Hej!

Sån't där är intressant. Jag har inte jättemycket att säga om det men nog verkar det som att det ligger lite rester av gamla minnen kvar. När mina ungar var små och började göra ljud och träna på prat så var det så roligt för språkmelodierna hade inget med svenska att göra i början. Min grabb pratade något asiatiskt språk rent melodiskt sett och dottern pratade arabiska. Efter en tid lärde de sig "svenska" ljud ch sedan kom de första tydbara orden.

Min farsgubbe som jag aldrig träffat eller haft något med att göra (mer än ett kort tag i början ) är engelsman. Trots total avsaknad av förbindelser med det landet eller den släkten så är jag en, relativt sett, hejare på engelska om jag får säga så själv. Jag kan drömma på det språket eller tänka på det språket ibland. Jag har aldrig behövt plugga för att lära mig, det sitter där. Jag har försökt lära mig andra språk som tyska men där får jag kämpa som alla andra. Gener, eller vad kan det bero på?

När jag själv var kanske 1½ år så höll morsan upp mig framför en spegel för att se vad jag tyckte om det. Jag pekade på mig själv och sade Algot! (finns ingen med det namnet band släkt o vänner till familjen så jag kan knappast ha hört det någonstans och jag heter ju inte det, jag heter som det står i mitt nick) Lustigt nog kommer jag faktiskt ihåg händelsen fast jag var så liten. Mina tidigaste minnen från 2½-3-årsåldern är att morsan och jag pratade engelska med varandra men så har det aldrig varit enligt henne.

Så jag tror att det ligger något i det där med sådana minnen, men exakt vad det är och beror på kan nog variera från person till person.

Du får ta en kartbok över Norge och hålla en pendel över varje sida. Be först pendeln visa hur den reagerar när du är på rätt kartblad. Håll sedan pendeln över varje kartsida tils pendeln reagerar. Sedan ber du pendeln visa hur den gör när du hittat rätt plats. För sedan pendeln över kartbladet tills du hittar en plats där pendeln reagerar.

Pendeln gör du av vad du har hemma. Ett snöre och en mutter går bra, eller en halskedja och ett örhänge. Allt funkar lika bra till detta.

Sedan får du väl resa dit och kolla om det finns någon igenkänning eller andra känslor som kommer till dig på platsen!

Vad roligt. Måste låna en atlas tror jag och testa. Jag dras till Bergen nu så det kan vara där jag bott i tidigare liv.