Det är svårt att säga när man inte var med men jag har mina funderingar.

När du arbetar med tarot så arbetar du med din intuition och med din guide.

Sällan andevärlden är med vid tarotvägledning även om det kan hända.

Så det jag misstänker är att du vid detta fall även fått kontakt med en ande detta med att du kände greppande med bröstet kan vara att anden beskrev att den hade problem med bröstet.

Andvärldens kominikation kan vara väldigt påtaglig och dom komincerar med alla våra sinnen även med känseln i kroppen hos vissa.

Jag reagerade precis som du när jag första gången kände fruktansvärda smärtor i bröstet när jag beskrev detta för sittern så släppte smärtorna direkt och sittern kände igen detta hos anden som avlidit av en hjärtinfarkt.

Samma sak som vid en av dom första kurserna jag gick så kände jag som ngn försökte strypa mig jag blev skit rädd men min sitter hade kommit mycket längre i utvecklingen och sa att den kunde känna igen detta med anden jag beskrev för han hade hängt sig.

Så ingen som försökte strypa mig utan anden som visade mig hir den avled för att kunna bli igenkänd.

Så detta är ett sätt som andevärlden kan komunicera på.

Absolut inget farligt men när man inte vet om det kan man ju bli riktigt rädd och det är ju obehagligt att känna detta.

Men så fort man berättar om det man känner så släpper det.

Att du blev rädd och fick panik är ju inte så konstigt och då försvann troligtvis kominikationen och därför du inte fick ngt till dig.

Det är inte möjligt för ande världen att ta sig in i din kropp det är fysiskt omöjligt.

Men det kan kännas så när andevärlden kommer väldigt närma dig och kliver in i ditt aura fält.

Jag brukar i bland vid vägledda meditationer be guiden att gå så nära och kliva in i mediets aura fält så man får känna hur det känns.

Men då är man ju förberedd på att det sker men många tycker det känns obehagligt första gången det känns som du säger som den går in i kroppen.

Men det gör dom inte.

Att känna så starkt som du gör är en enorm fördel vid en kominikation med ande världen för otrolig information man kan få på det sättet för att få anden igenkänd.

Man kan känna sig längre eller kortare smalare elelr tjokckare och då beskriva hur anden ser ut.

Man kan få smärtor i rygg  och då beskriva att anden hade ryggproblem osv.

Många healer känner ocks väldigt tydligt och kan på det viset få till sig vad klienten har för problem i kroppen.

Så ngt du kan utveckla och  när du väl förstår och vant dig vid att dom komunicerar på detta sätt kommer det inte kännas lika obehagligt.

Inte alla som får kominikationen på detta sätt väldigt individuellt från medium till mediium.

Så troligt vis rörde det sig om en ande hörde till din granne och ville beskriva sig själv.

Så fråga grannen om den har ngn avliden i sin omgivning som hade bröst problem när den levde för tror du får förklaringen där.

Lasse

Hej rosegarden,

Jag vill börja med att säga att det upplevde ska du (även om det var otrevligt just då) se som ett steg längre i din utveckling  Jag tror också att du snart får tillbaka glädjen igen.

En ny händelse kan få oss att stanna upp ibland, vilket är bra - då vi faktiskt tar det till oss på ett annat sätt.

Jag tänkte på det du beskrev om känslan innan du skulle lägga kort för din granne - du kände inget? Det tycker jag är ett Tecken på att du inte skulle gå vidare. Ibland är vi som förmedlare inte rätt person för mottagaren och tvärtom.

Eftersom du öppnar dina chakran och ber dina vägledare att vara med (vilket jag tycker är jättebra - då kan du få till dig mer information än om du enbart arbetar med intuitionen/korten) så kan det också vara så att de i det här fallet ville "skydda" dig, att du inte var redo för just den här personen och vad som varit/komma skall.

Att du upplevde det som om någon gick in i dig är en känsla vissa upplever, jag gör det inte, utan jag ser dem istället, med samma känslor som om det var "inuti" (du behöver alltså inte vara rädd, även om det kan kännas olustigt) - men, upplever du det otrevligt så be dina vägledare att hjälpa dig i situationen och att du inte är redo för det än.

Du behöver inte vara rädd/orolig, men var noga med att alltid be om beskydd innan du lägger kort/vägledar och att du renar dig efteråt.

Fjäril

Det är väldigt vanligt att man missförstår denna kominikation från andevärlden.

Jag var hos en kvinna som hade andeaktiviter i sitt hus och var jätte rädd hon beskrev hur anden taffsade henne mellan benen.

När jag kom dit och beskrev anden så kunde hon känna igen anden som sin bror  men sa att hennes bror skulle alldrig taffsa på henne på detta vis.

Så jag frågade kvinnan om brodern hade problem med underlivet och kvinnan svarade ja han avled av prostata cancer.

Så där var förklaringen hon kände av broderna döds orsak men misstolkade detta som att den taffsade.

Händer även folk som känner att en ande som knuffar dom och blir rädda o så visar det sig att anden ramlat omkull vid dödsfallet.

Så inte alls ovanligt att anden komunicerar på detta vis men vet man inte om det så är det inte så konstigt att man blir rädd.

Lasse

Hej Rosegarden!

Vad kul att du har börjat med Tarot, på samma sätt som jag gjorde. När jag började på 1990-talet så fanns det inga kurser, lärare eller speciellt många andliga butiker/utövare. Så det var att träna i sin ensamhet med det som fanns. Ofta fick man själv skapa redskapen (jag saknar den tiden)

Du kommer märka att det går inte att spå alla och du kommer aldrig kunna svara på alla frågor till alla människor. Det är omöjligt! Du håller på, vad jag misstänker att lära dig hur du ska spå, hur det känns när du ska spå= mår bra och när du INTE ska spå = det fungerar inte, du får ont i hjärtat och det fungerar inte som det brukar.

Hur kunde du veta denna skillnaden på vad som är rätt och fel? Du startade igång detta själv. Men nu vet du!

Det är skillnad att spå något som har behov av råd och folk som försöker utnyttja ens gåva. Smärta i hjärta brukar vara ett starkt kännetecken på att här ska man absolut inte gå in och spå…det finns frågor som passar dig, som inte passar andra spåkvinnor, var inte orolig, en annan tarotläggare kan säkert ta hand om den kunden! Det finns kunder som blir arga att man säger att jag kan tyvärr inte spå dig - andra tackar för sig och väljer ett annat medium! Mitt råd är att du tar hand om dig själv!

Du kan be änglar om skydd…ljus är alltid det som skrämmer det som är obehagligt.

Det som hände med alla andar som "våldtog" dig. De har nog stått runt dig länge och sätt dig öppna upp och stänga ner. När du gick imot dina känslor, signaler och försökte gå där trots att det inte fungerade så brukar det bli så. När du gick imot din känsla så passade de på…De ville få hjälp. Kom ihåg att det är din gåva, du bestämmer!

Jag tycker att du ska känna efter vad som är rätt för dig. Gör det som du brukar göra med dina tarotkort, öppna upp, lägg kort och lägg det när du känner att det är bra. Man behöver ibland semster från korten!

Om denna situation upprepas, så stänger du ner och säger att den frågan/kunden är inte rätt för dig! Det burkar hjälpa mig!

Jag hoppas mitt svar kan ge dig tröst och kanske mod att återvända när du känner att intresset har kommit tillbaka!

Jag önskar dig lycka till! Du är i läroprocess och jag tror att när du kommer över detta så har du lärt dig massor som kan ta dig vidare i din process…

Kram från Völva!

Jag har ju haft elever som det är väldigt obehagligt när ande världen kominicerar på detta starka sätt och man tycker det är jätte jobbigt.

Då kan man prata med sin guide och be guiden att visa detta på ett annat sätt och ofta lyssnar dom. Min kompis Johan Silver grund tyckte inte alls om att känna dessa smärtor och känslor bad dom visade detta på annat sätt.

Si stället för att känna denna smärta i hjärat så fick han en bild på ett hjärta  o på det viset kan han slippa detta.

Som jag arbetar så känner jag i kroppen så känns det tydligt om jag ser så känner jag mig satt är 2 meter¨lång så försvinner kännslan direkt får jag känslan om fisyr så blir det oftast att handen gått upp o känner hur håret ligger  så jag ser inte lika väl.

Sedan kom slutklämmen när jag sa att sittern tog på sig alldeles för muycket rak vatten  efetr som hur det sstank rakvatten  är också känslo biten.

Vid ett annat till fälle kände jag hur benen försvann under mig  och jag kunde inte hålla balanden o ramlade om kull och fick sätta mig i en stol och kunde då beskriva att anden hade amputerat benen och frågade jag vidare blev jag friktans värt töstig o det blir man vid diabetes o stämmde.

Så jag tycker det är väldigt synd när man ber dom visa det på annat sätt eftersom dom kan ge sådan enorm beskrivning på detta när man tränar upp detta och just detta sätt är min stora styrka som medium och healer att jag känner så tydligt jag hör också väldigt tydligt men jag är sämmre på att se,

Lasse

Väldigt intressanta svar på #0:s fråga, tack ska ni ha för det! Har också upplevt dessa "invaderande inhopp" som rosegarden beskriver och frågar om andra haft men avstod från att berätta om det, för jag förstod inte vad det var. Nu ser jag att det fanns en bra anledning att knipa näbb så att era utmärkta förklaringar fick utrymmet istället!

#6 Du får än alltid att skratta till, tack för att du skriver dina klokheter med glimten i ögat också :) Du kan väl visst berätta dina tankar, det är alltid intressant att höra hur andra känner/tänker.

Tack Fjäril.

Jag har också känt mig invaderad som rosegarden beskriver, vid ett tillfälle.

Katten satt och tittade på "något" som katter gärna gör ibland, jag kände instinktivt att "någon" befann sig precis där och kommenterade detta. Pekade och sade "där står han".

Då klev denne "någon" rakt in i mig. Jag kände kroppskonturen och hela rörelsen fram till att "någon" stod i mina strumpor, fast på insidan.

Min flyktmekanism drog igång, jag tog två långa kliv iväg, "någon" höll sig kvar ombord, jag stod med uppdragna axlar och hakan mot bröstet, hela kroppen pirrade och bubblade och jag sade med hög röst "Nej! Sluta! Gör inte så!"

Då krympte "någon" och försvann ut ur kroppen, gled iväg åt sidan och jag "kände" fortfarande närvaron men nu utanför mig, tills "någon" helt försvann. Jag sade högt "Tack!" och händelsen var över. Jag fick en bild av denne "någon" men bara i huvudet. Bara konturer av en människokropp, färg som en vattendroppe eller kanske en manet.

Det var inte särskilt skrämmande på något sätt, men jag blev ändå chockad. Jag var inte beredd på att detta skulle kunna hända utan min uttryckliga inbjudan, jag upplevde inte att jag inbjöd till detta.

En annan gång "bjöd jag på det" utan att riktigt fatta vad jag höll på med. Vi skulle få besök av två medium som skulle hjälpa oss att rensa ut energier hemma. Vi visste (hur vet jag inte längre) att vi bl a hade den som byggt vårt hus kvar hos oss. Jag var på väg hem från en hundpromenad och fick kontakt, jag kan inte kommunicera men känner som "frossa" vid kontakt och kan på det viset få tecknet "ja" eller "du tänker i rätt banor". Ihop med lite bruk av intuition kan man ändå fånga upp små meddelanden.

Så jag är på väg hem, och medierna ska strax komma. Någon gör sig påmind, jag får den där trevliga gåshuden som lösgör endorfiner, skrattar och säger "stig på du så går vi hem". Jag tror att det är någon, kanske han som byggde huset, som vill ta lite skydd inför vad som hända skall. Denna gång finns ingen kroppsform, mer som en dimma. Den drar in i maghöjd och fyller upp mig. Alla hårstrån står på ända. Känslan ebbar ut efter en stund och vi går hem för att dricka kaffe med ljusarbetarna.

Så det måste inte vara otäckt heller. Jag är verkligen ingen erfaren person på detta område, men jag litar på intuition och känslor så ofta jag glömmer vad skolan och myndigheterna lärt mig  och min känsla är att det kan vara både otäckt och lustfyllt att bli "invaderad", det beror mycket på i vilket mentalt tillstånd jag befinner mig i för tillfället.

#8

Ja du kan ju själv styra detta och godkänna eller säga nej till denna närhet.

Men ber man dom komma så nära in i aurafältet så blir oftast kominikationen tydligare och lättare.

Så under storseanser och man får en svag kontakt som inte är så tydlig ber jag den  kliva in i mitt energie fält för att få en tydligare kontakt o det hjälper för det mesta.

Men att få in Andevärlden så nära är också en del i trance mediumskapet.

För att Guiden/Anden  ska kunna ta kontroll över mediumets kropp och tal organ.

Men anden går inte in i kroppen utan tar kontrollen av en körtel i hjärnan och kan på det viset få en fysisk kontroll av mediumet.

Man har även genom magnet o elktro röntgen undursökt hjärnan på Medium som försätter sig i trance och då aktiveras denna körtel och sänder ut signaler till övriga hjärnan.

Forskarna blev eld och lågor när dom såg detta för ingen som tidigare vetat vad denna körtel hade för funktion.

För den har alltid varit inaktiv när man undersökt hjärnan vid tidigare tillfälle.

När man som jag sa hade denna vägledda Meditation där man ber guiden gå in i energie fältet så kan jag även se om Guiden får kontrollen.

Så jag har i bland bett tyst för mig själv  Guiden att klia på mediumets näsa och omedelbart har mediumet kliat sig på näsan.

Vid ett anant tillfälle bad jag guiden även här tyst för mig själv så inte mediumet hörde det att mediumet skulle öppna ögonen och det gjorde den.

Så man kan genom att  bjuda in Guiden eller en anden i sitt energie fält och låta anden ta kontroll över mediumets kropp.

Men gör aldrig detta på egen hand utan ha med ngn som kan hålla koll på vad som sker och stoppa det hela.

Men detta är början till trance mediumskapet och när anden kommer så nära och mediumet är i ett djupare medvetande och anden får kontrollen kan helt fantastsika saker men det gäller o vara försiktig och veta vad man sysslar med annars kan mediumet ta skada av sessionen och mår fruktansvärt dåligt efteråt.

Men går allt rätt tillväga så är det inga problem och ett helt fantastiskt mediumskap kan utvecklas  men brukar ta många år att utveckla detta man brukar säga 10- 15 år i regelbundna cirklar 1 gång i veckan för att bli ett bra trance medium o inte alla kan utveckla det eftersom dom inte kan släppa på kontrollen till anden.

Lasse

Rädsla är ett inlärt beteende som bygger på att vi fått lära oss att separation existerar. Vänster hjärnhalva har förmågan att ge oss en bild av verkligheten där vi kan uppleva oss som individer. Höger hjärnhalva har förmågan att ge oss en bild av en verklighet där vi är i förening med allt. Från det perspektivet existerar därför ingen separation.

Om vi tillämpar den verklighet vänster hjärnhalva ger oss och bortser från den gemenskap höger hjärnhalva erbjuder är det fullt möjligt att leva ett liv där vi upplever oss vara i separation. Det är normalt att uppleva verkligheten från det här perspektivet eftersom de utbildningssystem som existerar främjar de egenskaper vänster hjärnhalva har som sina attribut. All vetenskap som vi idag använder oss av definierar sin verklighet från de observationer den gör inom den bild vänster hjärnhalva presenterar för oss. Kvantfysiken försöker fortfarande att från ett vänster hjärnhalvs perspektiv förklara det som äger rum från höger hjärnhalvans perspektiv. Systemet är konservativt och drivs av en självbevarelsedrift.

Det är därför inte alls konstigt att vi upplever rädsla i en mängd olika former. Tanken är skapande och kan skapa otroligt många olika upplevelser. Separation från andra individer är en sådan sak som kan skapas. Detta i sin tur leder till möjligheten att lägga ansvaret utanför sig på en annan individ. Det existerar inget rätt eller fel i detta sätt att göra saker på. Det är enbart en observation av att om man väljer att skapa i separation då är det även bra att förstå att det resultat man kan uppleva är i separationsform. Rädslan kan enbart existerar när den är i avsaknad av ett större perspektiv som höger hjärnhalva har möjlighet att ge oss och hela tiden ger. Frågan är bara om vi lyssnar på dess budskap eller inte. Om vi väljer att mer förlita oss på enbart vänster hjärnhalva är rädsla en potentiell ingrediens i den soppan som då kan uppstå.

Reaktion kan vara ett sätt att hantera sina känslor på. Reaktion mot det som skrivs i detta inlägg. Det är även det varken rätt eller fel. Det är ett konstaterande att det du upplever och uttrycker påvisar att du inte delar samma uppfattning som författaren av denna text. Det är därför ingenting personligt mot dig i det jag skriver. Det är en observation av vad som äger rum om man väljer att observera det som sker från ett mer separerat än förenat tillstånd.

#9 Tack igen för goda råd.

Jag har tidigare tagit intryck av det andra sagt att det kan bara vara en känsla som förmedlas, inget annat. Det kan vara besvärligt nog och fysiska reaktioner kan ju vara en påföljd av en känsla, men det är ändå något som skänker viss trygghet att veta att det rör sig om förmedlade känslor.

Jag har lagom till att min utveckling börjat ta några steg framåt lärt känna en varelse, på bild i min Avatar, som är godhet och vänskap på alla sätt, men som inte känner rädsla av något slag och som lärt mig detsamma. Jag har väl alltid känt mig ganska trygg men han har hjälpt mig med det sista, att också ta bort "behovet" av en viss vaksamhet mot "det okända" d v s inte det esoteriska utan det sista av genetiskt/överlevnadsmässigt i och för sig vettiga reflexer som sting av mörkrädsla osv. Jag kan vara i kontroll utan att för den skull vara på min vakt, tack vare hans goda exempel. Han har fungerat som en katalysator på något sätt.

Det som förvirrar nu är var gränserna går för en "inbjudan". Både rosegarden och jag har ju erfarit att vi blivit mer eller mindre invaderade, och för att känna på det viset så har det ju skett på ett sätt där vi inte tycker att vi var med och fattade beslutet att det fick hända.

Lasse, du säger att man kan styra detta och visst, jag kunde värja mig genom att säga nej, men det kunde påbörjas i båda fall (min och rosegardens upplevelser) utan att uttryckligen ha givit tillstånd eller "kallat" på det.

Jag har lite svårt att få ihop den delen. Kan så att säga invitationen eller initiativet alltså komma från båda håll, men jag kan alltid avbryta om någon "tafsar"?

De två fall jag beskriver för egen del känns vettiga om det andra gången var samma individ som jag bjöd in under gladare former första gången? (Jag berättade om händelserna i omvänd ordning). Då kan "man" ju missta sig på vad jag gett tillstånd till eller inte. Någon helt annan kan också missta sig av att ha "sett" min reaktion första gången. Det är OK, det kan jag förstå. Men det stämmer inte med vad rosegarden upplevt, som jag förstår.

#11

Vi bestämmer helt "enkelt" det mesta själva. Är vi bara klara på vår sak kan vi styra ganska mycket.

Det kan ju vara så att de låter dig "testas" att du har just den förmågan att känna dem på det sättet (du kan känna dig tjock, smal, ont i ryggen osv) och innan vi vet hur vi ska/kan hantera det så blir det väldigt överväldigande.

Be dina vägledare om beskydd och att du vill lära dig hantera situationen. Tänk dig att du inifrån din kropp trycker ut den känslan (när du upplever det som om någon "tar över") och lägger ett sk skydd runt dig (inte just skydd mot negativitet, utan mot känslan av en ande) När känslan är på väg in - så tryck bort den (ut ur dig)

Övning ger färdighet och be om hantera det steg för steg.

Oj!!

Jag känner mig djupt tacksam för denna goda respons och alla goda råd!!

jag har sugit in vartenda ord , och förstår nu bättre vad som hände!

känner en acceptans mot det hela nu! rädslan ligger kvar o gror lite lite grann.. men jag tror nyfikheten är större nu efter era svar!

helt plötsligt känns det som jag lärde mig jätte mycket den här dagen!

jag ska bara hänga med i utvecklingen haha.. känns som allt går snabbare än vad jag klarar av!.. men det finns väl nån mening med det med!

TACK så jätte mycket!!!! vad glad jag är att hittat den här sidan!

*kram*

Vad roligt!

Tack till dig som delar med dig! 

Kram tillbaka!

#13

Jag håller med Fjäril!

Vad kul att du känner som du gör och vad kul att vi alla kunde hjälpa till.

Kram