För några år sedan brukade jag alltid gå i sömnen (medvetet) men jag kunde inte göra någonting åt det. jag bara gick omkring när jag egentligen ville tillbaka till sängen. Så vissa nätter kunde jag komma på mig själv sitta och prata med mig själv i två- fem timmar om nätterna. (vilket syntes på morgonen)

Men en natt överträffade ändå dom andra. Jag satte mig upp i sängen och fick se en svart skugga sitta nere vid mina fötter, av någon anledning började jag att prata med skuggan. Så jag bablade på i tre timmar medans den svarta gestalten satt nere vid mina fötter. Sen måste jag ha vaknat till för jag slutade prata och tände lampan. Nere vid mina fötter var kuddarna bortputtade och det var sittmärken på täcket (nersjunkigt)

Men jag blev absolut inte illa berörd av min lyssnare, det var faktiskt ganska skönt att bara babla på utan att någon avbröt.

Men en sak som jag fortfarande inte fattar är varför jag tvingas ner i hela huset på nätterna. jag är medveten oom att jag går omkring och jag vet även att jag borde gå och lägga mig, men jag kan inte, för något drar runt mig i huset.