Hej,

För mig handlar det enbart om vad man ger och hur man förmedlar detta till andra. Att man tar ansvar och vet vad man gör helt enkelt.

Jag har inte gått kurser/tagit några certifikat då det enligt mig inte gör någon varken bättre eller sämre - med eller utan - det viktiga är hur man är mot andra människor.

Jag vägleder och healar men kallar mig inte för annat än att jag verkar medialt. Jag använder inga begrepp som medium och inte healare för den delen heller

För mig är en person ett "medium" när denne kan ge mig de delar jag behöver - healing, vägleding, tips, idéer och framför allt - är ödmjuk mot människor och andra sidan. Inget tjäna en_massa_pengar_syfte eller hävdande i sin tro och hur mycket man kan och vet. Ödmjuk är det bästa ordet i allt tycker jag.

Självklart "krävs" det någon erfarenhet/kunskap - men den får du bäst på egna upplevelser och dina egna uppfattningar.

Man bör också vara i balans i sig själv för att kunna hjälpa andra människor.

Jag resonerar också som så: Alla kan vägleda, heala och hjälpa andra människor, oavsett om du är medium, snickare, frisör och så vidare :)

Tack och bra skrivet Fjäril.

Jag tänker ungefär likvärdigt. Eftersom man föds med det kan man inte utföra "ett betyg eller intyg" på ens personlighet.

Däremot kan man givetvis precis som du säger utvecklas precis som du säger via kurser etc. Och att det beror på hur man förhåller sig till det och använder det…

Verkar medialt var ett bra uttryck. Och ödmjukhet är ett väldigt bra ord som borde finnas med i det mesta…

#0 Kort svar: vem som helst får kalla sig medium och jag ser inga tänkbara alternativ till denna ordning.

Men jag tycker också det skulle vara intressant att höra om någon tycker att någon annan gör fel i att kalla sig medium (i ett tänkbart eller verkligt exempel).

#1 Du svarar egentiligen inte på vem som skall få kalla sig medium, jag antar att du tycker att alla skall få det eftersom alla är medium ur någons perspektiv?

bra svar fjäril!!

Tack C Stark och rosegarden :)

#3 Ja, det var precis det jag var ute efter - vad anser andra är rätt eller fel inom branschen.

#6

Rätt och fel är egentligen svårt att avgöra/bestämma, men man kan ju tycka annat ändå

Det viktigaste är nog att inte vara självgod eller tycka sig vara förmer än någon annan. Att glädjas över andra personers framsteg, kunskap och erfarenheter/upplevelser.

Något som också är viktigt är att man känner vart gränserna går (vad man säger och så vidare) och förstår att det inte är något att leka med. Människor och andra sidan. Respekt är A och O!

Dessutom är alla möten individuella och vissa "medium" är inte rätt för mottagaren och tvärtom.

Ja du här i Sverige kan vem som helt kalla sig medium det finns inga regler eller paragrafer om vad som är vad.

Om du läser av andra mäniskor genom intuitionen  använder tarot så kan du kalla dig medium i Sverige liksom om du arbetar med guider änglar och tidigare liv så kan du kalla dig medium.

Men i andra länder så är medium lagstadgat precis som vem som helst kan inte kalla sig advokat läkare polis osv.

Medium är en person som har kontakt med en avliden ande och få den igenkänd.

I England måste du för att kalla dig medium arbeta med att beskriva och lämna bevis på att du verkligen har en ande kontakt.

Börjar du förmedla budskap från guider änglar  lägger tarot kort eller läser av andra och kallar dig medium  Ja då kan du få skaka  galler.

Utan där delar man upp det Medium arbetar med andekontakt.

Läsa av andra  ha kontakt med änglar kanalisera lägga tarot kort ja då får du kalla dig medial vägledare i stället inte Medium

Men så funkar det inte i Sverige där behöver man inte lämna några bevis överhuvudtaget räcker att säga att man har en ärke ängel med sig.

Oavsett man kan visa detta   eller har kontakten eller inte så är man medium i Sverige.

Lasse

Mycket intressant Lasse.
Jag tror dock att även Sverige kommer att komma ikapp världen vad gäller alternativa behandlingar, medialitet etc. Även om det tyärr tar betydligt längre tid för vår del…

Med all säkerhet kommer alternativa yrkeskategorier accepteras och därmed även certiferingar att efterfrågas.

Skall man arbeta med det professionellt tycker jag att det borde finnas någon "standard" där man får visa att man är seriös med det man gör och vad man kan - precis som vilket yrke som helst!

#9

Jo - proffessionellt och inte kalla sig medium till höger och vänster (om man inte "uppfyller" det jag nämnt tidigare) är jätteviktigt enligt mig, samtidgt anser jag att ingen kan säga "Nu är du godkänd som medium" till någon annan.

Det är svårt, för mig handlar det om att de människor som kommer till mig ska vara trygga och känna att jag vet vad jag gör.

Jag gör ingen reklam för mig utan allt sker via rekommendationer och det är jag nöjd med 

#9 Just precis C Stark och då blir även det mer accepterat av samhället.

Som i England där det är lagstadgat och finns riktlinjer där kan du faktiskt finna  anstälda medium på ett offentligt sjukhus.

I England har du i dag över 8000 registreade Healer inom den offentliga vården.

Du kan även finna anställda medium på vissa sjukhus.

Men då är det också krav på vem som får kalla sig Medium Healer osv

Man behöver inte gå så långt som till England utan bara titta på våra grann länder Danmark o Norge som har släppt in medium och healer inom den offentliga vården.

Men talar man om riktlinjer certfiering osv här i Sverige blir det rama skri bland vissa utövare.

Varför ska man inte kunna ställa krav på ett Mediums arbete här i Sverige också.

Vem tusan kan ge bevis på att den har en ängel ett tidigare liv eller en groda med sig som lämnar budskap.

Men framför allt är det ju dom som besöker ett medium som ska ställa dom kraven att mediumet lämnar bevis på att den verkligen har den kontakten som dom påstår sig ha.

Hur många går inte till ett medium där mediumet beskriver ens Guide men klienten har inte en aning om vems ens guide är eller mediumet börjar beskriva ett tidigare liv vad ger det för bevis eller hittar mediumet på allt i hop ?

Jag har själv varit hos medium som beskrivit Guider som jag inte har en aning om o när jag talat om att jag mycket väl vet vilka som finns i mitt ande team så har dom blivit röda i ansiktet och sagt då är det nog ngn du träffat i ett tidigare liv.

Men jag har även varit hos medium som kunnat beskriva mina Guider också men jag vet vilka dom är men inte alla som gör det.

o det vet tyvärr dom som inte är seriösa också för det finns även oseriösa i den mediala branchen som i alla andra brancher så ställ krav när du besöker ett medium köp inte vad som helst.

Vi kan ju även se undersökningar där över 70 % av befolkningen i England tror på att ande världen existerar mot i Sverige där 20% tror på andevärldens existens.

Lasse

#11

Lasse,

Kan en person "godkänna" en annan för att få verka som medium? Vem besitter "rätt" kunskap från början? Vad säger att det är så här det är?

Du skriver:

Hur många går inte till ett medium där mediumet beskriver ens Guide men klienten har inte en aning om vems ens guide är eller mediumet börjar beskriva ett tidigare liv vad ger det för bevis eller hittar mediumet på allt i hop ?

Vad är skillnanden på ett "medium" med certifikat och inte, i det här fallet du beskriver?

#12 mycket bra fråga fjäril!!!

Eftersom detta område inte kan bevisas på ett godtagbart sätt och då tänker jag på James Randi så vem säjer att ett medium har kompetensen att godkänna ett annat medium?

Nej om en person utger sig för att vara medium och är ett bra sådant så visar det sig i längden medan en som inte är seriös och som inte är bra försvinner efter ett tag…

Naturen och universum gallrar så jag bekymrar mig inte om det just nu..

Jag talade med en vän om liknande sak och hon sa att dom mediumen som var stora på 80 talet och var kända är borta nu… Hon sa en massa namn som jag aldig hört talas om så därför litar jag på universum..

#13

Helt rätt, så resonerar jag också!

Jag förlitar mig på universum och de som utger sig för att vara något de inte är, kommer inte kunna fortsätta i längden.

Det är i och för sig trist att människor drabbas av det, men så är det med allt - fuskbyggare, målare, frisörer och så vidare.

Vi får helt enkelt se till att vi gör rätt och hoppas att alla andra tar sig eget ansvar - för det är precis vad det handlar om - att ta ansvar för sig själv och med det handla rätt i allt man tar sig för.

#8 "Men i andra länder så är medium lagstadgat precis som vem som helst kan inte kalla sig advokat läkare polis osv."

Vilka länder? Är du säker på att det är precis samma sak? I sverige är det stor skillnad på hur man begränsar vem som får kalla sig advokat (medlem i advokatsamfund), vem som får kalla sig läkare (genomgått läkarutbildning) och vem som får kalla sig polis (endast tjänstgörande poliser skulle jag tro).

"I England måste du för att kalla dig medium arbeta med att beskriva och lämna bevis på att du verkligen har en ande kontakt."

Var har du läst det? Hur är lagen utformad lite mer exakt? Ingen har ju lyckats bevisa något sådant någonsin (i alla fall inte om du med "bevisa" menar det jag tror att du menar).

#11 "Men talar man om riktlinjer certfiering osv här i Sverige blir det rama skri bland vissa utövare."

Det är inte bara utövare som är skeptiska till det. Min uppfattnign är snarare att de flesta utövare är positiva till det eftersom det ger sken av att deras förmåga är erkänd av staten (precis som du ger sken av med de brittiska mediumen).

"Vem tusan kan ge bevis på att den har en ängel ett tidigare liv eller en groda med sig som lämnar budskap."

Ingen, det är därför det är meningslöst med en skydded titel - ingen skulle få använda den.

Jag säger absolut inte att ett certferat medium är bättre en ett annat.

För väldigt stora skillnad från vem som skriver certifikat och skola.

Helt olika krav för varje utskrivare finns inga  gemensama riktlinjer i Sverige.

Finns dom som skriver ut ett certifikat efter en helg kurs oavsett om dom har ande kontakt eller inte andra kräver flera års studier innan man får certifikat.

Jag har haft cirkel deltagare som varit certifierade som inte haft en aning om hur man komunicerar med ande världen  för dom har bara fått lära sig att läsa av andra inte att ha andekontakt.

Jag har även haft cirkel deltagare som inte gått en kurs i hela sitt liv som är ruggigt bra på att komunsera med ande världen.

Det jag efterlyser är riktlinjer på hur ett medium arbetar att man lämnar bevis i sitt arbete inte på  hur duktig mediumet är på att göra det.

Idag vet du aldrig när du besöker ett medium om den arbetar med ande världen eller om den läser av eller om den arbetar med ängla kontakt för finns inte några riktlinjer för detta med att lämna bevis.

För det är bevis att kunna lämna en beskrivning och få fram specifika saker om anden så att klienten kan känna igen det mediumet säger.

Ett medium är precis som alla andra mäniskor som har toppar och dalar. Alla kan ha en dålig dag men dom ska i alla fall arbeta efter klara riktlinjer med bevis föring  o inte anglar guider o tidigare liv som dom flesta inte har den blekaste aning om.

Lasse

#15

jag och kan inte ordagrant beskriva den Engelska lagstiftningen. Men den går ut på att som medium ska du kunna ge så bra beskrivning på den avlidna kontakten som mediumet påstår sig ha så att klienten kan känna igen anden.
Du ska kunna beskriva anden till utsende till sätt och lämna specifik information om anden som klienten kan känna igen.

Annars får du inte kalla dig Medium.

Lagen skärptes betydligt för 2- 3 år sedan så man även krävde att mediumet skulle kunna bevisa denna kontakt  i en domstol vilket är omöjligt för ett medium att få kontakt med en specifik ande på beställning.

För idag ska mediumet kunna visa i domstolen att den hade just denna kontakt den angav till klienten om klienten stämmer mediumet.

Just denna lag begränsar även på vad du får göra som medium som du får inte läsa av intutions mässigt du får inte lägga tarot tidigare liv.

För du måste kunna beskriva kontakten du har så klienetn känner igen det.

När lagen skärptes för 2 - 3 år sedan så kallar sig väldigt många sig för mediala vägledare i stället för medium.

Lasse

#13 Bra tanke. Jag tror också att sanning vinner i längden och att man vinner på att själv vara ett gott ärligt exempel. Har man inte rent mjöl i påsen så visare det sig förr eller senare…

Fjärils uttryck är bra; Att man verkar medialt.

Men jag tror på någon form av erkännande precis som Lasse tar upp om man skall ha det som yrke. För att visa att man är seriös med det man gör och faktiskt har tillägnat sig kunskaper på ett eller annat sätt.
De som är seriösa med sina mediala förmågor borde snarare hålla med än att säga emot. Det gynnar ju alla.
Det lyfter ju alla som faktiskt är serösa, och att få ett erkännande för det mediala skulle ge en helt annan bild än det har nu och mottas helt annorlunda av de som tvivlar.

#18 Jag håller med dig, men "problemet" är att (enligt mig) att ingen kan säga vad som är rätt och fel - egentligen! Även om jag är säker på min sak så ger det mig ingen rätt att säga att du har fel. Sen förespråkar jag ingen "gruppering" - här har vi "äkta" medium med ett godkännande medans där borta kan de inget alls ;) Jag tror inte att det är så vi ska verka, jag tror inte att universum vill att vi ska anse oss kunna mer än andra och få "diplom" Nej, jag står nog fast vid vad jag har skrivit - jag litar på att universum vägleder oss och den som missbrukar sin förmåga kommer också bli den fråntagen. Att verka medialt är inte detsamma som att vara utbildad läkare (enligt mig) då det inte är vi själva som utför healing, som exempel utan faktiskt får hjälp från universum - och det får man inte glömma :) Jag tror som jag nämnt tidigare att vi alla kan vägleda, heala och så vidare och därför tror jag inte att det är meningen att vi ska sitta där med "godkännande" mm - och återigen - av vem? ;) Jag tycker att alla som verkar medialt borde vara mer ödmjuka och hjälpa andra människor till det som finns inom dem - hur de själva kan nå sin sanning. Jag lägger ingen energi på hur andra gör utan på vad som är viktigt för mig och att de människor jag healar/vägleder är nöjda.

När får man kalla sig kock?

När får man kalla sig musiker?

När får man kalla sig konstnär?

osv.

Vad avgör när man får utöva en "talang"… Man blir inte alla gånger en bättre kock för att man utbildar sig. I regel blir man inte sämre. En del följer recept andra har det där extrar - fingertoppskänsla. Alla kanonartister är inte utbildade. en del kan spela gehör eller får sin utbildning i "hemmet" så som ett medium också kan få av sin guide/skyddsängel hemma. Eller läsa sig till teoretisk kunskap på hemma plan.

Är man bra kommer man förbli "medium". Dåliga medium försvinner av sig själv. Antingen via dåligt rykte eller motarbetad på andra sidan dvs. avslöjad

#17 Lagen du talar om är så vitt jag kan se "The Consumer Protection (Distance Selling) Regulations 2000". Det du glömmer att säga är att lagen inte nämner medium specifikt utan behandlar alla sorters tjänster. Dessutom bygger den på ett EU direktiv så den skall i teorin gälla även i Sverige tror jag.

Jag vill påpeka att den brittiska lagen aldrig har erkänt medialitet som ett verkligt fenomen och har aldrig (som du säger) erbjudit medium att bevisa sin förmåga, tvärt om har det behandlats som en form av bedrägeri. Lagen som ersattes 2008 hette "Fradulent Mediums Act" och hade till syfte att helt förhindra människor att tjäna pengar på att påstå sig vara äkta medium. Man fick dock tjäna pengar som medium om det tydligt framgick att det var i undehållningssyfte och inte verklig andekontakt.

Du borde kontrollera dina källor bättre tarotlasse.

Jag håller med er Fjäril och Yahmer.
Jag har själv varit yrkesverksam i hantverk och utan utbildning under många många år.
Titeln säger ingenting om talangen. Men däremot kan man ansöka om exempelvis certifieringar eftersom jag kan bevisa att jag besitter kunskapen, är yrkesverksam sedan många år inom branchen samt har goda referenser. För mig betyder det inget. Men för kunder betyder det en del. Och att ha någon som faktiskt delar ut dessa certifieringar tyder ju på att man erkänner kunnandet.

#22 Nu tjatar jag på och det är inte meningen att försöka övertyga/övertala dig men inom andligheten så måste jag stå fast vid (efter min uppfattning) att ett kunnande inom det här inte är det samma som en kunskap som hos tandläkare för exempel. (däremot underskattar jag inte vår kunskap!!!!) En tandläkare kan "ta" på sina instrument och lära sig under utbildningen att "det här använder man för att rengöra hålen" - eleven ser att det är så det "logiskt" måste fungera. Det fungerar inte på samma sätt med det här eftersom vi inte "tar" på våra inre verktyg, jag kan dela med mig av min erfarenhet och ge dig tips, men jag kan inte säga att min kunskap är den rätta - eftersom den är byggd på upplevelser, inte via något man "faktiskt" tar på. Andligt troende började en gång i tiden av någon som också hade en upplevelse, därefter fortsatte det. Man delar erfarenheter och upplevelser - det gör oss till ett bra team :)

Fjäril du behöver inte övertala mig, jag håller med dig… haha… man jag tror du missförstår vad jag försöker få fram

#24 Haha, ja det kanske jag gör, jag bara svammlar på ;)

När jag besöker ett medium så utgår jag inte från hur många år dom utvecklat sig på i cirklar mm

Jag går på magkänslan numera och det mediumet som jag får hjälp av ibland har inte många år på nacken men hon är träffsäker och hjälper mig otroligt mycket och det är viktigaste för mig.

Jag blir lite avskräckt när jag läser ilskna inlägg från medium som har utvecklat sig i många år…

Visst har vi alla dåliga dagar ibland det är mänskligt men jag ser mera av det som inte utmärker en ljusarbetare…

Ett bra medium och en bra ljusarbetare ska först av allt vilja hjälpa folk att må bättre i sina liv!!

Jag håller mer er, jag pratar egentligen bara om ett erkännande i någon form  av verkligheten… Att bli accepterade och att anses vara seriösa med det vi gör!

Inget rätt eller fel, ingen sämre eller bättre. Utan att medialitet är på riktigt!

Det bästa är om de som går till medium recenserar och rekommenderar alternativt berättar om sitt missnöje. Om det fanns en lista, tex på Internet där alla kunde gå in och se beskrivningar på hur olika medier arbetar och vad "klienter" tyckt efter att ha besökt dem, varit med på en sittning, storseans, telefonkontakt osv.

Då behövs inga certifikat. Rekommendationer är alltid bäst. Om jag får höra att en medium var trevligt hade gott bemötande och dessutom var träffsäker, så vet jag det på förhand och skulle jag ändå bli missnöjd, kan jag berätta om det på Internet-sidan och går inte till samma en gång till.

Det är bättre än certifikat!

Allt bottnar i frågan om den som anlitar någon mot betalning får det man beställt. Samma fråga finns kring yrket "coach". Ett rätt illa sett yrke på många sätt idag just på grund av att vem som helst kan kalla sig "coach" utan att det säger någonting om vad de är kompetenta till. Det finns certifieringar, både bra och dåliga, och det finns olika inriktningar. Men en coach behöver inte ens coacha, och väldigt få kan skilja på en coach, en rådgivare eller en hockeytränare.

Inget av det här skulle spela någon roll om det inte fanns pengar inblandade. Även en rörmokare kan brinna för sitt jobb men vi som anlitar honom/henne vill ändå kunna lita på kompetensen. Dra sönder gängor kan jag göra själv, en rörmokare ringer jag för att det ska bli rätt.

Så det spelar ingen roll om det är rörmokeri eller någon som länkar till en avliden, båda kan vara precis lika idealistiska, välmenande och ambitiösa.

Nisse, jag bygger ju ut sommarstugan vet du, kan inte du koppla in elen åt mig, jag bjuder på middag?

Frasse, min mormor gick bort nyligen, kan inte du se om du kan få kontakt, Jag bjuder på middag?

Inget utom de två olika kompetenserna skiljer Nisse och Frasse åt.

Att Nisse elektriker tar betalt "till vardags" är vi vana vid. Nisse har dessutom ett diplom på sin behörighet som elektriker, det är så vi vet att han har visat för någon som kan bedöma uppgiften att han behärskar den. Då vet vi vad vi får för pengarna.

Frasse kan inte ens om han vill skaffa ett intyg från en opartisk bedömare att han kan kommunicera med någons avlidna mormor.

Varken Nisse eller Frasse är felfria, de är nämligen människor båda två. Men bara en av dem har en mätbar kompetens.

Allt man gör på en mer omfattande bas än fritid, ja det måste man ta betalt för, det är hyra, fredagsmys och allt vad det är för oss alla. Alternativet är att grunda en sekt och försörjas av sektmedlemmar på frivillig väg, men hur många kan se sig som medlemmar i en sekt som håller ständigt liv i ett gäng hantverkare? Nä, inte jag heller, jag betalar hellre per tillfälle istället.

Så Frasse, om han är duktig, anlitad och vill satsa på sitt kompetensområde på heltid, han måste ta betalt för att kunna köpa fredagsmys.

Problemet för Frasse är att det inte finns något sätt att få ett intyg på att han faktiskt har en viss kompetens.

Det betyder att Frasse kommer att få ägna lika mycket tid åt att försvara sin kompetens som att utöva den, och dömas mycket hårdare vid minsta luilla misslyckande. Frasse måste antingen ta hutlöst betalt för att täcka sina levnadsomkostnader på den tid som kvarstår för tjänsteleverans, eller helt enkelt inte vara tillgänglig på annat än fritid.

Baksidan av Frasses problem är att Frasses kompetens inte finns tillgänglig för lika många människor som den skulle kunna vara om den var mätbar.

Det finns inga som helst hinder för att skapa en "Esoterisk akademi" som bedriver kursverksamhet och utför kompetensverifieringar. Den kan vara bra eller dålig, men om den är bra så skulle det betyda mycket. Tjänster mot betalning behöver inte stå i strid med välvilja och att ge kravlöst. Men det kräver stabilt på fötter i fråga om värdegrund förstås. Redan det motiverar att det finns en utbildning att gå för den som vill göra en talang till ett yrke. Etik är ett ämne som hör ihop med det esoteriska precis som med allt annat. Ethos, Logos, Pathos är inget skämt ens för rörmokare, politiker eller bandyspelare. Vi är bara så ovana vid ärligt folk nuförtiden som förstått det.

Vem vill vara med och föregå med ett gott exempel?

Vi kan ju göra fler liknelser en läkare eller annan sjukvårds personal eller en lärare som skulle begå sexuella övergrepp på sina klienter  skulle bli av med sin legitmation och inte kunna fortsätta med sitt yrke längre.

Däremot ett medium o Healer som begått sexuella övergrepp mot sina klienter  Så kan den  avtjäna sitt fängelse straff o när den blir frisläppt kan den börja arbeta igen precis som inget ting har hänt.

Det reagerar många på med bestörtning men dom är ändå emot en certfiering o legitimation för yrkes verksamma Medium.

Man kan inte både äta kakan och behålla den.

Lasse

Ett medialt svar =)

Det existerar enbart separation när separation iaktas. Det är därför enbart möjligt att uppleva sig som separerad från evigheten när tudelning tillåts. Inom tudelningen är sedan alla varianter av varandetillstånd möjligt att uppleva.

Hur vi lever det är upp till var och en. Många följer det andra gör. Andra går sin egen väg. Vissa dömer medan andra observerar. Det är därför möjligt att uppleva det man önskar även om många förnekar att det är så. Det existerar därför varken rätt eller fel om vi inte själva inom illusionen skapar oss den verkligheten av att leva separerade från varandra istället för förenade med varandra.

Rätt eller fel är därför det spektum vi kan väljer att agera inom tills vi inte längre gör det. Slutligen återgår vi till den eviga balansen men dit tycks vägen lång att vandra.

#0

hej C Stark

Nu har jag inte läst alla inlägg!

För min del var det andra människor som sa att jag var medial och hade healande gåvor. Jag kände mig inte medial! Jag bara såg saker!

Sedan började jag arbeta medial på en spålinje! Då kallades jag medium via sökmotorn på telefonlinjen!

Men jag har inte gått några kurser - allt jag kan har jag lärt/upplevt personligt!

När en överläkare sa att jag hade en naturlig talang att gå in i trance så blev det plötsligt trancemedium!

Jag håller även med Fjäril om medium! BRA beskrivet!

Nu när jag har kommit över mycket svåra saker och förlåtit svåra svek av folk som har utbildning i att hjälpa de som lider, så verkar det som att jag "är klar" och behöver inte några gåvor eller visioner längre. Det är väldigt färskt för mig - ännu vet jag inte om detta stämmer - det känns så!

De senaste dagarna har jag inte sätt något, fått rätt svar på situationer eller intuitiv trådar. Nu kan jag säga att jag INTE är medial alls!

Jag har där i mot mediala upplevelser från det förgågna. Om det är att vara medial - det tror jag inte? Men det får andra spekulera om.

Det är väldigt skönt att få stänga ner efter 14 år av visioner

Jag tycker det är väldigt lyxigt att inte ha visioner, utan bara vara medveten av en nivå - jorden, och inte som förrut, jorden, andar, änglar, ljusvarelser, astralresor, framtidsvisioner, ta hand om svår smärta utan att få hjälp själv, vara god mot alla som kräver/ber om hjälp och klara av allt som vi måste göra på jorden för att klara vår vardag.

Det är lättare att göra det när man endast är medveten om en värld - Det är helt och hållit min nya upplevelse!

Jag ber om ursäkt att jag projekterar mina nya upplevelser på omvärlden!

Som Fjäril sa i ett svar till mig:

Vi är i ständig förändring!

Hälsningar Völva!

Jag håller med Michael C i #29.

Problemet är också att många medium inte kan vara objektiv mot sig själv. Jag kan detta och jag kan inte detta. Hur begränsad är min mediala gåva och tvärtom hur långt når jag in på andra sidan? Eftersom ingen får vara bättre än någon annan och som du nämner Michael så finns det beviserligen inte någon form av mall heller som är acceptabel. Risken är att om någon ska få grunda någon form av skola eller mall är risken stor att det kommer att bli en grupp för inbördes beundran. Vilket man ser i dag.

Vad betyder det om jag har gått kurser hos x, y, z osv om jag inte ens kan se verkligheten runt omkring mig, eller acceptera att det finns något som finns men som de andra mediumena och eller böcker säger inte heller finns?

Vems upplevelse är viktigast min eller de andras?

Vi kan inte ens enas om de grundläggande förståelserna som huruvida Law of attraction, ondska eller karma finns. Eller om änglar - om de saknar egen handlingskraft o eget tänkande eller om de existerar överhuvudtaget. Hur ska vi ens kunna säga att vi besitter kunskap om det som verkligen gäller om vi inte ens kan ena om basen?

Även om jag också hade haft ett mer enad "kår" så kommer det aldrig vara möjligt.

Dessutom finns det så många inriktningar och fantasier inom detta så att ena dem skulle vara som att ena alla religioner under en o samma fana…

Jag måste instämma med Fjäril,Yahmer och Kvasits universum rensar ut det som inte ska vara kvar även om det ibland kan ta sin tid men det kommer när det är dags då åker skiten ut och lämnar plats för dom med äkta avsikter.

Jag har svårt för det här med certifikat och det finns inga garantier på att man skulle prestera bättre med lappen i handen efter en massa kurser.Jag har mött både och,medium som gått flera år men är värdelösa både på sittning och plattformen.

Har betydligt bättre erfarenhet av dom som naturligt har detta med sig för hur det är med utbildning så förs väldigt lätt kursledarens värderingar över på elever och man går lätt i andras spår och tappar sig själv lite på vägen.

Jag har gått medium kurs men fullföljde ingen av kurserna utan gick hem för det inte alls kändes rätt och naturligt för mig och då var det inget fel alls på någon kursledare men dessa kurser var inte för mig,jag insåg att detta kan jag naturligt och behöver ingen hjälp och absolut inte ett papper som säger nu är du medium.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför så många medium är obekväma med att vissa kanaliserar guider och änglar,ja menar vill en guide komma igenom ska man väl inte hindra utan låta den komma till tals.Hindrar vi då tycker jag man är bra fräck mot ängar och guider som oftast har massor dom vill förmedla till dom som inte själva har kontakten och kommunikationen med dom.Jag har ren klar kommunikation med Wolf och har alltid haft och jag tycker det är underbart om nån annan kanaliserar honom på en sittning för det ger bara mig mer styrka när han berättar saker ur vårt liv.Nu går jag aldrig mer på sittning men att Wolf ville dela med sig allt som jag redan visste genom honom gav mig bara styrkan i hur nära vi verkligen är med varandra

På sittningar där mediet kanaliserat The Wolf det var då rakt ingen avläsning av mig som person utan klockrena härliga bevis som jag då för stunden behövde.Det här med avläsning av en person är jag rent osams med,tror inte en sekund på att vi läser av utan för att kunna få veta något om en annan person så behövs en länk via andevärlden som talar om det för oss utan den länken kammar vi noll.

Vi kan inte bara titta på en person och tro oss läsa av det behövs en kommunikation från andra sidan guder,änglar eller anhöriga spelar ingen roll men för att veta något om en annan behövs länken som talar om för oss.

När man kan kalla sig för medium anser jag är när man kan prestera och då spelar det ingen roll om du har utbildning eller inte så länge mediet gör sitt jobb med gott resultat 

så gör min skyddsängel och min mentor. De säger inget som jag egentligen redan vet. Då tycker de att jag är "löjlig". Varför berätta det en gång till. Bekräftelse kan man få på annat sätt  =)

Oavsett hur vårt samhälle ser ut kommer det finnas "bullbakande" mormödrar som ser di döa, och det kommer alltid att finnas de som saknar verklighetsuppfattning. Om gud säger en mening så kommer många skriva tio. Det är den biten som är den farliga. En del kommer alltid ha lite mer kunnande. Annars så har naturen/andra sidan en tendens att vara självrensande… Resten är upp till oss att hantera. Vi har alla olika syften. Det bäste mediumet behöver inte vara den som syns o hörs. OSV OSVOSV

Jag håller också med till 100%. Verkar man medialt så får man kalla sig medium…

Mina tankar, beroende på hur den här tråden utvecklade sig sen var ju,,,
Just nu så är det inte legitimt att jobba som medium  på exempelvis ett sjukhus i sverige. Det behöver ju dock inte betyda att det är så här det kommer att se ut för all framtid.
Jag är övertygad om att man i framtiden kommer att ha en mer holistiskt syn på människan inom vården och förr eller senare så tror jag att det kommer vara helt ok att även blanda in alternativa behandlare.
Jag håller med er om att rent mjöl i påsen vinner i längden. Men i det här läget så tror jag knappast läkaren ringer upp ett medium på enbart rekommendationer.
Samhället ser ju tyvärr inte ut som vi (eller jag iallafall) vill att det ska göra…
Jag spånade bara på en vidareutveckling på en möjlig framtid. Ett erkännande för kunnande, oavsett hur det går till (det finns ju fortfarande inte något så enligt mig kan ett sådant forfarande se ut hur som helst med egna riktlinjer) är ju ett måste om man ska verka på ett sjukhus exempelvis…

Hmmm, försöker inte övertyga någon. Försöker bara förklara hur tankarna som är så svåra att få ner på tangenterna går… 

#33 och #34 sätter fingret på det som komplicerar saken på ett utmärkt sätt. #31 har nyckeln… Men var finns låset, och varför ska man ens låsa upp?

Jag är ny här och kastar mig in i denna fråga med liv och lust. Ni andra har säkert stött och blött detta tidigare, kanske till leda.

Man måste givetvis inte certifiera och rätta in i vardagen. Jag håller med om att det troligen kommer att medföra påtagliga negativa effekter också. Yin och Yang eller hur det nu var . Visst känns det också som att förstöra något rent och fritt, något större än tavelramen som håller ett diplom signerat av människorna.

Så varför ens låsa upp?

Om man nu besitter kunskaper och färdigheter som en majoritet inte har valt eller kunnat utveckla, hur många drivs då av en vilja att använda den gott, att dela dess effekter med andra, att hjälpa efter bästa förmåga? Jag tror att det gäller de flesta. Titta själva på den hjälpsamhet och beredvillighet som finns i detta forum.

Ja, man hittar detsamma bland frimärkssamlare, bland motorentusiaster, bland alla andra som gjort upptäckter, dragit lärdomar, har ett intresse och vill dela det med andra. I detta "övernaturliga" fall är det dessutom en del av själva konceptet, att ge kravlöst har ett egenvärde i sig för den som funderat ett tag på universums mening och funnit mening.

Hur gör man när man ger? Man kan ge det man är villig att ge eller man kan ge det mottagaren vill ha. Det man är villig att ge är inte alltid det mottagaren vill ha, men eftersom det är en gåva förväntas mottagaren vara tacksam ändå. Ett intrång i den fria viljan nästan? Kan man ge det mottagaren vill ha? Ska man försöka ge det mottagaren vill ha, att ta sig dit, även om man inte kan det idag?

Jag ger det jag ger, till de som hittar fram till gåvan och vill ha den. Vackert så. Kvantitet är inget självändamål. En god gärning är alltid en god gärning.

Vore det en god gärning att hjälpa fler att förstå gåvan och därmed få bättre förutsättningar att bedöma om de vill ha den? Ja, jag tycker nog det.

Hur kan man hjälpa fler att förstå gåvan, att lära sig mer om det specialområde vi redan känner till litet om, att ta emot det vi har att dela med oss av, och vilja ha det?

Genom att beskriva det bättre, på ett sätt som mottagaren har lättare att ta till sig i den utgångsposition de befinner sig. Enligt min uppfattning bygger hela den skeptiska rörelsens argumentation på låsta positioner från båda håll, "läs på lite så du kan förstå mina argument bättre". Det finns ingen gåva någonstans i detta, hur många länkar man än postar i ett "flamewar".

I vilken utsträckning är man skyldig att tillmötesgå en frimärkssamlares argument om katalogisering i en fråga som gäller ångbåtars gångtider? Ingen alls såklart. Och merparten av mänskligheten är nu inte frimärkssamlare heller, men det finns ännu några som inte upptäckt charmen med ångbåtar men som skulle växa av att göra det. Ursäkta utvikningen, jag älskar metaforer och kan inte låta bli.

Anta att jag hade utvecklat en förmåga att kommunicera med avlidna personer (det kan jag inte idag, men jag vill ge exempel i "jag"-form av retoriska skäl), att jag står stark i denna erfarenhet och att jag delat med mig av denna förmåga på ett sätt som bekräftar mig i denna erfarenhet samtidigt som jag genom den gett något önskat åt de som bett mig om hjälp med kommunikation. Behöver jag ett certifikat för att befästa detta? Nej, verkligen inte.

Men om jag hade ett certifikat? Om några som representerade "alla" som har en förstahandserfarenhet av den typen av kommunikation, alltså "mediala personer" som bildar en "kår" som erkänner att vissa utpekade kompetensverifierare/instruktörer har förmåga att bedöma andras förmåga kvalitativt, och som ett Tecken på att viss slags kompetens har konstaterats och kunnat mätas, utfärdar ett intyg om detta?

Skulle det påverka den som har t ex en död anhörig eller en borttappad Moraklocka att våga pröva en för dem ovanlig metod, och kanske få en mycket positiv och trovärdig upplevelse i utbyte av det? Skulle det innebära att tillgängligheten till "andra sidan" ökar för gemene man? Skulle det vara önskvärt, som gåva betraktat, att vi alla som mänskligt kollektiv kommer i närmare förbindelse med "livsmysteriet"? Jag tycker det vore en fin gåva att ge för den som kan ge den. Jag tror att det finns många som vill ha den, om de utifrån sin nuvarande utgpångspunkt kunde förstå den. "Intygad kompetens" är en sådan hjälp på traven.

Ja det är ett extremt jordiskt och västerländskt förhållningssätt. Ja vi befinner oss här och nu på jorden, i västerlandet. Jordisk kultur har aldrig någonsin satt käppar i hjulet för "himmelriket", det har bara manifesterats och beskrivits på olika sätt utifrån lokala traditioner. Vår rådande tradition är om något en som helt utesluter. Himlen har inte ont av det, men vi har. Vem kan göra något åt det? Hur?

Kom ihåg #31:s ord, det finns ingen mening med att bygga en "akademi" på klassiskt "akademisk" grund d v s en som utesluter allt som står utanför på klassiskt romerskt vis. Varför inte bygga en "akademi" som tillåter? En som kan verifiera att vissa saker finns utan att för den skull utesluta saker som "akademin" inte känner till?

Ett certifikat är aldrig till för att stärka innehavarens självkänsla och göra dem förmer än de som inte har certifikatet, även om det är så vi människor använder pappret. Som vapen och maktmedel, som fördel i konkurrens. Det är klart att den risken finns även här. Men syftet med certifikatet är ju att visa för andra att innehavaren av certifikatet har visat vad innehavaren kan för en församling som är kompetent att bedöma detta, inom ramarna för certifikatets innehåll. Den tryggheten är en gåva i sig som gör att ifrågasättandet som hindrar förmågan att ta emot gåvan undanröjs. Hela samhället och vår kultur bygger på den typen av intyg. Genom att bryta sig ur vår kultur tar vi avstånd och isolerar oss med kunskaper som "tillhör ingen och alla". Är det ett riktigt förhållningssätt enligt den uppfattning var och en har om att ge?

Detta kan göras utan att placera dem som väljer andra vägar i ett B-lag. Det hänger på "kåren" att inte gå en väg som leder till sådana indelningar. Det är möjligt att hitta en sådan väg.

Jag bara måste lägga till ett exempel på något som inte borde låta sig kunna "infångas" i certifikat och skolor, men som ändå gör det: Föreställ er en konstskola.

En konstskola är ju egentligen det tokigaste man kan föreställa sig. En plats där man tränas i att manifestera intuition. Många lämnar en sådan plats fortfarande utan intuition men fulla av teknik. en sönderslagen tunnelbanevagn är en manifestation av teknik, en intressant psykologisk studie av konstnärens inre drivkrafter men som gåva till mänskigheten betraktat en fullständig katastrof.

Jag var en gång väldigt intresserad av bildkonst och måleri, några vänner sökte in till skolor och kom ut med de mest egendomliga villfarelser om sin egen grandiositet som bildskapare, och hur de stod över sin omgivning ifråga om insikter. De gav fortfarande bara från hjärnan, inte från hjärtat.

Det är inget fel på en konstskola som lär ut tekniker att manifestera intuition med, om det bara räckte med det.

Det som kan avskräcka med tanken på ett slags Hogwarths som utfärdar diplom i medialitet tror jag bottnar i dessa komplikationsrisker.

De går självklart att hantera. Allt går att göra med ett rent hjärta. Vi måste återerövra den förmågan inom oss, den finns där och alla har den. Då är ingenting plötsligt farligt eller dåligt längre.

Men vem har sagt att det måste vara ett "Hogwarts" som ska dela ut certifikat. Det är vi själva som hindrar oss från att tänka fritt genom fördomar som dessa och hur sammhället redan är uppbyggt och hur vi är lärda att det "ska" fungera och "hur" det går till.

I och med att det idag inte finns någon "standard" så skulle ju denna kunna se ut precis hur som helst.  Men man kan ju inte säga att något som faktiskt inte fungerar eftersom vi inte vet hur den ser ut ännu… 

#37

Nyckel är att det vare sig existerar nyckel eller lås  Det är detta som gör det till en för många omöjlig nöt att ens förstå. Eftersom det i deras världsbild existerar såväl höna som ägg.

#37 Amen.

#39, #40. Ni och jag och alla andra har valet att inkludera eller vända sig bort ifrån. Man kan komma till mötes, man kan stå där man är och vänta, eller låtsas som ingenting därför att man inte vill delta. Man kan göra allt detta utan att ge upp något för egen del. Jag ställer upp på idén att det varken finns nyckel eller lås, jag förstår principen för den uppfattningen. Men vad ska vi göra med de inlåsta? Måste de lämnas åt sitt öde? Är det överensstämmande med er värdegrund? #39 nej det finns ingen standard och varför begränsa sig till ramar som beskriver "hur saker ska vara". Jag köper det också, men…

…för vems skull kan en sådan sak som en ram fylla en funktion? På vilket sätt är ert nuvarande förhållningssätt mer gränslöst? När blev likgiltighet detsamma som gränslöshet och oberoende? Man måste inte missionera och det är inte vad jag försöker föreslå. Det är inte bara i konstskolan man kan tappa huvudet. Gränslöshet förekommer inte bara utanför ramar utan också lika gärna i dem. Att vägra ta plats i en ram är att erkänna ramens gränser och välja sida. Höna eller ägg, på vilken sida om skalet är jag?

allra bäst hade det varit med en objekt syn utifrån som inte har med själen att göra. Men så länge de inte har det intresset ska vi uppenbarligen inte ha den typen av klassifikation.

Men som allting annat vi annars gör så är det utmärkt att känna till sina begränsningar och vilka gåvor man besitter (styrkor). Om jag har svårt att se bör jag inte utge mig för att vara seende. Det är lika korkat som en blind skulle säga att denne ser. Varför är det så viktigt att ta vatten över huvudet istället för att säga; detta klarar jag inte av?

Tillskillnad från egna företag som man kan starta upp o i värsta fall kursa med så finns det större risker med att vara medial utan att förstå vad som kan ske osv. Så i en del lägen finns det ens en andra chans.

Det jag efterlyser är system och en certfiering eller legitimation hur man nu vill. Som visar vilket arbets sätt du arbetar på.

Om du arbetar med Andevärlden eller läser av med intuitionen eller har Guid eller ängla kontakt.

För det är olika arbets sätt och olika resultat på dom olika arbets sätten.

I dag har många som ringer och bokar tid hos mig som medium inte den blekaste aning om vad jag sysslar med det finns dom som bokar en tarotläggning och blir jätte besvikna för att jag inte beskriver en ande eller en guide.

Och det finns dom som bokar en andekontakt och blir besvikna för dom ville ju ha vägledning om framtiden vilket inte en ande ger.

Anden håller sig enbart din den akuella sitiuationen inte framtiden.

Eller så vill dom veta vems deras guide är men inget jag arbetar med som medium.

Det skulle underlätta betydligt för klienten om det fanns klara riktlinjer på vem som arbetar med vad.

Idag kallar sig alla medium oavsett vad dom sysslar med så inte lätt för klienten att veta vad som är vad.

Jag tycker jag är övertydlig när folk bokar tider men det måste man vara för folk har inte den blekaste aning om  att det är olika arbetssätt.

Efterlyser inte ett system där den ena är bättre en den andra utan ett system där man arbetar efter olika riktlinjer med olika namn så folk vet vad det handlar om.

Jag menar även har man rent mjöl i påsen så varför protestera med ett system som underlättar för klienterna att veta vad vi sysslar med.

Går jag till ett medium och den beskriver änglar och guider så blir jag fruktansvärt besviken för inte det jag söker när jag går till ett medium.

För då vill jag ha bevis på att verkligen mediumet har en kontakt o att andevärlden existerar-

Vill jag ha vägledning om framtiden ja då söker jag ngt annat en ett medium.

Samma om jag går på en stor seans  så förväntar jag mig att mediumet kan beskriva ande världen och dom döda inte dom levande som sitter i publiken.

Så klara riktlinjer underlättar för dom som söker hjälp och få den hjälp dom söker det får dom inte alltid i dag eftersom man får ngt helt annat en vad man tänkt sig.

Lasse

#42

Genom att erbjuda möjligheten till den som så önskar. Det här är ett sätt att göra det på.

#45, jag förstår inte svaret i relation till vad jag skrev i #42. Menar du det jag sade om "inlåsta"? Det är en fin gåva och en god gärning är en god gärning.

Poängen med certifikats-ämnet i tråden är som jag ser det att göra gåvan mer anpassad till mottagaren. Den som vill ge kan alltid förbättra sin gåva i relation till mottagaren. Konsekvensen av ett mätbart "kvalitetssystem" är att fler kan ta emot gåvan, vilket är en förbättrad slags gåva.

Vi lever på jorden och deltar i teaterföreställningen, eller vilken metafor man nu föredrar. Vi äter mat, ser på TV, luktar på blommor och surfar på internet. Det är som det ska vara, det är därför vi är här. Bland mycket annat. Det är en annan diskussion men poängen är att vi är här. Varför då inte delta? Är detta saker som inte har en plats i vår tillvaro här och därför inte ska "delta i teaterföreställningen"? Om svaret är "nej" så är det inte konsekvent, och jag har aldrig hittills stött på "sanning" ihop med brist på konsekvens. Om svaret är "nej" så hör inte ämnet hemma på internet eller ens i någons medvetande. Det kunde förvisso vara så. Men det är inte så. Alltså är det konsekvent att det tar plats som en akt i teaterpjäsen. Alltså är det konsekvent att de som ser och har gjort insikter av olika slag går andra till mötes även i sättet att dela med sig av insikten. Efter förmåga givetvis, mer kan ingen begära. Det finns gott om förebilder som gjort just detta, med sin tids medel och metoder. Deras uppmaning var; Du är som jag, gör som mig. Vi har hela tiden chansen att följa det rådet, att dela den värdegrunden som de ville förmedla. "Sanning" kommer alltid att förbli något subjektivt. Men den kommer alltid att vara ett hjälpmedel för att dela erfarenhet och kunskap.

"Nej tack, jag vill inte att det ska finnas en gemensam metod för människor som inte gjort samma insikter som jag att bedöma mina och andras kvalifikationer inom det tjänsteområde där jag tar betalt. Min egen erfarenhet av mig själv och mina lärdomar är fullt tillräckliga och om det inte passar, gå till någon annan eller stanna hemma."

Det låter inte särskilt trevligt. Det är faktiskt inte särskilt trevligt. Det är inte ett dugg konstigt att det väcker ont blod hos dem som inte ens tror att tjänsten som utlovas är möjlig att prestera. Är inte det väldigt onödigt att vara med och skapa den motsättningen? Är det verkligen ett bra sätt att göra sina kunskaper offentligt tillgängliga på?

Det finns folk som svetsar till husbehov eller åt bekanta utan att ha licens. Men den som svetsar mot betalning har licens eller så är de "inte pålitliga" som leverantörer. Fördelen med det är att vi kan sätta oss i ett flygplan och åka jorden runt utan att först ta farväl av släkt och vänner, ifall ifall.

Det är helt OK att svetsa för husbehov. Den som är skicklig gör ett bra jobb, med eller utan licens. Men vår kultur har sina system för att bära fram trovärdighet och respekt. Vi lever i den kulturen, i denna del av teaterpjäsen. Varför förneka detta? Att avstå från vår kultur i det avseendet är att välja slutna sällskap. Det kan vara ett aktivt val och det behöver inte vara dåligt, men det omöjliggör öppenhet, genom konsekvens.

men alla kockar som har restauranger (eller jobbar på dem) har inte "licenser" eller utbildning. Är den allra bästa mästerkocken usel för att han inte har utbildning? Vem ska definiera hans/hennes kunnande? En lika bra mästerkock, en sämre? De som äter maten? Kan vi dömma efter hur många ätande gäster som kommer? Dennes pris på maten? Hur stor restaurangen är? Kritikerna?

Vem avgör om mästerkocken har talangen eller inte?

Det ni pratar om är så grundläggande. Klarar denne att porchera ägg? Reda en sås? Göra majonnäs? laga pyttipanna?

Jag tycker det är dags att lyfta perspektivet att först o främst ha grundläggande förståelse. Men hur ska vi ens kunna göra det (och vilka ska ha lov till att sitta o dra riktlinjerna?) om vi inte ens kan enas om vilka saker som är grunden för allt med att vara medial. som jag skrev innan finns ondska? existerar LOA? Karma? osv.

Då spelar det ingen roll med alla dessa skolor som spiritualister tex. Det blir som att bli expert på att baka pizza. I all ära ha den special kunskapen men det hade varit mer intressant med ett mer grundläggande acceptans för att verkligen lägga tid på det som faktiskt skulle kunna ge något. Föra det framåt.

#47 Ja, fast alla kockar och restauranger är faktiskt tvungna att ansöka om tillstånd för det de vill leverera till kund mot betalning, just för att allt ska gå rätt till och ett litet kvitto på att de är seriösa med det de gör…. samhället ser ut så vare sig vi vill eller inte…

Om ni önskar fördjupa er och bilda er en egen uppfattning om vad den här diskussionen egentligen handlar om rekommenderar jag följande film där hjärnforskaren Dr Jill Bolte Taylor sätter fingret på varför detta är ett så intressant ämne att diskutera eftersom den aldrig tycks få ett slut.

Hon förmedlar hur vi med respektive hjärnhalva kan tolka exakt samma information på två helt olika vis. Det är när vi väljer att kollidera dessa två synsätt mot varandra som nyckel respektive lås uppstår eller hönan och ägget. Det är först när vi förenar dessa två synsätt som förståelse för varandras åsikter möjliggörs.

Det finns därför inget rätt eller fel från något av hållen. Däremot existerar det när man separerar uppfattningar ibland ett behov av att hävda att en sanning är mer sann än en annan.

Spännande, det ska jag titta på under dagen!

#48 ja vår kultur ser ut så, det gör den för att en majoritet tycker det är bra.

Jämförelsen med matlagning är riktigt bra. Jag om någon, med mina skolbetyg eller snarare brist på, tycker att det är fördelaktigt att man kan ha ett yrke helt baserat på förmåga utan att ha gjort vissa val och presterat i utbildningssammanhang kanske 25 år tidigare i en ålder när hormoner och övriga livsval gjorde att man kunde klassas som närmast mikrocefal.

Men ni vill nog ändå inte åka med i ett plan som jag styr, om jag inte har ett papper där det står "pilot". Visst, för några år sedan kom de ju på en kille som faktiskt jobbade som pilot och hade lyckats snirkla åt sig ett sådant papper utan att ha gått en utbildning. Det fanns också en kille i västsverige som klädde ut sig till lokförare och brukade lösa av andra förare, för det var så kul att köra tåg.

Utbildning är ingen garanti för kunskaper. Kunskaper kan förvärvas på flera sätt, inte bara de sätt som leder till ett papper. Men som vår kultur ser ut, är ett papper en bra sak som visar att denna person har fått visat för sig och tränats i ett sätt att arbeta som "accepterade bedömare" anser är ett bra sätt. Det ger ett litet om än inkomplett skydd mot direkt dåliga arbetssätt.

ja, men det handlar om hygien, redovisning, brandtillsyn och alkoholtillstånd. Det handlar inte om kockens kunskaper. Om jag skapar ett företag, vilket som helst måste jag bokföra, redovisa och ev. ha brandtillsyn (o de övriga). Det har sällan med min specialkunskap.

Men vem som helst kan fortfarande stå o laga urusel mat. Eller kan laga kanon bra mat. Men hur definierar vi en bra kock? eller en dålig? Vad ska se som grunden av basal kunskap…

Poängen är att vara medial krävs ingen utbildning även om många (kanske de flesta?) kanske skulle ha nytta av att gå en eller några stycken. Kurserna är sällan objektiva utan styrd åt någon "orginisation" och då menar jag som spiritualisterna o då menar jag att man har gått hos exp någon av de mer kända mediuma i Sverige eller hos Änglaoraklerna osv. Och påverkas av deras egna tankar o idéer.

Det är svårt att få tillstånd en objektiv bas att stå på om vi som är mediala inte kan enas om relativt enkla saker inom basal kunskap. Om allt fokus hamnar här, vilket det ofta görs, var är utveckling då? Bortsett från den subjektiva så kommer vi aldrig ha nytta av en generell…

Och tillbaka till kocken vem kan bedömma, eller ska bedömma en kocks talang -den subjektiva upplevelsen ? Kritiker? Den stora massan? En konkurrerande kock? osv. Legitimationer är inte ett dugg värda om man kan köpa en på nätet eller klippa ut den från flingpaketet…

#51. Jag menar inte att man ska ha ett intyg på några kunskaper utan ett papper på det man utför. Detta för att skydda båda parter vid eventuell tvist. Som jag nämnde tidigare så är jag själv hantverkare med 10år i ryggsäcken,någon utbildning har jag inte. Några betyg har jag inte heller. Däremot vet jag själv att jag är duktig på det jag gör. De som anställt mig vet också att jag är duktig på det jag gör både beroende på rekommendationer och egna upplevda upplevelser etc.

Och jag har även ett anställningsavtal och arbetsgivarintyg etc där det tydligtstår vad som ingår i mina arbetsupgifter.

Bara för att jag har alla dessa papper så betyder det inte att jag är bättre än någon annan, inte sämre heller. Det handlar inte om att betygsätta någons arbete, utan ett godkännande på det man gör.
Det visar att allt går rätt till…

Hurvida jag är duktig eller inte är alltid till kunden att döma i slutändan, och är jag duktig -ja, då kommer jag sannolikt kunna fortsätta med det jag gör. Och har jag inte rent mjöl i påsen… ja, då kommer jag nog få sparken eller sluta med det jag gör förr eller senare. Precis som alla andra i alla andra yrkeskategorier…

#52, bra frågeställningar, de stämmer till eftertanke.

OK, en kock kan laga god eller äcklig mat men en kock som gått en utbildning har fått lära sig att laga näringsriktig och ur toxisk synpunkt ofarlig mat. Om den smakar bra eller inte och därmed efterfrågas är en annan femma. Om kocken gör det kocken har lärt sig om näring och hantering av råvaror är också en annan femma men vi som kunder kan se att kunskapen finns där, man riskerar inte att åka på botulism av misstag, även om man kan få det av slarv eller likgiltighet från kockens sida. Om kocken har ett certifikat, inte bara ett utbildningsintyg, så åker certet om en gäst blir förgiftad av maten. Så är strukturen i ett certifikat/licensssystem uppbyggt. (Om det finns för kockar vet jag inte)

Vad kunde vara ett adekvat innehåll i en licens för ett andemedium?

"Innehavaren av denna licens har för andra erkänt fackkunniga visat prov på förmågan att få kontakt med och kommunicera med andeväsen. Innehavaren har gått en utbildning eller besitter färdigheter om psykologi och etik nog för att inte genom direkt okunskap vålla klienter uppenbar skada i samband med tjänsteleverans inom detta fält."

En snyggare formulering än sista meningen är givetvis att kunna skriva att man "följer licensutfärdarens etiska riktlinjer" och då krävs det lite ytterligare administration för att upprätthålla sådana riktlinjer.

Frågan är nu: Skulle innehav av ett sådant intyg på något sätt gagna klienten, om innehavaren av intyget är en som tar betalt för sina tjänster? Jag tror det.

men vad ska vi räkna som basalkunskap inom mediumskap. Bara prata med andar? kunna prata med änglar (det finns medium som inte tror på änglar)?

Vi kan inte ens vara överens om vad är en skyddsängel? Är det samma som guide? osv. Finns det ondska? ska man kunna försvara sig då mot ondska? Eller möta andra sidan? SKa man kunna sia? ska man kunna hitta borttappade saker? ska man veta vad andra tänker på? Ska man kunna tala om hur en aura ser ut? Ska alla kunna heala?

Alla musiker kan inte spela alla sorters musik?! så hur ordnar vi en bas - en plattform som alla måste kunna uppnå för att få någon form av godkännande? Och vem eller vilka ska ha rätten att granska och säga att den eller den inte uppfyller kraven?

Men varför måste man vara överens om sin yrkestitel!?!

Precis som kockarna…

Alla kockar utför ju olika sorters matlagning, på olika sorters platser till olika sorters kunder till olika sorters priser med olika sorters kunskap men olka sorters ideologi om hur detta ska fungera.
Ett pappaer behöver inte innehålla något av detta. Det är ointressant eftersom det är kunden som väljer de mat han tycker om.
Det skulle kunna innehålla riktlinjer som man förhåller sig till istället, vett och etikett för att utföra arbetet. helt enkelt.
Ex.

1. För att få servera mat måste man ha ett hygienskt kök.

Jämförbart med nästa exempel;

1. För att få utföra healing på sjukhus så finns inga krav på att patienten tar av sig kläderna.

Kan man inte enas om ett öppet gemesamt förhållningssätt hur man ställer sig till att utföra arbete oavsett arbetsmetod eller inriktning, ja då är man inte särskilt öppen enligt mig…

men vilka ska sätta sig ner o författa det? Vem eller vilka ska anses ha "makten" eller kunskapen? den med flest facebooks besökare, den som hörs mest osv? Eller staten? de största kritikerna?

jag är i stort sett enig med er att det skulle behövas, men jag kommer inte underkasta mig någons suveränitet

De flesta förekommande certifikat bygger på frivillighet. Efter en tid är de så etablerade att de framstår som "krav" men det hör ihop med att "alla" har vant sig vid fördelarna man uppnåt.

Det finns såklart dåliga certifikat, de går i graven efter en tid. Det finns konkurrerande, de kan strida om gunsten länge… och det finns sådana som är på pricken och som snabbt blir självklara.

Det är viktigt att inte överreglera, och det är viktigt att formerna accepteras. Om det inte ens finns en "kår" så finns det ingen kanal för kommunikation. Kommittéer som diskuterar en fråga är inte konstigare än ett medium som länkar till en ande. En fråga är på många sätt en slags ande, ett gemensamt medvetande som behöver och vill manifesteras. Man bildar en grupp för att få en dialog med anden och dess olika frekvenser, alltså de som skapar/utgör anden genom att engagera sig i frågan.

Visst finns det en risk att det visar sig vara en otrevlig entitet man stött på. En omogen eller en egostyrd kanske. Visst är frågan viktig om man vill våga att se vem/vad som finns där i syfte att nå fram till en vision om ett paradigmskifte.

och alla har vi olika upplevelser av andra sidan. Det kommer alltid att finnas de som ser verkligheten och de som uppdiktar sin egen version. Frågan blir vem som kan avgöra vilket. Har vi rätt att ta bort andras upplevelse?

Som jag nämnt hur ställer vi oss till frågor som LOA som en del anser existera andra inte? Att vara medium är mer än att bara prata med någon på andra sidan. Men även om det bara hade gällt det så bör vi ändå som kår vara enad. Och vi kommer aldrig vara det så länge basen inte är den samma. Vissa yrken fungerar det alldeles kanon att ha mänskliga skapade teorier och regler. Men vad är viktigast här - att vi skapar dem (ska det gälla hela jorden eller bara utifrån Sverige) eller ska vi se oss som en del av andra sidan och rätta oss in i leden med dem…

#57 Dom som inte är medium kanske?? Men som vet hur det funkar?

i så fall får medialiteten bedömmas rent ur "vad-man-får-göra" ur ett rent mänkligt perspektiv o skapande av normer. Tyvärr tar inte den andra sidan den hänsynen. Skulle det gälla hela jorden eller bara Sverige?. Jag tycker fler kunde enas och bygga upp en bas av rena allmän kunskaper istället.

Vilket uppenbarligen inte fungerar eftersom vi  tjafsar ju om vad ett+ett är fortfarande…

#59 Har vi rätt att ta bort andras upplevelse?

Vi har inte ens den förmågan! Som tur är! Men OK, vi kan underminera andras självförtroende och självkänsla, och på det sättet få dem att komma vilse och misstro sig själva. Så får man inte göra. Men skillnaden mellan att ha ett intyg och inte behöver inte vara skillnad mellan "äkta vara" och inte. Det räcker att intyget visar att andra som en kunnig grupp erkänner som kapabla bedömare säger att de anser att "detta är äkta vara" utan att för den skull med automatik fälla ett omdöme om andra. På så sätt förringar man ingen som väljer att stå utanför. Även om någon som står utanför kanske kommer att välja att förringa sig själv, det är oundvikligt oavsett intygssystem eller ej. Det går fint att stå utanför den grupp som säger sig ha kontakt med andra sidan redan som det är, fastän ens egen känsla och upplevelse pockar på.

Ena sidan och andra sidan. Den som har kontakt med båda har en unik möjlighet att förena dem. Bara det att andra sidan kan nås från "ena" sidan visar på att detta är rätt väg att gå, så ser jag det. Man måste inte ge upp saker och kompromissa om saker. Det finns inga motsättningar som jag ser det.

#61 Jag tycker fler kunde enas och bygga upp en bas av rena allmän kunskaper istället.

Jag tycker det är en fantastiskt bra idé. Den kommer leda till förändring och ökad öppenhet liksom ökat självförtroende hos alla som är med och delar kunskap. Med en öppen kunskapsbas och en levande etisk dialog finns det en grund att hänvisa till. Då behövs inga intyg längre.

men hur ska vi nå dit?

Tja. Bra fråga. Vem tar initiativet?

det med…