Kommer min älskade katt tillbaka till mig!
Molly min älskade katt fick vi avliva 2012-05-10. Hon hade
fått två stycken juverturmörer som hade spruckit. Hon var på och tvättade på dem varannan minut hela dagarna och det luktade om dem. I övrigt var hon hur fin och vacker som helst. Hon åt och drack och osv. Jag fick order om att även om katten inte riktigt visa att hon har ont så har hon det. Jag hade tagit reda på att det går vidare till lungorna till slut och att de får svårt att andas.
Jag vet inte själv hur jag kunde ta det beslutet. Jag älskar
henne så oerhört mycket. Finns inga ord i världen som kan beskriva den kärlek vi hade till varandra. Varje kväll i nästan 13 års tid sov hon hos mig om nätterna. Hon klapparna om mig med sina mjuka tassar och pussade mig på munnen för att säga god natt. Jag gråter i detta nu när jag skriver detta för jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag tänker på henne.
Jag känner mig som en svikare att jag kunde göra något
sådant dumt och är så orolig om hon nu inte längre älskar mig lika mycket. Jag sa till henne att vi aldrig någonsin ska lämna varandra för jag älskar dig över allt annat.
En natt i början av 2010 väcktes jag upp av att någon
knuffade mig i ryggen. Jag låg bredvid min fru och vände min blick mot hennes sida. Jag såg ett starkt ljussken komma utifrån hallen och in i rummet. Ljuset svävade längst taket och det var som en något mörkade nyans visade vägen. Ljuset gick ner i min frus kropp och vi fick sedan reda på att vi väntade tvillingar. Idag är de 1,5 år gamla. Jag är helt övertygad om att det var deras själar jag såg. Två år tidigare gick min morfar och min farmor bort. Sen fick vi tvillingar. Helt otroligt. Man kan nästan tro att de valde att återfödas hos oss.
Jag vet att jag såg deras själar träda in i min frus kropp.
En av de största upplevelser jag någonsin haft. Nu tillbaka till katten jag
levt halva mitt liv med. Har djur en själ som vi människor. Kommer hon tillbaka och besöker mig för jag längtar så enormt mycket efter henne och kommer hon att förlåta mig för att jag tog det hemska steget? Lida ville jag inte att hon skulle göra!
/ Stefan
![[mia-38]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej Stefan,
Beklagar sorgen över din katt. Jag vet hur det känns.
Du ska absolut inte ha dåligt samvete för ditt beslut. Du gjorde helt rätt. Och hon förlåter dej så klart.
Jag satt själv och undrade om jag hade gjort fel när jag fick ta bort min gamla katt. Men han kom i en dröm till mej och var enbart tacksam för att jag hjälpt honom.
Djuren har också en själ som vi…..
Hon kommer att besöka dej när hon är redo. Kanske i en dröm eller fysiskt. Du lär känna när hon kommer.
Kram till dej.
Hej,
Jag förstår att det måste kännas jobbigt och jag beklagar att du fick ta bort missen. Men någonstans var det nog till det bästa för henne.
Våra djur kan komma ganska snart efter att de lämnat jordelivet och ofta känner vi av dem via minnen som dyker upp.
Jag har samlat lite äldre trådar om djur (liknande din fråga) i vår "Hjälptråd" som du finner i menyn. Kika efter inlägg #22. Kanske finner du lite svar där andra har delat tankar.
Kram Fjäril
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag vet också hur det känns, jag var tvungen att låta min lille pudel gå över när han bara var fem år gammal, pga sjukdom. Även om veterinärer kan operera och fixa mycket så ville jag ändå inte låta min älskling gå igenom den plågan bara för att få kanske ett år till. Det var bättre för honom att få gå över direkt.
Det kändes hemskt både att ta beslutet och efteråt, det gjorde ont i hela mig när jag kände att han lämnade kroppen. Men jag såg honom för min inre syn, dansande in i ljuset där han möttes av flera hundvänner 
Han dansade alltid på bakbenen när han var glad! Och jag VET att han var tacksam för att jag tog beslutet.
Han har varit här på besök många gånger, särskilt veckorna efter. Men jag kan fortfarande känna när han kommer och lägger sig bredvid mig i sängen, det blir alldeles varmt mot mitt ben. Och en av hans favoritbollar är spårlöst försvunnen!
Stefan beklagar din sorg och vet så väl hur detta är,valde att skriva ett privat pm med bla en bild på Eliah 10 månader som lämnade mig för snart fem veckor sedan utan synbar anledning.
Djuren får det lika bra som oss och du gjorde en underbar handling i ren kärlek mot Molly för juvecancer är jobbigt för katt.
Vill beklaga sorgen även här i tråden och du har ett långt pm i din inbox just nu.All värme och ljus i din väg och jag kan lova katten hon har det bra nu.
Var rädd om dig !
Beklagar verkligen din sorg! Fick i höstas ta samma beslut som dig om min egen katt, och det dröjde inte länge förrän jag fick besök av honom och det besöket tolkade jag som att han mådde bra. Jag hade också väldiga skuldkänslor över beslutet, men jag säger som de andra: Hon har det bra och hon vet att du absolut inte gjorde det för att du inte älskade henne, utan tvärtom. Hon kände/känner garanterat av din kärlek hela vägen.
Ett Tecken från henne på detta kan ta sig i uttryck på flera olika sätt så håll sinnena öppna!
Ta hand om dig!
Hej Alla och tack för era svar!
Det värme verkligen i hjärtat att få höra att hon har det bra. Ni har större livserfarenheter av just djur. Innan Mollys bortgång har både jag och min fru sett en eller två katter i ögonvrån eller att något sprungit bakom oss. Nu kanske Molly är med de katterna och leker :).
Den kemin som vi hade/har tillsammans är något utöver det vanliga. Ögonen tindrade på henne när vi såg på varandra och hin började spinna bara genom att jag såg på henne.
Jag har väldigt svårt att tro att hon skulle lämna mig. Vi älskar ju varandra!
Tack!
Stefan
Idag hade hon fyllt 13 jordår!
Starta ny diskussion