Poesi som tröst
Vad fruktar jag?Jag är en del utav oändligheten
jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner
världar,
En första gradens stjärna lik som
slocknar sist.
triumf att leva, triumf att andas,
triumf
att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall
rinna genom
sina ådror
och höra nattens tysta flod
Edith Södergran
Nattens tysta flod
Vågor som viskar
Vatten som brusar
Droppar som rör min hud
En stjärna lyser i mitt hjärta
Jag blev inspirerad av din dikt o ville fortsätta på samma tråd. :)
Jag har inte kommit in i poesins värld ordentlit än…men Edith gillar jag!!
Jag är också en EDith fan. Ända sen tonåren. Hon hade ett andligt intresse också och det märks i hennes dikter…
:-) Kom på några rader som känns poetiska…. ögonens inkontinens….
Dessutom jag till mig en aning poesi, då jag gjorde automatisk skrift !!Är ju inte alls insatt i dyl. så jag blev ÖVERASKAD…Kändes mycket gammalt…typ fornnordiskt…OCH efter det, så började jag söka om "vikingatiden" och kände igen en del ord och frsaer!!!!???? Kul hur som helst….
Starta ny diskussion