Den oändliga historien var en av mina favoritfilmer när jag var mindre och det var några år sedan jag såg den, tills idag….

Tänk vad knepigt det känns när man minns de känslor man hade som barn (ja de känslor jag hade när jag såg filmen), dock så såg jag den inte då, på samma sätt som jag gjorde idag.

Det är väldigt intressant faktiskt, den är skapad 1984 och redan då hade man den här fantasin (ja det finns många filmer men den här "fantasin") Något som slog mig - tänk om allt handlar om att vi ska bevara våra drömmar, våra fantasier och inte slukas upp av samhället och alla dess måsten. Tänk om allt handlar om att våga drömma, våga fantisera för att allt inte ska ta slut?! - tillsammans med tron om ett liv efter detta.

Ja man bär kanske på sina egna terorier om vad som är meningen men det ska man nog hålla för sig själv

Har du sett filmen, vad tyckte du?