick och hade gått ner ca 30% av sin kroppsvikt på ett par veckor och kanske inte ens skulle överleva operationen, så beslutade jag mig för att han skulle få sluta lida. För hanns skull. Det är det värsta beslut jag någonsin tagit. Han blev bara drygt 11 år. (Det är han som är på min personbild).

Ett tag efteråt så drömde jag att jag och mamma skulle kolla på en lägenhet (jag var i samma veva påväg att flytta hemmifrån) och tjejen vi var hos hade min älskade Oliver hemma hos sig. Hon sa att kliniken hade återupplivat honom efter att han fått somna och sålt honom vidare.
Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket i mitt liv och haft en sådan ångest någonsin när jag vaknade.
Någon ide på varför jag drömde just såhär?

Jag har "sett" honom hemma (i förra lägenheten) och även en katt vi tog bort tidigare. Tyvärr dyker han inte upp i min nya lägenhet :(

Detta är kanske inte rätt ställe att skriva detta på. Men meningen var att säga att jag förstår hur du känner och detta är den värsta känslan man kan ha.

Många kramar!

Tack alla!

Saknaden är fortfarnde stor och har fortfarande svårt att titta på foton men vet att jag gjorde rätt som tog bort honom innan han fick börja lida. Men det är aldrig lätt att ta ett sådant beslut. Våra husdjur är mer än husdjur de är familjemedlemmar. Har också haft drömmar om att han fortfarande lever och det är nog känslan av att vi vill ha tillbaks dem som tar över i drömmen tror jag. Kram alla djurälskare