Efter att min bror dog, och snart därefter även min morfar så kände jag en mycket stark kärlek till mina medmänniskor och min andliga utveckling tog fart. Det kändes som om att alla pusselbitar föll på plats på något sätt. Men sedan en dag så tog allt stopp. Jag fylldes av negativ energi och denna har på något konstigt sätt satt sina klor i mig. Vet inte hur jag skall bryta detta mönster. Kanske är det en del i sorgeprocessen att man blir arg och grinig, vet inte. Tyckte den känsla jag fick i början var så underbar och vill hitta tillbaka till den. Är negativ energi något man kan bekämpa, eller är det helt enkelt så att livet präglar en och att man får hitta sin egen väg ut? Lite flummigt kanske, men är tacksam för rådgivning.