Upplevelser och sorger
Jag tror att jag har en potential att kunna utveckla mitt mediala. Jag har mest mina upplevelser jag kan luta mig tillbaka till och säga att allt jag hört, känt och sett är sant.
Första upplevelsen som jag hade var jag själv kommer ihåg var jag 3 år gammal. Jag låg i min säng och såg någon genomskinlig gå rakt genom dörren och in i vårt sovrum. Han gick fram till fönstret och såg ut över gårdsplanen som pappa arbetade på. Jag sa detta till dem gång på gång i många år och till slut sa de till mig att min farfar, som jag aldrig någonsin träffat gick just den vandringen varje kväll för att se över sin gård.
När jag sedan var 14 år konfirmerade jag mig och det gav mig extra kraft. Jag gick med min älskade farmor och hennes väninna till kyrkan om söndagarna. Jag bad varje kväll i 5 års tid om min farmor och min katt Molly. De två som jag älskade mest av allt.
Min farmor fick stroke 2004 och jag började beskylla mig själv för det för att jag inte hade varit hos henne på 2-3 veckor. Vi spelade alltid Bingolotto tillsammans varje lördag under många år och lagade god mat varje helg. Vi spelade kort tillsammans med hennes väninna och det är stunden man aldrig kommer glömma. Så mycket skatt och lycka. Det valde jag istället för alla andra i min klass som var ute och festade. Jag älskar min farmor så
oerhört mycket. Har aldrig någonsin träffat en sådan god och vänlig människa i
mitt liv.
Efter hon hade fått sin stroke kom hon till ett ålderdomshem. Jag besökte henne så ofta jag kunde och vi fortsatte tillsammans där med att spela Bingo tillsammans. Alltid när jag kom sa hon till personalen: Nu kommer min älskling. Jag älskar han så mycket. Jag blev så glad och sken upp när jag hörde de orden. Det otroliga med allt var att efter hennes stroke kunde hon endast känna igen mig när jag kom. Hon kunde inte säga om det var hennes
söner eller nära bekanta, men mig kände hon igen på en gång.
2005-2006 var ett år som både gick upp och ner för mig. Många som spred en massa falskheter om mig och jag var väldigt nere. Jag la mig i min säng tillsammans med min kärleksfulla katt Molly, som tog hand om mig på sitt sedvanliga sätt. Denna dröm/upplevelser jag hade denna natt skulle få mig att verkligen förstå den sanna sanningen.
Drömmen/upplevelsen 2006
Jag vaknar upp i drömmen och se mig omkring. Jag sitter fastkedjad i en giljotin och visste med mig att snart är mitt liv över. De släppte repet och jag "dog" med en gång. Jag kände absolut ingen smärta för det gick så fort. Allt blev svart en kort stund och sedan såg jag
att ljust sken som jag drogs till. Jag färdades genom ljuset av ren kärlek. Jag har aldrig någonsin känt en sådan kärlek, som ljuset gav från sig. Jag grät av lycka när jag kände den ovillkorslösa kärleken strömma rakt mot mig medans jag färdades genom ljuset. Längre fram såg jag min farmor stå där och vänta på mig och även andra som jag kände igen. Allt blev vitt ännu en gång och jag vaknade upp. Jag befann mig på en oerhört vacker plats. Solen sken över ett stort vackert tempel, som hade åtta stycken guldpelare. Jag vände min blick åt höger och såg ett stort guldkors. Jag kände mig verkligen hemma. Sedan vaknade jag upp i sängen och var så överlycklig. Tårarna börja rinna längst mina kinder för hade
fortfarande känslan kvar i kroppen av det kärleksfulla ljuset.
Efter den drömmen träffade jag efter ett halvår min tjej och vi blev förälskade i varandra med en gång. Vi träffades på nätet på en dejtingsajt och vi hade blivit medlemmar samma dag på den sidan. Vi blev ihop
070707. 777.
080808 gick min farmor bort från mig och jag blev helt förstörd och grät en massa. Alla underbara minnen gick i varv i mitt huvud. Emilie "min fru" och Molly "min katt" tog kärleksfullt hand om mig. Efter en veckas tid, när jag stod i vardagsrummet kände jag mig så iakttagen. Jag skrek ut till Emilie att farmor är här. Jag vände mig om och rullgardinerna
var nerdragna, så ingen stod utanför och såg in på mig. Molly såg ut i hallen
efter en stund med stora ögon och lite rädsla. Någon var definitivt där och jag
är övertygad om att det var min farmor som ville säga farväl till mig.
Ett tag senare hade jag två drömmar som farmor var så påtaglig i. I den ena drömmen träffade jag henne och hon sa till mig: Jag arbetar för storken nu.
I den andra drömmen kände jag hennes mjuka händer klappa mig på kinderna. Det var helt underbart att få känna de efter en sådan lång tid.
Min morfar gick även han bort 2008. Bara 3 månader efter min farmor. Jag har även haft en dröm med honom tillsammans med min farmor. Jag och min kusin Andreas åkte i hans bil och jag såg ut på en vacker å. Träden var gröna och fina och bladen gick ända ner till vattnet. Jag ropade till Andreas:
Såg du morfar?!
- Nej, svarade han tillbaka.
Jag tog tag i radion i bilen och kunde få tiden att gå bakåt. Vi gick båda ur bilen och gick mot honom. Andreas stannade hos honom medans mina tankar gick till min farmor. Hon måste också vara här någonstans, tänkte jag. Jag såg henne och jag sprang mot henne och var så glad.
En natt i början av 2010 väcktes jag upp av att någon knuffade mig i ryggen. Jag låg bredvid min fru och vände min blick mot hennes sida. Jag såg ett starkt ljussken komma utifrån hallen och in i rummet. Ljuset svävade längst taket och det var som en något mörkade nyans visade vägen. Ljuset gick ner i min frus kropp och vi fick sedan reda på att vi väntade tvillingar. Idag är de 1,5 år gamla. Jag är helt övertygad om att det var deras själar jag såg. Två år tidigare, som jag skrev gick min morfar och min farmor bort. Sen fick vi tvillingar. Helt otroligt. Man kan nästan tro att de valde att återfödas hos
oss.
2011 gifte jag och Emilie oss i Söderåkra Kyrka.
Molly min älskade katt fick vi avliva 2012-05-10. Hon hade fått två stycken juvetumörer som hade spruckit. Hon var på och tvättade på dem varannan minut hela dagarna och det luktade om dem. I övrigt var hon hur fin och vacker som helst. Hon åt och drack osv. Jag fick order om att även om katten inte riktigt visa att hon har ont så har hon det. Jag hade tagit reda på att det går vidare till lungorna till slut och att de får svårt att andas.
Jag vet inte själv hur jag kunde ta det beslutet, men jag tro att vi tog det beslutet tillsammans. Jag sa till henne att när det är dags bestämmer vi det tillsammans. Det första hon gjorde var att slänga fram sina sår och tvätta på dem, så det började blöda från det ena. Jag älskar henne så oerhört mycket. Finns inga ord i världen som kan beskriva den kärlek vi hade till varandra. Varje kväll i nästan 13 års tid sov hon hos mig om nätterna. Hon klapparna om mig med sina
mjuka tassar och pussade mig på munnen för att säga god natt.
Jag känner mig som en svikare att jag kunde göra något sådant dumt och är så orolig om hon nu inte längre älskar mig lika mycket. Jag sa till henne att vi aldrig någonsin ska lämna varandra för jag älskar dig över allt annat.
Igår kväll hörde jag och min fru att någon höll på med legobitar. Det hör man på ljudet. Vi gick ut från sovrummet och så såg jag att en av legoklossarna som låg i badrummet hade vänt på sig. För att vara helt säker kollade jag även barnens rum och där fanns det inga legobitar i närheten av deras sängar + att de sov. Jag hoppas verkligen det var Molly som skulle visa att jag är här. Säker på att det var hon.
Tyvärr har jag inte förmågan att se henne, men önskar verkligen att jag kunde träna upp mig och kunna få göra det. Känslan säger ändå att hon är här. Laddade hem en EMF mätare till mobilen för att testa om det fungerade. Helt otroligt att den ger störst utslag på just den plats Molly låg mest på. Nere i fotänden på min sänghalva. Hoppas verkligen att det är så. Hade känt mig så trygg då!
Finns det någon som kan vägleda mig hade jag varit evigt tacksam.
/Stefan
Jag vill bara tacka för din fina berättelse! Du har verkligen fått en gåva att vara rädd om. Själv varken jag känner eller ser något. Ha det bra i framtiden!
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser!!
Känner varmt med dig i sorgen efter din katt Molly. Du ska inte känna dig som en svikare!!! Beslutet är redan fattat, hon gjorde det själv, du behövdes bara för att hjälpa henne med den sista tjänsten. Hon led inte av att gå vidare. Hon visste. Katterna vet mer än vi. De är inte rädda. Hon försökte trösta dig, själv var hon inte rädd. Var istället viss om att du gjorde vad du måste, hur tungt det än är. Hon älskade/älskar dig för det. Hon har det bra nu!
Du behöver inte söka bekräftelse med EMF-mätare och annat. Bekräftelsen finns i ditt hjärta och Molly vill du ska minnas henne med glädje.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#0
Hej Stefan!
För att uppmuntra dig - så såg jag inte min katt på flera år efter hennes död. Efter 10 år hälsar hon på mig nästan dagligen (jag är i paus nu så jag får (vad jag är medveten om) ingenting för närvarande) Jag tror att när vi går över på andra sidan så behöver vi vänja oss vid den nya världen, ny energi och börja bygga en ny bostad - precis som vi behöver vänja oss vid allt nytt vi går igenom på jorden…
Misströsta inte. En dag när du mist anar det och har släppt taget om viljan att se din katt Molly - så står hon där!
Så var det för mig!
Jag tror att den andra sidan respekterar din sorg och har ställt sig lite på avstånd, så att du får din tid. Det är en stor sorg när ens älskade katt dör… Se det som en fin gåva!
Det finns en framtid och som har nya kunskaper, upplevelser och insikter…
Glöm aldrig det!
Kram från Völva
Hej Alla och tack för era svar!
Det värme verkligen i hjärtat att få höra att hon har det bra. Ni har större livserfarenheter av just djur. Innan Mollys bortgång har både jag och min fru sett en eller två katter i ögonvrån eller att något sprungit bakom oss. Nu kanske Molly är med de katterna och leker :).
Den kemin som vi hade/har tillsammans är något utöver det vanliga. Ögonen tindrade på henne när vi såg på varandra och hin började spinna bara genom att jag såg på henne.
Jag har väldigt svårt att tro att hon skulle lämna mig. Vi älskar ju varandra!
Tack!
Stefan
Hej Stefan!
Varsågod - det var så jättelite!
Din katt hade katt guider som du såg -
Varför inte? Vi människor har guider - varför inte våra djur?!
När min katt dog så såg jag henne med ett våg av miljarders av katter som sprang på varsin sida om henne. Misströsta aldrig att någon som är på andra sidan är ensam! Den världen är helt annorlunda en jorden!
Mvh Völva
Idag skulle Molly fyllt 13 jordiska år.