Min känsla är att en vision som kräver arbete att skapa inte berör känslomässigt lika mycket, kanske för att den intellektuella kraft som går åt till att skapa på något sätt hämmar flödet i att känna.

Som det du säger om när någon berättar om något viktigt från sitt jobb. Jag kan få känslan av att vara där, att "läsa" alla inblandades tankar, känslor och syften, att förstå all bakgrund, alla orsaker till varför det som hände har hänt, vad som kommer att hända, vem som tänker vad och gör vad, varför de gör det osv. Jag lever mig in i det på ett sätt att jag upplever att jag till 100% "förstår allting" och om den som berättar har en uttalad eller outtalad fråga så har jag en lösning, ett förslag eller ett svar. I det tillståndet kan jag korrekt förutspå framtiden, t ex vad någon kommer att göra om det och det inträffar. Visst, förutsättningar kan ändras och därmed händelseförlopp men jag har märkt att jag är väldigt pricksäker.

Nu är det inte alltid så att den som berättar gör det för att de vill ha ett råd, därför får jag ju försöka lägga band på mig så jag inte blir en "jobbig" typ.

Det som kommer till mig i en sådan situation kommer genast och kristallklart. Jag har alltid betraktat det som "livlig fantasi" som i samarbete med intuition kan göra lite nytta, men jag vet inte längre, det kanske är att undervärdera vad det går att få ut av det.

Om det inte kommer lätt, självklart och omedelbart så har jag svårt att få samma kvalitet i vad jag "ser". Om det är något utanför mig som ska visualiseras så kan det visst gå, men det finns en stor risk att intuition blir "nedsmutsad" av förnuft, att de två tävlar om att få ge svaret. Då blir det inget bra, då blir det ytligt och osäkert.

Om det gäller mig själv, att visualisera något i strid med t ex någon mindervärdeskänsla, så är det hårt jobb och energin hamnar på att gå i strid med en dålig känsla, djupet har svårt att infinna sig när ansträngning finns med i bilden.

Därför menar jag att för min del är det så att det som kommer lätt och självklart har en högre "kvalitet" än det som kräver arbete att skapa. Det kan förstås bero helt på mitt förhållningssätt och min variant av förmåga och kunskap.

Ända sedan jag var barn har jag haft en "fantasivärld" att gå till. I tanken skapas en värld där mina regler gäller och där allt blir som jag tycker det ska vara. Där kunde jag köra bil i 7-årsåldern, det var roligt! Så roligt att jag behöll min låtsasvärld även när det stod klart att omvärlden kanske såg lite snett på sådant, åtminstone om man pratade om det. Jag har nu i "mogen ålder" en ganska trevlig plats att åka på semester till. Jag gör det oftast när jag går och lägger mig och ska somna. Ibland gör jag rent hus och börjar om på något helt nytt, men 3-5 år åtminstone brukar en "värld" vara och jag har haft samma grundtema i säkert 20 år nu. Inte konstigare än att spela "Sims".

Det kan ju låta infantilt med en låtsasvärld. Men det som gör att jag kan skapa min låtsasvärld är det som hjälper mig visualisera andra människors verklighet och upplevelser, och vad som kommer att hända i deras värld. Jag kan prova saker i låtsasvärlden och sedan ta med den in i den riktiga, och de fungerar som väntat. Jag kan förutse vad som kommer att hända "på riktigt" genom att tillämpa låtsasvärldens regler på "verkligheten". Det som händer i min låtsasvärld är konsekvenser av orsak och verkan, men där jag tillför det som behövs för att resultatet ska bli det jag vill. Om jag bygger ett hus i min låtsasvärld så måste finansieringen lösas där också. Jag har under några år lekt med tanken att starta eget, och haft en del idéer om det, men inga pengar att komma loss. Mina idéer, som när de kommer framstår som omöjliga för alla man pratar med, är ofta verklighet inom 1-2 år men det är dessvärre inte jag som förverkligat dem. Jag ska nog lära mig något av det antar jag

Hur nu komma tillbaka till frågan? Jo, jag menar på att om det kommer till en lätt, så är det ett Tecken på att det har "kvalitet" och är i harmoni med "allt".

Om det kräver ansträngning så är det inte utan kvalitet för det, men kanske svagt eller ofullständigt.

Ritualer t ex kan vara en hjälp på ett psykologiskt plan att hitta början på spåret, men det är samtidigt en detaljstyrd situation med många regler som gör att det krävs ansträngning, vilket leder till en kvardröjande svaghet eller urlakning. Jag tror att syftet med ritualer är att lära sig hitta spåret, men när man känner igen spåret är nästa steg att hitta det utan ritualer. När man hittar det utan ritualer ska man lära sig hitta det även i "vaket" tillstånd. När man kan välja väg lika lätt som man svänger höger eller vänster när man är ute och går så har man tillgång till alla platser och energinivåer man känner till, samtidigt.

Du beskriver att det går "för lätt" att göra resor, jag säger istället bra! Använd den lättheten till att resa oftare i mer vardagliga situationer, inte bara vid vissa bestämda tillfällen. Resan kan pågå i bakhuvudet till och från på samma sätt som man planerar shoppinglistan inför storhandlingen på köpcentret medan man jobbar eller gör något helt annat. Vitsen med det är att om man blandar villkoren för resan med villkoren för "verkligheten" så börjar de mixas ihop "på riktigt". Jag vet inte hur långt det kan drivas men jag kan som sagt idag pröva en teknisk lösning på en apparat av något slag i "låtsasvärlden" och efter att ha testat klart där gå rakt ut i "verkligheten" och få exakt det resultat jag förväntar mig, som jag skapat tidigare. Detta har tidigare beskrivits av flera kända personer genom historien som "fått kunskap genom visioner", men de har inte utvecklat direkt hur det går till, hur förutsättningarna för att ta emot sådana visioner skapats just hos dem. Jag tror att de har gjort ungefär det jag försöker beskriva här.

Denna sorts resa som jag beskriver är en slags öppen kanal för intuition i vardagen. När jag får en blixtbild av en situation som nämndes inledningsvis, då är det "låtsasvärldens" mekanismer som är i arbete och skickar "post". Jag har mestadels använt "låtsasvärlden" som rekreation men har på sistone insett att den har en betydligt större potential än så. Jag kan inte påstå att jag till fullo behärskar denna potential, men jag börjar ana små delar av kraften i den.

Jisses vad jag babblar. Men detta är roliga och intressanta saker.

Hej och Tack för ditt innehållsrika svar!

Jag känner igen mig lite av det du beskriver och jag fick en sak till mig (som svar till mig själv i allafall) nu när jag skrev, att eftersom jag ser en situation (kan föreställa mig att vara där) så tror jag att min själ snappar upp viktiga delar som jag kan ha med mig för att "hjälpa" de människor som behöver.

Men det är lite som du säger, alla ska man inte hjälpa, alla vill inte det, men att "leva" sig in i en situation gör jag omedvetet och det har varit så sedan jag var barn.

Jag har alltid kunnat "fantisera" (fast jag tror egentligen att det är djupare än så) och när man en gång för några år sedan skulle komma djupare i sin andlighet och visualiseringarna blev det mer påtagliga, så blev jag förvånad över hur "lätt" det var, däremot gjorde jag stegvis (övningar) för att komma dit - nu kan jag tänka mig på andra ställen samtidigt som jag skriver det här 

Men det kanske inte är negativt som du säger, utan kanske bara bra att man lätt är på olika platser utan att "behöva" göra så mycket.

Återigen - tack för att du delade med dig!

Jag kom på en annan sak nu.

Ofta när jag och min sambo (eller andra för den delen också) har en konversation/diskussion så har jag märkt hur jag ibland blir lite frustrerad (ofta handlar det om val/vägskäl/lösningar) för det är som om jag besöker framtiden en stund innan och vet vad utvägen blir. Det handlar alltså inte om intuitionen/en vision utan något annat. Som om jag hoppar framåt en stund.

Detta har kanske att göra med mina visualiseringar och mitt sätt att fånga upp saker runt omkring mig?!

Frustrationen/otåligheten känner jag mycket väl igen. Man vet liksom det kompletta svaret och lösningen redan innan själva problemet är förklarat. Det känns väldigt l-å-n-g-s-a-m-t att artigt lyssna färdigt på berättelsen och stillsamt bocka av alla faktorer i frågan som dyker upp och som stämmer precis med det svar man redan har färdigt, utan att avbryta!

Jag tror att övning och träning av visualiseringar är nyckeln till att kunna uppleva t ex dessa saker. Den som är van vid visioner, om än framkallade av den egna viljan, är inte främmande för visioner som kommer spontant så att säga. Det gör det lättare att lyssna till dem om man inte behöver börja med att ifrågasätta varifrån det där meddelandet kom osv.