Hej, har i hela mitt liv varit helt säker på att spöken/andar existerar och har en mormor som kallar sig själv synsk(tvivlar inte det minsta på att hon är öppen men hon är en person som pratar lite för mycket så skulle inte säga att hon är så synsk hon säger) och en mamma som jag också är helt säker på att hon är öppen men som inte vill ha nånting med de övernaturliga att göra, de har vart me om oförklarliga saker och min mamma har drömt drömmar/syner som sedan hänt, tex en gång med försvunna barn och en gång med en flygkrash mm. Min pappa har inte vart med om några spökgrejer men däremot helt oförståeliga andra saker, han har bara flugit ut ur sin kropp ett flertal ggr som ung och sett sig själv uppifrån och han blev såklart jätte skrämd och då "sögs" han tillbaka, han tycker att sånt är jätteläskigt och vill inte heller ha nånting med det att göra och han berättade inte för någon om det i och med att det var så knäppt och ingen skulle tro honom sen fick han en lärare som var blind som bad honom stanna kvar efter klassen och då berättade han för min pappa att han hadde en gåva och att det inte är många som har den o att han skulle ta tillvara på den(vilket han inte gjorde), han sa också att han själv har den och mer privata saker han sa också att dom är ett litet gäng från lite överallt i världen som brukas träffas o ha möten(alltså utanförkroppen) att de kan flyga vart som helst typ. Det jag undrar nu är liksom om mina föräldrar har sånt borde inte jag också fått det, tycker jag. Jag undrar om jag kan lära mig på något sätt. Har försökt meditera men när jag koncentrerar mig på att göra ingenting så blir det ofta tvärtom annars är jag en väldigt lugn person. Den första lägenheten som jag bodde i från att jag var bebis var en vindslägenhet som tidigare hade varit två och det var ett gammalt hus så man visste inte riktigt va som hänt där innan men i ena änden så var en sån hemsk känsla och kommer ihåg hur det var även idag och vi flyttade när ja va 10, det fanns ett speciellt hörn där också som ingen av oss barn (jag, mina syskon, vi har också en blandad ålder och lekte typ aldrig tsms) men där satt vi aldrig, vi vägrade vara i de hörnet utan va i andra delen i rummet. Vet inte om man kan säga att man e känslig för sånt pga det då barn ska vara känsligare å även vuxna som vart hos oss å var helt anti har tyckt att det rummet vart obehagligt(det ser inte ett dugg läskigt ut). Har aldrig sett något "spöke" när ja va så liten vad ja vet men har såklart vart rädd i källare och vindar som alla andra. Min farfar har ett hus på landet där vi alltid brukar va på sommaren och det huset är nog det läskigaste hus jag varit i, de ser inte heller läskigt ut och det är ljust och inte särskilt stort. Jag kan inte ens gå ner första trappstegen i källaren utan att få panik känslor och de e nyrenoverat och så alltså inte källare-igt och övervåningen/vinden är också obehaglig men jag kan vistas där om jag inte är ensam men vill helst inte och jag är inte det är bara känslan. Bottenvåningen är helt okej och där är de alltid folk men när jag vart ensam så känner jag mig väldigt iakttagen. Men nu till det skumma, är helt säker 100% att någon vuxen eller så berättade att det var en person som blivit hängd/hängt sig själv på övervåningen en flicka/kvinna i vit klänning i ett visst rum som jag alltid såg framför mig när jag var där. Men för några år sen tog ja upp de men ingen visste nånting om det och undra var jag skulle ha fått det ifrån men jag har bara trott att de va sant så länge ja kan minnas å då är frågan, kan de ha varit min fantasi som kommit på de när ja va så liten å gjort mig helt övertygad eller kan de vara sant? Vill också säga att jag inte går runt och är rädd av mig och min mormor har ett hus som ser sp mkt läskigare ut å där kan jag va på vind å källare å känna mig jätte trygg även fast de e mörkt och kallt Lägenheten som vi flyttade till när ja va 10 var väldigt liten och kändes inte läskig men sen ibland kunde man känna sig iakttagen men det kom periodvis, en period så hade vi en lykta i hallen med ett litet lås för öppna och stänga och det var något som gick och öppnade den för å retas typ. För det mesta var det lugnt men sen under en period så kände jag ett stort obehag av att vara i mitt rum och speciellt när ja skulle sova men sen en eftermiddag och kom hem från skolan å kastade mig på sängen för å titta på tv så såg jag ett stort ansikte med bara massa tänder som bara skrek å väste på mig och jag blev skit rädd, alltså de var som ett ansikte genomskinligt men ändå inte mänskligt för det var så mkt tänder nån skit förbannad, sa inget först men berättade senare för min mamma och hon blev helt tyst för hon hade tydligen legat i min säng en dag å tittat på tv när hon gick en känsla av att någon stod å skrek henne och som jag sa en massa tänder, att nån visar tänder för den är så arg och senare när hon hadde diskat som är precis vid mitt rum men hon sa inget för hon ville inte skrämma mig. Hon hörde också barngråt, fotsteg och snyftningar på natten men det hörde aldrig jag. Men allt försvann och där undrar jag om de jan va vi som lockar dit dom, för den där läskiga kom en period när min mamma drack väldigt mkt och det var väldigt mkt bråk hemma, och den kändes faktiskt som nån gapig elak fyllegubbe. Senare flyttade vi till en ny lägenhet där vi bor nu och den känns ren eller vad man ska säga men första natten så hände nåt jätte konstigt som jag inte förstår och trodde jag höll på å bli galen å få hallucinationer eller något. Jag ligger i min säng i mitt nya rum för första natten och jag blundar å då ser jag en man och han ler och är verkar snäll och jättetrevlig för jag pratar med honom men i huvudet typ telepatiskt och då kommer jag på mig själv å bara vaa vad är de här vad händer och blir rädd så i huvudet skriker jag typ "JAG VILL INTE JAGVILL INTE" å lägger mig i huvudet i kudden å då kommer de som ett jätte stort tryck över mitt öra och som en smäll som gjorde ont och blev skit skraj. Jag undrar vad det där va, har nån vart med om nåt liknande? Eller inbillar jag mig bara det? Jag berättade för min mamma men hon säger att det säkert bara var inbillning för att de kan hända saker när man flyttar till ett nytt ställe.? 2 ggr har något öppnat toadörren när jag sett det, ena gången jätte tydligt, dörren va rätt stängd vilket den inte ska va då vi har katt. Satt i soffan å katten satte sig utanför å mjaua så skulle resa mig upp å öppna men då öppnas dörren och katten bara sitter kvar å den öppnades bara en bit men inte sakta elr nå gnisselgrej, de är en ny dörr som inte åker nånstans av sig själv. Hur som helst så tyckte jag inte att de va må läskigt för om de e nåt här så är det ju snällt, å då får de gärna va här om de är snälla mot djuren. Men sen så började jag vakna på nätterna av nån anledning å en natt vakna jag å med en jätte konstig känsla så jag vänder mig om och bara fryser till för där står en lång mörk skepnad av en man och stirrar på mig och jag försöker skrika å skrika om och om igen men jag får bara ur mig små hesa ljud och försöker röra mig å vifta med armarna men de gick inte, var helt förlamad men det kan inte vart Sömnparalys eller va de heter för jag var vaken innan och rörde mig och vände mig om. Skepnaden stod där ett tag kändes som en evighet men var säkert bara sekunder. Dagen efter kände jag obehag och efter de var jag hundra på att han stod på samma ställe så vägrade vända mig å kvällen efter den så började han vifta med mina byxor som hängde över min träningsmaskin å då blev jag förbannad å bara typ "dra åt … Du kan inte skrämma mig" och därefter så hörde jag nån hålla på i köket och sätta i ett glas hårt i bänken men sen blev de jätte lugnt igen och har inte vart med om något. Fast det var nån som pratade engelska med min hund när min mamma skulle sova. Ber så hemskt om ursäkt för det blev så långt och har säkert en miljon stavfel men kände att jag behövde skriva av mig å fråga om det. Tänkte också passa på å fråga om nån vet varför ögonen börjar rinna när man pratar om övernaturligt? Mvh