Vad är det som händer
Jag har drömmar om en plats där det hände så mycket övernaturligt och jag förstår inte varför.
Platsen är en lägenhet där jag bodde med min mamma mellan 9-16 års åldern.
Alltid när jag var ensam hemma hände det saker som skrämde mig totalt…men den värsta händelsen var nog när jag var 16 år oc skulle sova ensam hemma.
Som vanligt hade jag full belysning på i rummen och min stereo påslagen, som för att skydda mig. Jag inbillade mig att i fullt ljus fanns det inga spöken.
Jag ligger med täcket uppdraget över huvudet, väl inlindad i täcket när det började knaka i trappstegen till övervåningen, sen fick jag en stark känsla av att jag inte var ensam och att någon stod i dörröppningen till mitt rum, liksom lutandes mot dörrfodret för det knakade i plasten som från en stor tyngd.
Rätt var det är blir det kallt i rummet och paniken hos mig stiger och när jag känner att någon står och seg drar i mitt täcke vid fotänden hyperventilerade jag…ju mer jag höll i täcket dest mer drogs det i fotänden.
Plötsligt försvann det och det blev lugnt igen, men efter den dagen sov jag inte ensam hemma längre.
Hur som…den första drömmen jag hade var ganska "harmlös"…jag var tillbaks i lägenheten och med mig var mina 2 söner och mina 2 systrar men ingen av dom uppfattade vad som hände och vad jag kämpade med.
Större delen av drömmen handlade om att jag försökte hålla en dörr öppen till ett av rummen…de andra kunde gå ut och in utan att ens reflektera på att jag kämpade med fulla krafter att hålla den öppen och på andra sidan dörren var det någon som var fast besluten om att dörren skulle igen.
Jag kunde bara röra mig i vissa rum utan att bli "anfallen" av detta motstånd som ingen annan uppfattade och ingen tyckte det var konstigt heller.
I den andra drömmen (som jag hade i natt) var jag återigen i lägenheten och det var inte alls lika harmlöst…jag var livrädd!
I drömmen var åter igen mina söner med och detta "något" var hemskt aggressivt…en stor mörk skepnad som jag bokstavligen slogs med för att försöka förhindra från att göra något, vad vet jag inte för jag vaknade med panik vilt snyftandes.
Varför är mina söner med i drömmarna och varför återkommer jag till den här lägenheten så många år efter vi flyttade därifrån?
Kan ni alla visa personer här få ut något av detta?
Undrar vad som händer i nästa dröm…vill och orkar jag få reda på det?
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Den stora sonen har eget rum om minstingen sover i vårat sovrum fortfarande.
Jag har aldrig känt av något i hans rum och det är aldrig något udda som händer hemma…jag borde ha märkt tycker jag om det skulle vara en ande i hans rum.
Ditt förslag är inte dumt…men varför var mina systrar med i den första drömmen tro?
Och OM det skulle vara en besökare i hans rum, varför har den kommit nu först och inte visat sig under de 13 år vi bott här *hmmm*
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Det kanske är så att han håller på att utveckla ett intresse för det övernaturliga och att du måste ta ett litet "snack" med honom? Eller att han börjar utveckla en rädsla för det övernaturliga och att han behöver lite stöd… Kanske han blir rädd just för att han är öppen för det. I varje fall behöver du kanske prata lite med honom om det… Dina systrar kanske kan vara till hjälp för dig då. Eftersom de är med i drömmen tänker jag mig dem som hjälpare…
jag har hållt på mkt med drömtydning, och jag tror att detta är ganska simpelt, känner du dig trygg där du bor nu? är du mkt överbeskyddande mot dina söner?
jag tror att du undermedvetet är rädd att dina söner ska hamna i samma situation som du gjorde när du var yngre, bodde dina systrar också i lägenheten?
_
När man drömmer om hus/lägenhet så är det ens innersta det handlar om. Alla rummen är våra innersta rum. Det är om oss själva vi drömmer. När du börjar analysera det du drömmer och vågar ta till dig det du känner i drömmen så ska du se att det kommer att hända mycket med din personliga utveckling.
Barnen handlar oftast om en själv, så gå tillbaka i tiden, i din egen barndom.
Skriv ner drömmarna du har så är det lättare.
Kram
Anne Mari_
#4 Jag känner mig helt trygg här…jag anser inte mig som överbeskyddande mot mina söner, men jag blir en tiger om de behandlas orätt.
Nej mina systrar bodde med min pappa och styvmamma (vi har olika mammor).
#5 I den första drömmen var det i mitt första flickrum allt hände, men där upplevde jag aldrig något när jag var liten.
I den andra drömmen var det mest i hallen allt hände.
Jag skulle gärna börja försöka nysta ochanalysera mina drömmar men jag vet inte hur och vart jag ska börja.
Barnen har i båda drömmarna bara varit passiva åskådare…de har bara funnits i drömmarna utan att egentligen göra något eller ens reagerat på att jag var i drömmen och kämpade med detta något…som om jag var osynlig i deras värld.
Jag har precis börjat meditera och har bara fått kontakt vid några flyktiga tillfällen. Nu var det dock länge sedan jag fick ro och tillfälle att sätta mig (åh vad jag vill ha ett eget meditationsrum att stänga in mig i)…kanske ska jag försöka meditera vid första bästa tillfälle och hoppas på svar ?!
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
_
Ett råd att analysera drömmar är att ha ett block och penna vid sängen. Så när du vaknar så skriver du ner drömmen. Försök att känna känslorna du hade i drömmen.
Tänk på att drömmarna symboliserar vårt innersta, där finns både glada och dåliga minnen. Tänk på att plocka fram känslan och försök att känna efter hur det kändes och varför du hade denna känsla.
Då går du en bit framåt varje gång och till slut kommer du att kunna se vad drömmen betyder. Det är oftast händelser, situationer vi står inför i det dagliga livet som kommer upp i drömmen som symboler. Symboler för var vi står i våran personliga utveckling.
Sen när man går tillbaka i sina drömmar så ser man klart vad de stod för just i den livssituationen man befann sig när man drömde drömmen.
Kram och lycka till!
Anne Mari
_
Det kanske är obearbetad rädsla och känslor från
de starka upplevelserna från barndomen som
lämnat djupa spår och som blomstrar upp från
det undermedvetna.. och blandas med rädsla för
familjens säkerhet..
/RL
Ja jag är aldeles villrådig nu…drömmarna var så starka med så verkliga känslor.
Då, när jag var yngre, var jag oerhört rädd för det okända, men nu är jag mer nyfiken på det och vill utvecka det istället.
Min plan är att gå någon/några kurser i framtiden i personlig utveckling och guidade meditationer.
Ett medium sa till mig en gång efter en sittning att hon tyckte verkligen att jag borde utvecklas med detta…och jag antar att det inte är något man bara säger om man inte verkligen menar det och "ser" att personen i fråga "har det"…eller??
Mediumet ifråga verkar i mina ögon seriös (om jag får använda det ordet) och innehar cert och det hon sa stämde in på pricken.
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Starta ny diskussion