Har du sett vår Hjälptråd? Den ligger klistrad högst uppe till vänster, det är en av trådarna med röd plupp framför. Där hittar du bra tips och råd 

Ja, jag känner igen mig. Kanhända du har mediterat en del? Det gjorde jag i unga år efter en hemst våldtäktsupplevelse (etthalvår). Jag vågade inte snacka med samhället om det utan vände mig till Meditation. Jag har lätt för att läsa av vad som ska hända. När det  ska ske  en olycka brukar jag säga  det till inblandade, men olyckan händer för dde lyssnar inte. Jobbade på sjukhus; såg när patienter skulle gå bort innan. Inte min kollega gjorde det. Har också sett folk från andra sidan. I ett par minuter. Vita långa kläder, skinande utav bara den, som diamanter fast många. Kärlek, Evighet. Verklighet är nyckelorden där.  De hade kroppar som vi och rörde sig, gick på en stig i en park. Folk gillar inte att tro på det. Präster säger att det räcker om man tror på Jesus. Hej

Hej Mirela!

Som jag så sent som idag ställde frågan i ett eget inlägg kan jag också få en föraning om att något inte stämmer, inte detaljerat som dig då jag bara vet att något är fel, inte exakt vad :(

Jag tror personligen det handlar mycket om att andarna vill varna oss, men varför och hur det är frågan?

Ta hand om dig! Varma hälsningar Emil

Tack för svaren! Det uppskattas:)

• Amandla, tack för hjälpen, jag ska ta en närmare titt på det.

• z12, jo, jag mediterar ensam en hel del, försöker finna min inre ro. Men kan lätt jaga upp mig då jag upplever dessa hemskheter och kan börja skaka, gråta och liksom det bara vrider sig i magen. Jag blir så rädd! Jag har själv blivit antastad av en äldre man då jag var ca 10 år bara, hemskt, har försökt förtränga det med hjälp av Meditation som du men jag har kvar den här ilskan mot sådanna typer och mot all sorts ondska. Till slut berättade jag det som jag upplevde till min familj och de stöttade mig, skönt på ett sätt, lättnad. Men orolig för världens barn, orolig för min dotter!

Jag brukar inte nämna dom sakerna jag ser till nån, då jag oftast är ensam när jag upplever det, och jag har börjat acceptera dom här visionerna nyligen. Tidigare upplevde jag inte det så ofta men på senaste tiden har det blivit för mkt. Det är även så att jag inte ser vart eller vem det är, jag bara får en snabb vision av själva händelsen och det är det. Önskar att jag även kunde se folk från andra sidan, tydligen kunde jag det som barn (4år)då min pappa omkom i en bilolycka 1990. Jag kunde se honom och brukade prata med honom enligt min mamma och farmor. Jag tror på det övernaturliga självklart.

Hej Emil!

Tack för ditt inlägg :)

Har du någonsin fått en ond aning och fått höra sedan att det hänt nåt?

Jag undrar nog också varför ? Vi själva kan välja att vara mer mottagliga, om vi vill. Men det måste man nog lära sig, jag tror att första steget är att man accepterar och sedan tar man steg 2.

Jag kan inte prata om sånt här med min man, han tror inte. Jag är överlycklig att jag har hittat den här sidan. 

Varma hälsningar till dig med!

Kram

Hej Mirela, intressant ämne & diskutera kring.

Beklagar bara att själva intrycken/minnena ibland behöver färga av sig så starkt efteråt av den personliga reaktionen när man börjar ana att de kanske förhöll sig på ett liknande sätt som man upplevde dessförinnan.

Utan att behöva gräva speciellt djupt i vad det är som sker så kan man ju enkelt förstå att de innebär ett lidande och en belastning på en själv.

Ur mitt eget sätt & se på saken, man skulle kunna angripa problemet eller de härliga i begåvningen med att du ÄR helt enkelt klokare och intelligentare än vad du själv klarar av att tackla dem här situationerna.

Inget konstigt i sig, för mig finns inget ont om man ser allt ifrån ett perspektiv av hur energier fungerar. Ingenting behöver vara ont menat, de onda i sig är enbart en reaktion som inträffar vid destinationens slut dit energin tagit sin bana och där själva reaktionen kanske träffar på ett olyckligt sätt eller på ett vis som man kanske inte förstår avsikten med.

Hos mig själv är de lite annorlunda jämfört med den vanligt förekommande bilden man annars målar upp när folk beskriver föraningar, kanske främst då ifrån drömmar vilket min egen mor emellanåt nämnt som något som följt henne i livet. För min egen del är det något liknande som börjat utvecklas under senare år och i kombination med en jobbig period som jag fortfarande försöker kämpa mig igenom. Ledtrådar får jag själv ta emot, händer ibland på dem mest lustiga små vis och oftast på ett kärleksfullt försiktigt & försynt sätt bl.a från bilder, intryck, ord, texter ibland alla möjliga sammanhang men mestadels som hjälp till en själv personligen. Tror ganska mycket på teorin att om man går miste om viktiga ting i livet så kan man under vissa omständigheter bli tilldelad annan hjälp & förmåga istället som ett slags plåster på såren.

Förutom ovanstående då har jag vid ett par tillfällen fått uppleva kontakt i drömmar med människor man mött på riktigt som nyss någon dag tidigare avlidit, fast där jag då vid den tidpunkten inte känt till vad som inträffat förrens några dagar senare. Nu senast för bara någon vecka sen, ett ganska fint möte med bilder och trevliga verkliga minnen med tillbakablick ifrån en händelse 17år tillbaka i tiden och hur jag kände just då i mötet med honom och då han hjälpte mig vid en fastighetsaffär. Man är rörd fortfarande så här en vecka efter så inte utan att den här sorten av saker kan kännas efteråt, så med all respekt och uppmuntran till dig.

Tiden tillhör oftast ett begrepp många gillar & ta upp i vilket hänseende det än gäller, något som är starkt kopplat till hur vi tolkar livet vanligtvis och där allting har en början och en fortsättning i nästa skeende som inträffar i nuet. Vid dem tillfällen jag personligen tagit emot budskap så kan jag inte göra annat än bekräfta vad många andra hävdar att tiden inte har samma betydelse som här under vår levnad. Vad handlar om tolka tidsaspekter så infinner budskapen sig i en blandad kompott ej kronologiskt från min synvinkel i s.k tidsskarvar där allting liksom sker samtidigt. Sedan ovanpå allt detta finns ju också något som kallas för ödet, ibland kallat för varje människas livsväg i livet och genom detta tillhör saker som ligger fast förankrat i framtiden så varför inte att några av oss emellanåt kan få vissa förkänningar på den typen av antingen egna framtida känslomässiga upplevelser eller som i ditt fall "andras", på sätt & vis i flertalet lägen något som skulle kunna förklara allehanda former av olika spontana känsloyttringar som ingen kan förklara men där läkarkonsten i många fall associerar symptomen som psykiskt relaterat eller posttraumatiska händelser som spelas upp igen i ett sätt för personen att bearbeta tidigare begivelser. Vetenskapen har många gånger benägenheten till likna den medicinska biten som levande varelser vore maskiner i önskan till vilja kunna kontrollera vad man känner till. Har svårt för köpa hela den bilden vad gäller hur vi ser på den "levande" kraften och framförallt i hur själen fungerar i samklangen med dåtid, nutid, framtid och livet efter detta.

Kram