Till att börja med tycker jag du ska kolla på detta klipp: http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/se-hundpratarnas-bluff-bli-avslojad/

Det handlar förvisso om sk hundpratare, men det skulle lika gärna kunnat ha varit med en katt i programmet. Vad som är mycket tydligt i reportaget är att dessa kommunikatörer inte har någon som helst kontakt med den lilla chihuahuan.

Vore det inte bättre om du tog kontakt med en veterinär eller någon kunnig kattmänniska, istället för att ta till en övernaturlig metod? Nu får jag väl antagligen hela ÖN på mig, men jag gillar verkligen inte när man utsätter djur för sånt här. Människor har ju liksom ett eget val om de vill gå till ett medium eller söka alternativ vård, men det valet har ju inte djuren. Jag har själv också erfarenhet av djur i min närhet som farit illa pga av sk djurpratare, vilket antagligen gör att jag reagerar lite extra på sånt här.

Kort sagt, jag tycker det är kanonbra att du vill lära känna din katt bättre, men jag tycker du ska försöka göra detta på ett mer "normalt" sätt. Du kan antagligen få massor av bra råd på någon av iFokus kattsajter.

Kattforumet har jag inte mkt för! Blev mer el mindre attackerad då jag frågade om ute katter. Jag respekterar din åsikt. Jag skulle aldrig utsätta min kisse för något elakt eller obehagligt. Men de jag är ute efter tror jag inte en veterinär reda ut:-) Tack för art du svarade

Joppo, kom ihåg att du är på Övernaturligt, här tror vi på sånt som att det går att prata med djur. Sen att det tyvärr finns fuskare (precis som i alla andra branscher) kan jag hålla med om.

Probiotica, du kan kolla inne på Healing, jag vet att där finns flera som är riktigt duktiga på att tala med djur.

Tack Amandla! De skall jag göra!

#2 Aha… Jag har förstått att det emellanåt går ganska vilt till inne på en del djurforum här, men jag trodde inte det var så illa

Jag tvivlar absolut inte på att du vill din katt väl. I de flesta fall är det säkert helt harmlöst med sån här kommunikation, men det finns ju fall då det kan gå väldigt fel, till exempel då man förlänger lidandet för sjuka djur och liknande. Nu tror jag inte det handlar om det i ditt fall, utan det var mer som ett exempel.

Får man fråga vad du vill ha svar på…? Jag blev lite nyfiken 

Joo man kan kommunicera med djur. Hade en kanin vid namn Linus fick henne vid 3 års ålder. Jag var 10 då. Hon var min bästa vän vi gjorde allt tillsamans. Hon förstod mig så himla bra och jag henne. Varje gång jag var ledsen gick jag till henne och pratade då brukade hon slicka bort mina tårar och hoppa upp ifamnen. Eller så brukade hon sitta bredvid mig i flera flera minuter, ibland timmar. Och "vaktade" mig om någon skulle göra mig ledsen. Hon kunde också känna igen folk som var onda inombords, Hon morrade och bet dem. Mamma gillade det inte så fick inte ta ut henne bland vissa gäster, tills det visade sig att de hade gjort nåt dåligt och så. Hon var också väldigt ren av sig 

Tyvärr försvann hon spårlöst för ca 3 år sen ´. Saknar henne så!! :( Min lilla Linus

Ja vi skall flytta ihop med min kille och hans hund. Min kisse har aldrig träffat hunden men jag vet att kisse tycker inte om vare sug andra katter el hundar. De klart dom är reserverade mot andra djur. Men jag vill inte att han skall behöva gömma sig resten sv livet pga hunden:-/ vill tala om hyr de skall bli och att han inte behöver vara rädd ja har ni andra tips så berätta!!!!:-)

Man ska ju vänja dem med varann först. Aldså lite i taget. Det brukar ge bästa resultat.

Jag tror faktiskt att du kan klara detta på egen hand! Ta kisse åt sidan i några minuter åt gången och förklara vad som kommer hända, men bädda gärna en eget litet krypin till kisse som inte hunden kommer åt, så känner kisse trygghet och så fortsätter du att prata med kisse o samtidigt klappar hunden för att visa att hunden inte alls är farlig. Det kommer ta lite tid, men jag tror faktiskt att du "kirrar biffen" så att säga!!!

Kramis

#70 probiotica, jag tror också att detta gör du allra bäst på egen hand och du blir i så fall en erfarenhet rikare. Och finner något som är bäst för just DIN katt - och dig.

Om du inte funnit några tips på kattforumen här så kan du titta på t.ex. katter.nu, där finns en hel del bra tips på hur man kan göra för att introducera djur med varandra. Det gäller framför allt att ta det lugnt. Ju lugnare matte/husse desto lugnare hund/katt. Gör inte för stort väsen av det. Kisse kommer inte att gömma sig resten av livet. Men låt honom gärna vara herre på täppan gentemot hunden!

Att göra rätt i tankar och kroppsspråk är också att kommunicera……Om man VILL och SER att allt går bra och är lugnt, skapar man de bästa förutsättningarna för att det blir det också. (Lite stim i början kan man acceptera, innnan den nya ordningen etablerats.) Gör man alla tänkbara bilder av ett förväntat bråk - vad får man….Djuren är experter på kroppsspråk.

…. om du vill får du gärna pm:a mig.

Lycka till med flytten!

övrigt ang djurkommunikation: jag tror absolut det är möjligt att "prata" med djur. Det finns mer eller mindre olyckade exempel, (som alltid dras fram) men det finns också erfarenheter när det fungerar väldigt bra. Jag tror personligen dock inte att djurkommunikation ska användas i förhoppning om en snabbfix för att lösa olika problem. Man kan t.ex. inte "säga åt" katten att sluta kissa på fel ställe, (vanligt problem) utan man skapar förutsättningar för att den ska trivas med att göra "rätt". Genom sådan problemlösnig växer man själv i ökad förståelse av sig själv och sitt djur. Där också djurkommunikation kan spela en viktig roll, främst för att förstå de stora djupen i djurens värld…

#7 Oki doki. Jag hoppas det går bra med kissen. Ett tips som jag som hundägare känner till är att låta djuren först mötas på en neutral plats, dvs inte i hemmet. Då tar man bort reviret ur bilden vilket kan göra mötet mindre spänt.

#10 Har du sett filmen Katten? Den är faktiskt väldigt intressant. Den innehåller inget stötande eller elakt, men det är väldigt tydligt att kommunikatörerna vare sig har nån större koll på hur djur fungerar och att de inte får någon som helst kontakt. Personerna som är med i filmen tillhör också "gräddan" av djurkommunikatörerna i Sverige, vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.

För övrigt så går det ju såklart att kommunicera med djur. Jag gör det dagligen med min egen hund. Hon är speciellt duktigt på att säga saker med sina öron, vilket emellanåt ser ganska så lustigt ut Dock handlar det inte om någon avancerad kommunikation utan enkla budskap som "jag vill gå ut", "ge mig godis", "HUSSE, VAR GICK DU? DU KAN JU INTE LÄMNA MIG ENSAM I 30 MINUTER BARA SÅDÄR?"

I klippet ovan så verkar det dock som om kommunikatörerna tror att en hund tänker på exakt samma nivå som en människa och dessutom kan alfabetet(!). Hunden anser bland annat att matte ska "beaka sin kvinnlighet" och att hon vill byta namn till "Zizzi med Z". Om man har basala hundkunskaper så vet man att en hund inte har den mentala kapaciteten för såna här resonemang och att en hund omöjligt kan lära sig alfabetet. För övrigt så missar alla kommunikatörer att hunden inte är med sin vanliga ägare, vilket om det skedde nån kommunikation antagligen är det första som hunden skulle ha "sagt". Det borde rimligtvis vara ganska så traumatiskt att bli släpad runt av en helt okänd människa till en massa konstiga tanter

En sak jag funderat på är hur en hund tänker egentligen. Det är svårt att förställa hur man gör det utan ett språk. Sker det i bilder eller hur går det till egentligen? Nån som har några teorier?

#11 Med hundar brukar det fungera bra att låta dem mötas på neutral plats. (Nu är jag ju ingen hundmänniska, men enligt de erfarenheter jag har via andra) Jag är mindre säker när det gäller mötet hund - katt. Kattens hem är hennes borg och hon skulle nog bli ännu mer osäker att möta "eländet" på okänd plats. Kan hon känna att hemmet är hennes - men lära sig tolerera hunden (bara den håller sig på sin plats) är allt gott och väl. Jag tror säkert det går bra!

Jag har inte sett filmen, inte just den, men kan tänka mig hur det låter.

Man ska inte förmänskliga djur, de är bra som de är. De är bra som de är, även utan alfabet och pluttifikation. Däremot har djuren en stor visdom att förmedla…..bortanför de där vardagspetitesserna.

En alldeles underbar bok, vad man än tycker om djurkommunikation är "Zander och tiden" av Emelie Cajsdotter. Man kan läsa den med behållning, för dess visdom, även om man tycker djurkommunikatörer är tjafs. Den här är enastående.

Angående HUR djur tänker - då tänker jag på en bok av Temple Grandin: "Vi som förstår djurens språk". Hon är alltså INTE djurkommunikatör, utan autist och djurälskare som jobbat vid slakterier för att förbättra förhållandena för djuren. Helt underbar bok som man blir helt såld på. Hon menar att djuren tänker i bilder och och de tänker ungefär som autister - de bildar inte begrepp på samma sätt som vi utan ser varje detalj. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur hon förklarade, men det var klart tänkvärt. Både om man är intresserad av djur och autism….

Jag tycker också Cesar Milan har en hel del att förmedla: It's all about the energy, säger han. Samt att djuren lever i nuet, inte i då eller sedan. Något som också är intressant är hur husdjuren speglar sina människor. Just människans "svaga" sidor tar hunden upp och utvecklar, i värsta fall till ett problem. Jag minns trapetskonstnärerna som ju till fullo behärskar sin kropp men hade en hund som inte ens kunde gå…deras rädsla, skuggan, hade speglats i hunden….det är sällan djuren som har problem, det är deras människor….det är ett av kruxen med snabbfix…

Förlåt mig, det blev långt…..djur engagerar

PS :

#11En sak jag funderat på är hur en hund tänker egentligen. Det är svårt att förställa hur man gör det utan ett språk.

Hunden HAR språk! Du tänker på talade ord förstår jag, men språk är inte bara ord, det är kommunikation. Hunden använder kroppsspråk främst - det kroppsspråk som många av oss människor har så svårt att förstå oss på och ofta missuppfattar. Men det fungerar hundarna emellan och gör det alldeles utmärkt, för att hålla kontakt, upprätthålla rang, jaga, samarbeta, reproducera sig, ja, allt vad hundar ägnar sig åt!

Samt så tror jag att de även har ett språk till: ESP. (extra sensory perception) och även ren telepati. Evolutionärt måste det ha varit en stor fördel, att förmedla sig till flocken i mörker och över avstånd.

Henry Blake, en äkta brittisk hästmänniska, gjorde egna experiment med ESP och fann att, ja det finns…Böckerna kan rekommenderas.

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Henry%20Blake

#12 Autistboken låter intressant är flera aspekter. Den får jag kolla närmare på.

Cesar Milan är utan tvekan en god kommunikatör(utan att använda några övernaturliga förmågor). Hans metoder visar ju också att hundar kommunicerar på ett helt annat sätt än vi människor. Detta är också en av anledningarna till att jag är ytterst tveksamt till sånt här övernaturligt snackande med djur. I filmen som jag bifogade så applicerar kommunikatörerna en massa mänskliga attribut och känslor på hundarna, vilket för mig (och antagligen dig också) blir helt fel. Då ligger det närmare till hands att tro att informationen kommer från kommunikatörerna själva eller den mänskliga klienten.

#13 Självklart har hundar och andra djur ett språk eller vad man nu ska kalla det. Det jag ville ha fram är att det är svårt att föreställa sig hur man tänker utan ett talat språk.

Telepatispåret ställe jag mig ytterst tveksam till av flera olika skäl, men pga av detta foras art, väljer jag att inte utveckla detta påstående. Let´s agree to disagree :)

#13 Henry Blakes böcker är så bra! Tyvärr lånade jag ut mina för ett antal år sen och fick dem aldrig tillbaka. Han gjorde en mängd försök med sina hästar och beskriver tydligt och lättförståeligt hur han gjorde och vad han kom fram till. Rekommenderas! Enligt honom tänker hästar i bilder, och jag är benägen att tro att det även gäller hundar.

När jag fått information från de djur jag provat att kommunicera med, har jag ofta fått bilder. Exempel: jag frågade min första pudel, Emil, vad han tyckte allra bäst om att göra. Blixtsnabbt fick jag en bild i huvudet av när han hade fått komma upp i min säng och låg mellan mig och mina söner och blev klappad. Jag trodde att det var min egen tanke/inbillning men insåg strax att bilden visade de påslakan jag hade i sängen när detta hände, några dagar senare bytte jag till lakan som såg helt annorlunda ut.

Annat exempel: en forumkompis som jag aldrig träffat i verkliga livet (vi bor 40 mil ifrån varandra) bad mig känna efter varför hennes pudel avskydde sitt täcke. Bilden jag fick, eller snarare känslan, var att det gjorde ont i svansen. Matte berättade då att det handlade om ett täcke som gick ganska långt ner över baken, och pudlar har hög svansansättning så alltså tryckte täcket ner svansen. Har man då som denne pudel, ont i rygg och höfter så kan jag förstå att det kan kännas smärtsamt med ett sånt täcke.