Silke!Elisabeth har skrivit en jättebra artikel som heter:Själens skola.Gå in på artiklar och läs om du känner dig manad.Där finns för övrigt lite av varje som är läsvärt…

Välkommen hit återigen.

Silke…. hej , jag läste att du förlorat nån nära i självmord? Var det så? Jag beklagar verkligen din sorg. Jag har aldrig förlorat nån sådär såjag kan aldrig veta x akt hur du känner o har det… 

När jag läste dina ord så reagerarde jag starkt påa tt du tror dig kunna styra andra människors känslor. Du tror det men du påverkar "bara" . Du tillhöra det mänskliga släktet du med o det är en omöjlighet att styra nån så. INgen kan känna dina känslor , lika lite som du kan känna o därmed styra nånanns känslor.

Du töms för du försöker förändra anra o det går inte min vän, därför tappar du energi, du är ju inne på en annans teritorium. Vem har sagt att det är din uppgift att hjälpa andra på bekostnad av din egen sinnesfrid? Det är en omöjlig o orimlig uppgift. Det bästa du kan göra är att älska dom villkorslöst, resten är upp till dom. Det är en orimlig börda att hjölpa andra så man själv går under el mår dåligt.

Förresten gör du andra som du hjälper, till offer om du tror dig vara den som ska "fixa" till deras liv så de mår bra.  Du är här för din skull o de är här för sin skull. Väljer dom sen att avsluta sitt liv så är det utom din kontroll.

Mångagånger kan det se ut somom det är nåt utanför dom som gjorde att dom tog sina liv, men vet du….  vi glömmer ofta bort att det finns ett enormt stort inre undermedvetna med en massa känslor o kopplingar som ledde till de beslutet att ta sitt liv.

Det är alltså en oändligt större o mer komplex orsak än att "bara" ha blivit sviken av nån… även om sånt kan svida rejält med. Det ska till rejäla saker för att en människa beslutar att avsluta sitt liv. Jag lovar dig min vän, du är inte orsaken  till detta, du måste göra dig fri från detta.

Tänk inte sådan som "tänk om jag sagt si el tänk om jag inte gjort så….?" Sådant ältande tar kål på dig o jag lovar - det hedrar inte el hjälper den som avlidit för fem öre.

Så försök att ta ett djupt andetag o bekanta dig med detta, fråga dig "Kan det möjligtvis vara lite rätt det hon skriver den där miramis… tänk om det är så då?…. hur skulle detta kunna ändra skaker för mig?"  Vänd o vrid på dina tankar o slta att skrämma ihäl dig med förebråelser. Kamma hem dig själv, ge dig åtminstone 5 min frid att betänka detta….  Vad har du att förlora på det o framför allt vad skulle du kunna vinna på det?

Sorgen har sin gång, se till att ha nån levande person som du kan tala ut med, en kurator, präst , psykolog el annan du kan känna dig trygg med, kan även vara en god vän el annan.  Du verkar vara en oerhört god person, men snälla du gör dig inte till en martyr, det är att förolämpa dig själv.  Ta sikte på ljuset som du kan ana i sltet av tunneln av denna prövning. Allt har sin tid men se till att inte köra fast i låsts tankar om hur saker o ting BORDE  vara när saker o ting är vad dom är….

Tröstefulla hälsningar, /miramis2