Jag e en gammal häxa nu.Har varit allt detta du skriver.Men energilös och bitter börjar jag och andra tycka jag är nu…

Måste jobba med mig själv-men orkar inte riktigt.Tack och lov har humorn dock ej sviktat än….Med den kommer man en bit på vägen…ja en ny dag -nya möjligheter….

*hihi* Jag är uppväxt i ett hem där vi diskuterade en massa, så jag har lärt mig att hålla huvudet kallt och på så sätt få övertaget i en diskussion. Något som den jag diskuterar med kan tycka är oerhört påfrestande.    Igår hade jag och min sambo en diskussion och som vanligt brast hans ordförråd och han kom inte på annat än "din jä**a häxa".           O tusen tack! sa jag =0)  Då blev han ännu argare och gick skamsen o la sig  *fniss*

  ooops för några år sedan kom det fram en tjej som talade om att jag hade varit en häxa…kan erkänna att då tackade jag inte för det, men ska göra det nu i efterhand. Lite kul att du tog upp det, igår var jag ut på häxan här på fokus. Undrar vad det är som skiljer det övernaturliga och häxor?

Kram

                   Skatbröd och häxpinnar!

                   Har kallats häxa länge,som barn revs jag när

                  jag blir retad.Nu skrattar jag och frågar,Hur vet du det?

#3 Eva, det har jag också funderat på. Det finns ju flera "andliga" sajter här på ifokus…

Häxor är kanske lite mer inriktat på magi, ceremonier och inte så mycket medialt arbete med andar? Jag vet inte. :)

ja det är intressant med häxor..# 5 ja det stämmer säkert. En sak som jag reagerade på var att häxor står väldigt nära naturen. Väldigt bra tycker jag, något som vi borde tänka mera på.

Eva

I helgen hade jag med mig min lilla trollpacka till landet. Där gick hon på ängarna i sitt röda hår och svarta kläder. Hon sniffade i luften, nästan som ett djur. Hon såg sig om och verkligen VAR i naturen. Är hon inte en häxa så är jag Fredrik Reinfeldt!

Puss

Det sägs att jag är en häxa  En morgon körde jag sonen och kusinen till skolan, kusinens lillebror som ännu inte börjat skolan ville åka med. På vägen hem så utbrister Casper:

-"Men moster inte visste väl jag att du är en riktig häxa!"

-Va, utbrister jag förvånat. Varför tror du att jag är det?

-Jag, hörde det i affären, tror det var leksaksaffären. Eller näe förresten det var nog mamma som sa det….

Blev också kallad "häxan" när jag var barn. Det var ett öknamn andra elaka ungar satte på mig, men orsaken var att dom tyckte att jag var ful. Och i sagornas värld är ju häxor fula.

Att vara sig själv och inte låta någon trampa på sig är ju bra, men det beror lite på hur man framför dessa, i grunden, fina egenskaper. Dom kan bli till fula egenskaper också. Har tyvärr stött på folk som svär, är oförskämda, slänger ur sig okvädningsord, hånar osv i tron att dom därigenom inte låtit någon trampa på sig.

En kvinna jag kände en gång i tiden hade ovanstående ord på väggen med en teckning av en häxa med stor hatt. Denna kvinna ansåg att det var helt okey att säga elakheter till andra, vara dominant och allmänt otrevlig. Hon ansåg sig vara "häxa", men någon respekt för sitt uppträdande fick hon inte.  

Försöker själv vara en häxa, men har lagt in en annan mening i orden ovan. Och faktiskt är det så att det är mycket svårare att leva upp till hur en riktigt bra och äkta häxa skall vara än att tappa kontrollen och fara ut i okvädningsord och förbannelser när någon sårar en.

Tyvärr har nog de flesta aldrig läst den första raden som Elisabeth skrivit, bara resten.

Skulle vara intressant att höra mera utförliga beskrivningar om hur ni anser att man på bästa sätt kan känna att man lever upp till ovanstående text och därigenom blir en respekterad person med gott självförtroende.

   Det är kul att läsa olika tolkningar av texten. Min tolkning av den är:

Stå upp för den du är och det du vill. Låt ingen annan hindra dig på in väg. Andra kan få tycka och tänka, kalla dig olika saker, men låt det inte påverka dig, var stark!

# 5 och 6

Jag är inte så hemma på "häxerier" men har för mig att Wicca är en religion där just det som ni tar upp är det centrala. Sen finns det visst naturhäxor och även några som kallar sig för "kökshäxor" men hur de utövar sin tro har jag ingen kläm på.

# 9

Barn kan vara fruktansvärt elaka och tyvärr är det ju så att de "ärver" sitt beteende av oss, de vuxna de har i sin närhet och de runt om som de ser som sina förebilder.

Att respektera sig själv och andra, vårda sitt språk och ta ansvar för sina känslor ingår i en andlig mognadsprocess som det kan ta lite olika lång tid för var och en av oss att gå igenom.

-------------------------------------------------------------------------

Jag har också fått höra att jag är häxa, mer än en gång, och ibland har det nog varit utseendet som de har syftats på men för det mesta så har det varit när mina mediala förmågor har lyst igenom. Jag har även fler än en gång fått höra av medium (bl a från ett medium känt på forumet) att jag varit häxa i tidigare inkarnationer och brunnit på bål för det.

Däremot har jag aldrig sett mig själv som häxa ur någon aspekt och aldrig haft några större ambitioner att försöka vara en heller. Jag gillar dock versen som Elisabeth lagt in och utifrån den kan jag mycket väl tänka mig att vara häxa. :)

Har själv ställt frågor om jag kan vara en häxa, men tycker mig aldrig ha fått något riktigt fullödigt svar.

Kanske är det bara en själv som kan svara på det.

Men hur skall man kunna det utan att kunna träffa andra och jämföra?

En häxa är en frihetssymbol skriver elisabeth och det tycker jag nog stämmer väldigt bra. Annars är jag nog en bedrövlig häxa Elisabeth. FÖr de andra egenskaperna är jag nog usel på att uppfylla. Jag vet inte mitt fulla värde, har svårt att tillåta mig att njuta av livet (har gått omkring och trott att det är normalium att allt skulle fortsätta att vara ett mindre helvete) Och trampat mig har de flesta gjort.

Men det är ju väldigt skönt att kunna sätta ord på det som brister. Det sägs ju att: "you´ve got to name it, before you can clame it", alltså man måste sätta ord på det som är fel och medvetandegöra det, innan man kan få till en förändring.

Jag tycker att det är en underbar ramsa, som ofta kommer till mig. Och som säger jag är en kvinna under mognad, så då måste det väl finnas tid än, för att bli en mogen "häxa"

Jag tycker såhär: känner man sig som en häxa och vill vara häxa. Då bestämmer man sig för att vara häxa! :D

#11 Nej, jag går inte heller omkring och tänker att jag är en häxa, men använde uttrycket som ingick i ursprungstexten ovan. För mig är det mera en fråga om att försöka växa som människa och utvecklas andligt.

Tror att den som skrivit texten (vet inte vem) har velat ändra på den negativa klang ordet häxa har och vända det till något fint istället.

Sedan finns det ju också någon sorts wiccareligion som inte heller jag är insatt i.

Bara ett tillägg: man måste inte tro på Wicca för att vara häxa. :)  Wicca är en religion. Att vara häxa betyder olika för olika människor.

För mig betyder det att tro på magi, att vara ute i naturen, att göra ceremonier, att vara intresserad av att använda örter och växter… Lite flummigt kanske men så är det. :)

#15 Ja du är väl en riktig luddbulle! Ha ha ha

KRAAAAAAAAAAAAAAAAM

#13 Hahahahahahah gapflabb rakt på sak.

#16 Luddbulle?? Nänuuu, skarru ha stryyyyk eller, pluttfia?? *asg*

Jag ser mig som häxa fast bara på skoj. Jag gör inte elaka saker eller så.

Jag är som namnet antyder en häxa. Problemet var när min son skulle övertyga sina dagisfröknar att mamma minsann var en RIKTIG häxa…. Tror fortfarande att han är fullt övertygad om att mamma har en flygande kvast..

Jag har en väninna som är häxa, påstår hon själv i alla fall. En gång i månaden, vid fullmåne, träffas hon och fyra andra häxor på okänd plats ute i naturen och utövar olika ritualer. Har aldrig lycktas klämma ur henne vd dessa går ut på, men det måste betyda att dessa endast angår "de invigda". Annars är hon en väldigt öppen person så lite mysko är det…

Och visst har jag också blivit kallad häxa, oftast av karlar som blivit svarslösa. Vi är ju som bekant mer verbala vi tjejer