Kan inte alla se "spöken"?
Ja, nu måste jag ställa en fråga jag har undrat lite över ett tag. I tre års tid jobbade jag på en plats där det spökade som bara den, och åtminstone en, men kanske flera av de huserande andarna gillade speciellt att cirkulera runt mig. När jag var ensam var det nästan som om någon verkligen kom fram och började röra sig runt mig. Runt runt runt i timmar. Det knackade, det slog i saker och möbler, det bultade, fotsteg och liknande. Ljudfenomen manifesterades i tomma luften på olika vis, varav en gång lät det som om en hel bokhylla med böcker bara rasade bakom mig trots att ingenting fanns där. Jag har även hört röster väldigt nära mig. Någon lekte med elektronik en del. Blodfläckar manifesterades från tomma intet. Någon klappade mig på huvudet (mycket vänligt) flera gånger. Massor med saker upplevde jag där, och enligt medium fanns flera andar på platsen.
Och nu till saken: Inte en enda gång under dessa tre år såg jag någon skepnad av något slag. En gång visade sig en ande sig för mig i form av ett ljus, och en annan gång både såg och hörde jag ett djur som sprang förbi. (Ett medium sa helt självständigt och utan ledning att en av andarna hade "manifesterat" sin hund för mig för att visa upp den, eftersom jag har hund själv)
Ja, men till ursprungsfrågan: Med tanke på all aktivitet som var där så tycker jag att jag också borde ha SETT någon uppenbarelse av något slag. När man ser Det okända verkar ju var och varannan deltagare ha sett rena uppenbarelser av diverse gubbar och kvinnor och barn. Någon person såg jag aldrig, och inte heller skugg-gestalter som drog förbi eller liknande. Är det så att jag endast kan höra, men inte se? Vad säger ni som vet lite mer om detta?
Hej,
Jag har sett med mina fysiska ögon vid ett par tillfällen men jag är nog den med "seende" genom känslan. Jag ser dem med mina känslor men inte fysiskt (längre) Min sambo däremot har sett en massor och min son för den delen också.
Det är individuellt och inget är sämre än det andra 
Mina vägledare har sagt till mig att när jag ser för mitt inre och vet att de är där, utan de ska att "behöva" visa sig, så är jag som mest trygg på min insida (men som sagt, det ena är inte sämre än det andra)
Men eftersom jag ser dem ganska tydligt med känslan kan det nästan vara svårt att veta om man ser dem eller känner dem 
Sajtvärd på Övernaturligt
Ja, jag skulle tro att min egen medialitet ligger ganska lågt. Mig kan nog allmänna andar smyga runt ganska fritt utan att jag märker det, så länge som de inte hittar på olika fenomen.
Möjligen kan jag känna att det kittlar i håret, men det är nog inte alltid heller skulle jag tro. Jag är nog en sådan där person som andars om behöver någon sorts hjälp dyker på om det inte finns någon bättre lämpad, antagligen eftersom jag är medveten om deras existens. Och då är min uppgift kanske att hitta någon som faktiskt kan hjälpa till på allvar.
Det var något medium som sa (eller skrev, minns ej) att man kan vara olika bra på att höra och se andarna, och att vissa bara kan höra medan andra också kan se. Men det kanske bara gällde folk som är mediala, och inte gemene man?

det handlar om att de i så fall ska manifestera sig i vår värld. Ananrs kräver det någon form av medialitet eller hjälp av någon som är det.
Knackningarna o liknande är en form av manifestation i vår värld o lättare att göra än att manifestera sig som person. Det krävs viss kunskap samt en viss mängd energi för att kunna göra det och sedan deras egna lagar om att synas.
vilka som kan se eller om alla kan tvistar de lärde om. Det handlar också var de visar sig. Det finns stälel på andra sidan där de flesta medium inte heller ser dem. osv. Så det finns inget generellt enkelt svar på din fråga ;)
Alis volat propriis 
De kanske inte ville visa sig för mig också, helt enkelt? De kanske anade att jag hade blivit lite… nervig av det, speciellt om det hade hänt under nattetid. :D

ja, eller att de faktiskt inte har kunskapen om det. Om du ogillar det, så tänk på att all form av "negativa" känslor som rädsla oro ilska vrede osv stärker dem oavsett om det är någon som vill dig gott, nån som vill ha uppmärksamhet eller som faktiskt vill skrämmas. Ju starkare känsla desto starkare manifesteringar. Det är ofta många upplever sina hus som otäcka med tiden för att de blir räddare o räddare osv.
men som sagt varför du inte sett dem ja det finns många möjliga svar på den fråga.
Alis volat propriis 
Åh, nu minns jag en speciell grej som hände där. Jag var ju väldigt nyfiken på vem det var där som huserade där, så jag gick väl runt och tänkte på vem det kunde vara som var där. En gång låg jag på sängen och vilade, och jag somnade väldigt kort innan jag vaknade, egentligen verkade det hela ha rört sig om några sekunder. När jag somnade så där så fick jag in en väldigt tydlig bild i huvudet av en ganska ung blond man. Jag såg mest honom, sol och himmel, men jag visste ändå att vi satt i en liten båt tillsammans. Mannen log väldigt vänligt mot mig och sträckte fram en metmask till mig, ungefär som "Nu ska vi fiska." Sedan vaknade jag. På det där sättet brukar jag inte drömma och bilden var så tydlig att jag kan se den framför mig än idag, och jag har alltid tänkt att jag fick in en bild av någon som var där. Men det är kanske bara fantasier. :)
En annan gång på spökjobbet drömde jag om samma man, men den gången var vi på en färja. Den drömmen kantades av ångest och jag drabbades i drömmen av kraftiga frossbrytningar. Vanliga drömmar kan ju upplevas som jobbiga, men efter att ha varit vaken ett tag så glömmer man ju oftast saken och lever dagen som vanligt. Den här drömmen dränerade mig fullständigt på energi och jag minns att jag var ganska förstörd hela den dagen. Det kändes som om någon hade stått ovanför mig medan jag sov och antingen kastat dålig energi över mig, eller kanske tagit energi från mig. Det var verkligen skumt och jag har aldrig upplevt något liknande.
Jag tillhör också den kategorin som inte har sett ett spöke med mina blotta ögon….inte mer än skuggor i ögonvrån…och jag har ju ändå varit ute mycket på hemsökta platser och hus och har även mycket besök av andar här hemma.
Jag ser dom däremot med min inre mediala syn….både när jag blundar och tittar och kommunicerar med dom.
Jag tror det hänger mycket på andarna/spökena själva om dom vill och kan visa sig. Jag är ju öppen och medial och borde ju kunna se dom även med blotta ögonen (fysiskt)…men det har jag ju inte ännu.
Sen så finns det ju mängder av folk som är skeptiska, ointresserade och vet knappt vad ett spöke är och dom lyckas ju ofta att se dom fysiskt.
Så det är märkligt och känns även lite orättvist, för jag som är intresserad och vill se spöken fysiskt, borde ju också kunna det
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"

Nej alla ser inte utean upplever andevärlden med andra av sina sinnen.
Sedan så måste du även vara öppen för att uppleva ande världen.
Stänger du ner så upplever du inte andevärlden.
Ngt du tydligt kan se i Det Okända där det på vissa ställen inte alla i huset som ser eller upplever ande världen.
Ngt som man helt o hållet kan styra själv genom att lära sig att hantera sin medialitet.
Händer ofta när jag besöker vänner o bekanta o dom blir förvånade över att jag inte reagerar över dom andeaktiviteter dom har i huset.
Men jag är väldigt noga med att var stängd när jag inte arbetar och då upplever jag dom inte heller.
På pekar dom dessa abdeaktiviteter ja då öppnar jag ju upp och då uppklever jag ju dom och ser dom.
Men att gå öppen hela tiden fungerar inte för då bränner man ut sig och mår väldigt dåligt.
Så det absolut viktigaste att lära sig inom medialteten att kuna stänga ner och slippa känna av ande världen dygnet runt .
Eller när du besöker sjukhuset eller står och pratar med snabbköps kassörskan så finns det ingen anledning att läsa av dom eller deras andar.
Lasse
Lasse - Enligt Swedenborg kan man bara se, höra och uppleva andevärlden genom sina inre sinnen och inte de fysiska sinnena, men att det ibland kan bli så starkt att man upplever det som om man t.ex ser med sina fysiska ögon. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta?
Men är det inte märkligt att personer som inte är det minsta intresserade och som knappast vet vad ett spöke är, ser spöken hur tydligt som helst…precis som om dom hade sett med sina fysiska ögon?
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"
#9 Hur kan en som inte upplevt andar med dina fysiska sinnen bestämma att detta inte är verklighet?
Jag såg mycket när jag var yngre framförallt, men det störde mig väldigt så jag bad dem att inte visa sig och att inte skrämma mig. För det var just precis det jag blev - rädd, eftersom jag inte förstod hur jag skulle eller kunde hantera det.
Känner numera bara av energierna via känslor, ljud och sådant som kan räknas som "tecken".
Är förövrigt, även om jag är medial, skeptikern själv, och räknade bara gångerna då jag hade sällskap med mig som kunde bekräfta det som hände eller det som visade sig.
Idag vet jag bättre… 

#9
Ja det är ju det vanligaste att man ser hör och känner genom sinnen och inom sig att man ser med sitt inre ungefär som när man drömmer.
Att man hör som tankar som dyker upp i huvudet.
Men finns dom som även ser och hör rent fysiskt men är väl inte lika vanligt.
När jag var barn såg jag andevärlden rent fysiskt med mina egna ögon.
Idag händer det att jag ser andevärlden rent fysiskt men det är inte ofta detta händer.
Det är även annorlunda i dag när det händer i dag ser jag inte en person som jag gjorde som barn utan jag ser en ljusskepnad men det är rent fysiskt jag ser det.
Däremot känslorna jag får i kroppen är rent fysiska jag får smärtor i bröstet om anden avlidit av en hjärtinfarkt. Har anden haft ont i benet så får även jag ont i benet.
Lasse
Lasse: om man får huvudvärk och ena sidan av ansiktet känns förlamat, är det då stroke denne försöker förmedla? ( förlåt TS om jag avviker från tråden!)
#11 Oj, jag trodde det var vanligt att man såg och hörde… Jag får nog göra en egen tråd med mina upplevelser så kanske ni kan komma med en del reflektioner…

#12
Hade jag känt dom känslorna skulle jag troligtvis tolkat det som en stroke.
Men kan ju även vara en ansiktsförlamning så beror på lite på vad mer man får till sig.
Lasse
Tack Lasse för ditt svar!

När det gäller att se rent fysiskt så har det vid ett flertal tillfällen hänt att min syn påverkats av en ande kontakt.
Att jag helt plötsligt bara ser suddigt och konturer.
Vid ett par tillfällenh ar allt blivit svart så jag har inte sett något alls.
Har visat sig vid dessa tillfällen att anden har haft problem med synen eller att anden varit helt blind.
Samma sak har det hänt ibland att det slår lock för öronen och hörseln påverkas och då har anden haft en hörselskada.
Men detta har med dom fysiska känslorna i kroppen att göra.
Ser fysiskt händer men inte så ofta och hört fysiskt har jag själv aldrig fått uppleva vid en kontakt.
Däremot har jag i fysiska seanser varit med när anden själv skapar en röst och rösten kommer ur tomma luften och anden med egna ord berättar vem den är och till och med har regelrätta samtal med sina anhöriga.
Där dom till och med pratat om barndomshändelser och minnen med varandra helt fantastiskt.
Men då är det inte det mentala medium skapet det gäller utan då rör det sig om fysiskt medium skap vilket väldigt få medium sysslar med.
Lasse
stark - det vet jag inte och jag har inte bestämt något. Jag tror att man kan se med sina fysiska ögon.
Jag hör andar som talar med mina öron iaf….
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"
Jag ser inte heller spökena, jag känner dom och kan förnimma dom, ibland kan jag skymta en skugga i ögonvrån och ofta får jag en kindsmekning eller känner ett kallt drag eller en kall gestalt i närheten av mej. Tills jag började hänga här på ÖN tänkte jag att det inte riktigt räknades eftersom jag fick veta av ett medium att jag inte är medial utan "bara" har väldigt starkt intuition, det har förbryllat mej en tid efteråt och det kändes som om det jag "ser" inte räknas vilket kändes riktigt sorgligt.
"Rädslan klänger fast vid och håller kvar allt vi har, kärleken ger bort allt vi har."
ur Samtal med Gud
Anaid - strunt i vad mediet säger….du vet ju själv vad du upplever, det är det du ska gå efter
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"

Detta med vad som är intuition och vad som är ande kontakt då blir det ett helt annant ämne.
Men kominikationen med en ande och med ens egna inre är väldigt lika och kan fungera på samma sätt med att s, höra och att känna.
Men sedan finns det andra stora skillnader men då hamnar vi helt utanför ämnet.
Lasse
# 0 Det här är såotroligt individuellt en del ser klart med sitt fysiska öga andra för sitt inre.Jag ser med både fysiska och mitt tredje öga och har alltid gjort så långt jag kan minnas.
Men egentligen spelar det ingen roll hur vi ser vi vet när dom finns nära sånt känner vår egen ande in väldigt väl 
#19:
Jo, jag struntar i det
Det kan ju vara så att jag och hon lägger olik betydelse i ordet "medial". Jag kan inte kommunicera värst bra med andevärlden fastän jag upplever den. Jag har heller ingen önskan om att bli mer öppen än vad jag är nu heller.
"Rädslan klänger fast vid och håller kvar allt vi har, kärleken ger bort allt vi har."
ur Samtal med Gud