En älva, eller?
Jag var 17-18 år och var i full fart att städa i garderoben i mitt rum. Plötsligt står det en vackert och vänligt leende varelse en meter ifrån mig och fladdrar med vingarna. Jag kan höra fladdrandet, rörelserna var nästan lika snabba som en kolibri kan ha. De var inte några änglavingar utan genomsynliga, ganska stora, sådana tycker jag ha sett hos vissa insekter fast i mindre format förstås. Jag upplevde något kvinnligt i hennes insiktsliknande ansiktsdrag. Hon var ca 1 meter lång, hade väldigt smala armar och ben (som var formade som vi människor har) men mittenkroppen var som hos vissa insekter, "getingmidja". Hon stod någon halv meter ovanför golvet. Hon var naken på något sätt fast inte. Kändes som om hon hade en tunn slöja av något slag runt kroppen. Hon liknade faktiskt mer en insekt än en människa, hade insektens huvud på något sätt, inget hår till exempel. Men ögonen var mer som hos en människa och även munnen fast den var mycket liten. Men jag upplevde att hon hade människans intellekt och förstånd och mer därtill! Hon var mycket kärleksfull och ögonen lyste av vänlighet. Hon låter mig betrakta sig själv en bra stund. -Och ännu roligare blir det: Plötsligt hade hon en stav i höger hand som hon rörde fram och tillbaka i luften och det sprids massvis med silverfärgade "stjärnor" i rummet. Och hon säger, hennes mun rör sig: "Du får önska dig tre saker i livet och dina önskningar uppfylls." Jag hör inte hennes röst men hör ändå. Allting kändes väldigt naturligt och efter en liten funderande önskade jag mig tre saker men efteråt kom jag ihåg bara den sista (och den har uppfyllts). Sedan försvann hon lika snabbt som hon kommit. -Det här är egentligen som ur en sagobok men händelsen är verklig och jag var inte i någon "sagoålder" precis…Ni kanske tycker att jag har inte alla hästar hemma men det bjuder jag på…
God kväll Alphira!
Spännande.. Jag vet tyvärr inte :o Men skulle vara roligt att få höra mer.
Hej,
Det låter väldigt vackert!
Jag har aldrig mött en älva i den "storleken" (och med det inte sagt att det inte kan vara så) men däremot är älvor en av mina kraftväsen, jag blir själv en älva när jag ger mig ut på upptäcktsfärder.
Men som sagt, vad vackert! Du hade säkert en älva på besök.
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag vill med vara en älva Fjäril :( Jag har aldrig fått möta en älva.
#3 Be om att få göra det :) Ibland visualiserar jag mig själv som en älva (för att få kontakt) där jag flyger runt med mitt lilla spö (som i sagorna) Jag duttar små frön över världen - lycko, freds och kärleksfrön.
Sajtvärd på Övernaturligt
Hej Fjäril! Att du själv blir en älva…åj så spännande! Man blir aldrig klok på det här alltså…jag får läsa så mycket "nyheter" (för mig) på dessa sidor. Fantastiskt! Jag har också då och då sett en glimt, men bara en glimt ,av små väsen springa in i min stuga i skogen. men jag har inte sett vart dom sedan tagit vägen här inne. Och faktiskt en gång när jag var hos ett medium frågade hon om om jag sett små väsen springa in och gömma sig bakom soffan. Hon sa att dom söker skydd därför att det finns en elak katt där ute. Lustigt är att vi kallar grannens katt just för "den elaka katten". Vi har själv tre katter men dom är snälla och förståndiga och ser mycket. Jag ska väl dammsuga försiktigt bakom soffan fast just bakom soffan dammsuger jag inte så ofta…
#5 Älvor är så vackra! De och fjärilar betyder mycket. Ja dessa småväsen. Jag hade ett par på besök (för ett tag sedan) men de gömmer sig snabbt så man hinner knappt se dem. Skygga men nyfikna :) Vi får se om yamher ( en annan medlem) ser det här. yamher är expert inom området väsen/änglar (bland annat).
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag såg älvor i skogen när jag var barn. Man har lättare att se dom när man är barn. Har skrivit många dikter om älvor och mina upplevelser.
Kul att du fick se en älva så tydligt :)
Gud vad underbar upplevelse! Tack för att du delar :)
#4: Hur ber man om det? Jag är nybörjare (börjar komma in lite bättre i det övernaturliga nu efter ett halvår, men arbetar fortfarande på det :)).
Hej Älskamig och andra. Hur man ber om sådana saker kan dom andra svara på.Men jag tror att man bara ber som vanligt, som man ber till vem som helst för att få någonting.Det behöver inte vara några konstigheter i det. Kan hända att Meditation hjälper, vad vet jag. Jag bara vill säga att jag personligen har aldrig bett om att få se eller uppleva någonting, snarare tvärtom. Jag till och med har aldrig vågat meditera, är rädd att det dyker upp fler upplevelser. Dvs jag är tydligen rädd helt enkelt. För min del räcker det med dom upplevelser som kommer när dom vill, helt spontant och oväntat. Att jag ändå upplever kan kanske bero på att jag helt enkelt kan inte stänga mig eller sen att jag innerst inne ändå vill uppleva fast jag säger tvärtom. Ha det bra.
Åh vill gärna veta mer om dessa väsen, det är så intressant! ar ni någon artikel om väsen här på forumet…? :)
#10: Jo, jag är som du, lika rädd. :)
Två dikter jag skrev om mina möten med älvor när jag var liten… för dom som gillar att läsa diktform.
ÄLVORNAS DANS
Ser du de visa stenarna
och deras välvävda mossa
Ser du det vackra djupet i min skog
Ser du älvorna som letar
efter en solig plats
där de kan kan dansa
Kanske kan du inte se dem som jag
Kom följ efter mig och jag ska visa dig
De är formade av dimma
och de räds inte mig
Jag har fått iklä mig deras skrud
och fått tillåtelse
att dansa med i deras dans
ÅTERSEENDE
En dag vill jag återvända till mina stenar
Jag vill åter se mina kära stenar
Jag vill se nymfernas gryta
och om de dansar där ännu
Jag vill se om deras hälsa
Jag vill tacka mina stenar
och min skog som tagit mig i sina armar
och givit mig sin trygghet och sitt skydd
Jag har kommit åt min källa
där livets vatten rinner fram
där dansar nymferna sin gryningsdans
Där finns levande vatten
åt alla törstiga själar
Vatten som ger liv och sötma
Solen som skiner starkare än förut
Den faktiskt värmer
och strålar igenom mitt lövverk
Skogens drottning har nog flytt
eller kanske kommer hon tillbaka
när jag dansar med i nymfernas dans
Hon har nog lämnat skogen åt mig
Den ser så annorlunda ut
Allting har fått liv och nymferna verkar ha fest
De bjuder upp mig till sång och dans
och inget drar mig därifrån
från min outtömliga källa
Vilka fina dikter!
Norpan88, Jättefina dikter! :)
Jag älskar dikter!
Alphira: ja, någon typ av Alvväsen var det säkert. men det finns så mpnga olika. Många fler än som finns nedtecknade i våra sagoböcker.
Jag har sett älvorna dansa hela mitt liv, då och då, och som liten dansade jag med dem. Lever mycket av min lediga tid ute i skogen och ju mer man är där ju mer får man se, är min erfarenhet.
De älvor jag dansade med var ca 150 cm långa men det finns små också, mer som typ Tingeling. Och som sagt en massa andra som är släkt.
Man ska inte försöka för mycket utan bara flyta med. Mitt sätt att "be" om kontakt har alltid varit att jag gör mig tillgänglig kan man nog säga. Genom att göra utesittningar både natt som dag. Bara sitta och ta in och försöka komma ner i skogens andningsnivå. Många av skogens väsen fungerar i en mycket långsammare takt än vi. Deras liv är därför också mycket längre och om vi är lika stressade och snabba som i vårt vanliga liv i skogen så är det svårare för dem att visa sig. De flesta av skogens innevånare vill kommunicera med oss människor. Det har de gjort förr i tiden och de saknar oss, men vi har oftast för brottom…
Vackra dikter Norpan, va duktig du är!
Sajtvärd på Övernaturligt
#17: Vad lärorikt skrivet av dig Dandamimm.
Skogen har jag alltid dragit mig till, trots att jag inte är en skogsmulle. Det är något som säger mig. Är väldigt förtjust av träd.
Nu har jag två stora björkar, 'små skog', utanför mitt rum. Mycket mossa, stenar, väldigt orört. Ska egentligen vara en del utav våran trädgård.
Än sålänge har jag inte sett något, men jag hoppas på se det någon gång.
#19 Tack, ja man gör så gott man kan.
Detta ligger mig varmt om hjärtat och jag ser för mig en framtid då fler av oss kan kommunicera med andra livsformer. Jag är övertygad om att detta är en nödvändighet för vår framtid.
#20: Man, i alla fall jag, blir mer trygg över döden när jag läser information om andra livsformer. Jag är en väldigt feg person som inte vågar så mycket, men från att inte ens ha vågat vara inne på övernaturlig.ifokus.se till att nu jag faktiskt sitter och diskuterar med andra. Det är stort tycker jag! 
Jag hoppas jag får se någon älva eller något någon gång. Jag tror att jag i mitt förra liv hade en stor kontakt med naturen, det är vad jag också har fått fram i ett annat inlägg "Morfar & mitt band" (tror jag det heter..?).
Man får tro som man vill, men jag tycker att det är viktigt att man ska ha en tro på något. Sen om det är änglar, älvor, tomtar, andar etc. Bara man tror på något, för rätt som det är så är man i den kriszonen att man behöver någon. Då är det skönt att ha någon man bara vet är nära en.
Nu kom jag kanske av mig lite på ämnet, men verkligen jätte spännande med naturväsen och spännande att få höra lite om andras historier också. :)
#0: Vilken underbar upplevelse! Bär med dej den i ditt hjärta <3
"Rädslan klänger fast vid och håller kvar allt vi har, kärleken ger bort allt vi har."
ur Samtal med Gud
Tack Anaid. Och vilken underbar hjärta du har…inne där…
Hej dandaminn! Roligt att höra om dina upplevelser! Och att du kommer ihåg dom, det gör inte jag. Vet därmed inte om jag upplevde älvor som barn. När vi vistades på landet i mormors stuga under semestrarna när jag var liten så brukade jag smita ut på nätterna och gå på ängarna, det minns jag. Men jag minns ingenting mer. Det kanske inte hände något överhuvud taget. Men stor dragning dit hade jag hela tiden. -Men sen fick jag se en jätte mitt på blanka dagen, helt oväntat. Är inte modig nog att berätta om det mötet än.
Alphira: Jag tror att många har mött naturväsen i sin barndom och sedan glömt bort det, precis som att jag tror att många barn ser andar. Det är något med vårt männskliga sätt att leva, vår omgivning, som gör att vi glömmer. Tror att detta något t ex är föräldrar och andra som berättar för barnen att de fantiserar. Då kanske med tiden riktiga minnen blir omformade så att vi minns dem som fantasier eftersom barn ofta tror att vuxna har rätt.
Sen är det ju som du själv skriver, det krävs mod att berätta. Varför är det så? Jo, det finns en ganska säkert risk att vi blir hånade eller att människor ser ner på oss om vi berättar. En risk att vi blir tagna för lite halvgalna, minst sagt. Idag tar jag gärna den risken men det är en utvecklingssak. Om andra ska våga, för jag tror vi är många som egentligen tror och har egna upplevelser, så behöver någon gå före och visa att det är ok att prata om sådant.
Det som har kommit av att jag bejakar detta är att jag idag har regelbundna möten med en hel massa olika av dessa underbara varelser. För mig är det värt risken att folk tycker jag är lite tokig. Den vä'rlden fär både andar, människor, djur och väsen får plats är en mycket mer fullständig värld. En sådan värld som jag vill leva i, istället för att begränsa mig.
Jag har inte sett någon jätte ännu men jag hoppas.
Vilka underbara möten!
#0 en deva, kanske?
Cassandra Eason har skrivit fina böcker om naturväsen….
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Hej Magi-cat! har läst något av Cassandra men inte något om naturväsen. Ska göra det nu för att bli klokare. Hoppas jag i alla fall…
Hej dandamimm!Om modet att berätta. Jag hade en märklig mamma och även mormor som hade upplevt mycket onaturligt. Mamma berättade gärna för mig om sina upplevelser men så fort jag själv som barn ville berätta något jag själv upplevt så avvisade hon mig och sa att de är fantasier. Eller att man inte får prata om sådana saker. Nu lever hon som ande och besöker mig ofta på ett skönt sätt. Jag tror att hon idag tvärtom vill att jag ska berätta om hennes besök och om andra upplevelser. Det är aldrig för sent att ändra sig…

min första upplevelse är att din upplevelse är sann, fast du har uppfattat att hon har vingar så har denna inte vingar. Däremot för att förklara det lite närmare uppträder de lite skimrande eller upplevas fladdrande.
Det är en av vad vi kallar Leprechaun, dessa små "dvärg" liknande väsen som är relativt fåtaliga än vad de har varit. Precis som i sägnen som är de riktiga turväsen och kan med hjälp av sin tur få saker och ting att hända. Det skulle stämma med att hon sa att du fick tre önskningar varav du åtminstone kommer ihåg en och vet att den har uppfyllits. Att man får besök av dem handlar om att vi kan behöva turen eller korsat deras väg och hjälpt dem.
Du ska skatta dig riktigt lycklig för det är sällsynt att de ger sig tillkänna pga deras attraktiva lyckobringande.
Älvor är mindre, runt dm :)
Alis volat propriis 
Tack yamher! Jag vet inte ens hur mycket jag ska tacka dig för upplysningen. Jag fick mycket att fundera över. Hoppas du kan hjälpa mig också med Jätten som jag sett men det har jag inte berättat om än. Sedan PS: jag upplevde något märkligt här samtidigt när jag läste dina skrivna rader alldeles nyss. Känner att det är inte riktigt lämpligt att berätta om det just hä och just nu. Upplevelsen hade med dig att göra. Kan jag på något annat sätt förmedla den till dig. Tack en gång till.