fy attans vad jobbigt..

jag har en son som gjorde så när han växte upp. Det kunde hända speciellt om han sett en film som han egentligen inte skulle…och ofta så gick han i sömnen ändå, ibland kunde jag inte sova på nätterna i rädsla av att han skulle skada sig. Mna kunde prata med honom också och ibland händer det fortfarande att han går i sömnen(han är 19 nu) men nu har han lärt sig att lyssna när man säger till honom att han sover och att han ska gå och lägga sig igen..han svarar precis som om han är vaken..det är riktigt jobbigt…

Det växer bort, men det kan bli jobbigt under tiden…

har inget med spöken att göra, vad jag kan se, utan något som händer ofta i barnaåren och i tonåren..tyvärr..

Om det fortsätter så kanske ni kan gå till doktorn och få råd där. Vet ej om det finns något botemedel nu förtiden.

försök att prata sakligt och tydligt och lär in att "du sover, gå och lägg dig"..så  har jag gjort.

Lycka till!

tack så mkt för ditt svar, har talat med en vän som jobbar på en avdelning där de specialiserar sig för barn o deras beteende natte-tid o de säger oxå att allt växer bort, jag har precis så som du skriver, lite jobbigt att själv sova ordentligt om nätterna då man som ligger på helspänn utifall det ska ske..

man får tänka att det växer bort i alla fall, tur det :)

Det du beskriver hade ofta min äldsta son och han är en väldigt känslig själ. Barn har i olika åldrar jobbigt och det sägs att dom åldrar då barnen har det tuffast är 6,9 och 12 år. För ett par veckor sen var Robin och jag hemma hos vänner och Robin sa att han nu är i en 12-årskris, det är så han känner och han berättar ofta för mig om sina drömmar och det är mardrömmar han får många gånger, så det här händer nog i dom perioder då barnen har det jobbigt i sin utveckling. Vissa barn reagerar starkare än andra och är mer eller mindre livliga.

Kram

min dotter är oxå väldigt mjuk innerst inne men med ett tufft skal o hårt och vuxet yttre.

#4 Så är Robin också, drar gärna på sig en tuff attityd för att inte visa andra sin känslighet, ganska vanligt men jobbigt för dom själva så det är något vi får hjälpa dom med.

ja det gäller att få dem att VÅGA släppa sin stolthet och bara vara liten ett tag. o när de får stunderna kommer gäller det att "se" dem och nappa direkt :) inte alltid det lättaste men jag kämpar hårt..

lever med mina tjejer varannan vecka sen snart två år tillbaks och detta är verkligen en jätte viktigt bit för mig som jag lagt ner kraft energi och min själ i att få barnen att må så bra det bara går

Min bror hade det där. Nattskräck kallas det. Han kunde sitta i sängen och skrika rakt ut om man rörde honom. Man fick liksom övertala honom att det inte var farligt. Jag tror man kan få hjälp med det, tror vi fick det om jag inte minns helt fel. Det växer bort annars.

Jag vet att jag själv gick i sömnen när jag var liten. Gick på toa när jag inte var vaken (alltså jag gick till toaletten och gjorde mina behov och gick och lade mig sedan utan att vara vaken). Dessutom svarade jag min mamma på allt hon frågade. Vilket hon klar berättade för mig då jag inte kan påstå att jag har något minne av det. Men jag snodde även kex i sömnen en gång och gömde dem i en liten smyckes skrin kista. Och jag fattar fortfarande inte varför men små roligt är det ju.

Nu mer när jag själv är 19 snart (20 dagar kvar). Så kan jag fortfarande göra konstiga saker säger en del. Ibland när man får kramp i benet sätter jag mig upp eller slänger upp benet i luften och skriker: "Aj aj mitt ben!". Jag kan även svara folk i sömnen. Som de sista månaderna jag gick i skolan.

Pappa skall till jobbet och får för sig att väcka mig så jag är vaken innan väckarklockan ringer. Tydligen så svarar jag honom. Sätter mig upp i sängen och tittar på honom. Svarar med rent till tal och säger "Ja jag ska gå upp. Sluta tjata". Men har inget minne av det och uppenbarligen inte gått upp förens klockan ringde.

Jag har även märkt att ibland om jag glömt laptopen på under natten och någon får för sig att skriva ett tidigt medelande på msn. Så händer det att jag skriver till dem utan att vara vaken. Rent är det inte. Men man fattar vad jag skrivit vilket många finner lite små läskigt för ibland har sakerna inte ett dugg med saken att göra som de skrev.

Så jag tror helt säkert det är sådant man växer ifrån för sådant gör jag inte lika ofta längre. Det är mest msn grejen imellan åt. Men betvivlar att det har med övernaturligt att göra. Vist finns det väl tillfällen men i övrigt så tror jag inte det är så onormalt att unga och barn går i sömnen faktiskt.

fia-mia:

läste om Nattskräck och det stämmer ju exakt in på min dotter, kändes lugnande faktiskt att läsa det som stod, tusen tack för ditt inlägg!!

#9 Varsågod, skönt att kunna hjälpa till! Minns hur jobbigt det var när han hade det.

LInda 1979- Hur gick det med din son? Hamnade här av en slump- men blev ganska facinerad av berättelsen. Är det bättre?

Det kallas "nattskräck". Min son hade också det när han var liten, det var fruktansvärt. Läs länken om det <3

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattskr%C3%A4ck