Jag är oxå ensam, men utan djur. Jag har hittat ngt för min del. Det är att ta sig ikragen o inse att det finns en mening vara ensam.

Tänk så mycket jag kan göra nu, allt som intresserar mig, meditera, lyssnna min musik. Leva sunt, tänka på min hälsa. Allt det är så värdefullt. Det ger möjlighet växa, jag är tacksam för det.

Jag bor oxså på landet med min hund, men jag känner mig inte ledsen, tycker det är skönt att vara med mig själv.

Kanske du kan gå med i någon förening eller kurser i något som du intresserar dig för..där det finns andra med samma intressen.  Så får du både stimulans av något intressant och samtidigt träffa människor.

Samtala med folk via nätet kan ju också vara ett sällskap…Här kan du kanske skriva av dig om du är intresserad av övernaturligheter eller bara prata om livet… ensamhet iFokus finns också verkar vara goa människor där.

Kram!

Flabo. Jag har en olycklighet inom mig, jag också. Jag vet inte varför. Den bara finns där.

Alla råd du kan få är råd. Från vettiga till putslustiga. Du verkar vara en ensam människa. Jag har ingen aning om hur du tar hand om dig själv. Och jag tror att det startar där. En morgon, vilken som helst, kliver man upp ur sin bädd och bara vet att här är jag. En mänsklig individ. Man börjar ta sig själv på allvar. Kanske ställa sig lite frågor. I all tystnad. Långsamt börjar något gro inom en. Medvetenheten. Just nu står jag här och det spelar mig roll. Mår jag bra där jag står så står jag kvar. Mår jag inte så bra så - när du kliver upp den här morgonen - vet du att du mår bättre om du förflyttar dig åt något håll.

Folk tjatar ihjäl varandra om att vi är så mycket värda. Det är bullshit. Så länge du själv inte vet var du har dig eller vem du är så kan dessa råd regna som konfetti från himlen. Man tar inte åt sig.

Lycka till med din lycka, Flabo.