Oj så jobbigt ni har det, tag det lugnt och en dag i taget, ni behöver båda landa i allt det jobbiga ni fått på en gång.  Kanske ni skulle söka upp någon att prata med. Men jag vet av egen erfarenhet att man kommer ur det starkare än någonsin.

Låt oss höra hur det går med allt.

Kram

Jag pratar jättemycket med min mamma.. har svårare att få sambon att prata med någon. Ska försöka få till det så han pratar med nån av mina föräldrar.. han har en väldigt fin relation till dem.

Det jobbigaste för min del är att jag är så maktlös. Det är ju sambon som riktigt krisar och jag kan inte hjälpa honom. Men vi måste igenom det på nåt sätt. Jag hoppas bara han inte ger upp innan.

Tack

Kram tillbaka

Ska be för er.. oxå troende på den treeniga Guden. Men han behöver nog prata med någon. Fråga på BVC kanske??

Men iaf behöver han någon att prata med så är han välkommen.

Mvh/ Johan

Tack Johan! 
BVC är vi inte kopplade till ännu eftersom barnet fortfarande ligger i magen o det är vårt första. Men jag hoppas att jag kan få honom att prata någon iaf litegrann. Han pratar ju med mig som tur är.. men man behöver ju ofta någon annans blick o tankar.

#4 Ja så är det nog.. Men man kan söka sig till en pskykolog el kurator…kanske inte låter roligt, men har man barn påväg har man större prio.

Hoppas så att det löser sig, vi fick vårt första barn för ett år sedan och har ett till pågång som komme i juli:) Så jag vet att det kan vara tufft som pappa mm… Kan vara jobbigt som man under själva graviditeten oxå.

Låt han inte göra något förhastat för allt i världen. Har han ingen vän/killkompis att prata med? Vet ju att i kyrkan kan det vara svårt när man är sambo och får barn mm..i frikyrkan iaf. Vi var ju inte gifta. Fast vi går i Svenska kyrkan.

Hoppas det ordnar sig!

#5 Eftersom han jobbar från tidig morgon till sen kväll är det svårt för honom att kunna gå till någon på kontorstid. Jag är bara glad om han pratar med någon som kan hjälpa honom att räta ut tankarna, oavsett vem det är. Tyvärr är hans närmaste vän han pratar med en yngre kille som just gått ifrån sin tjej för att hon ville ha barn.. så jag är inte säker på att han är den bästa vännen att prata med.. därför skulle jag hellre se att han pratar med nån av mina föräldrar. Som står på bådas vår sida.

Vi ska ha i juli vi med :) Än så länge har vi ju inte varit på ultraljud eller något sånt.. men min mage växer. Men tro det eller ej.. det är inte bebisen som är hans största problem. Han vill vara där för mig och barnet. Han är osäker på sig själv och har väldigt höga förväntningar på sig själv. Men det som skrämmer honom mest är nog att vi varit tillsammans länge och plötsligt står han inför att vara bunden till mig för resten av livet. Ah.. det e komplicerat för ingen av oss förstår riktigt.. det gick käpprätt utför när han blev av med jobbet o varken han eller jag förstår varför för känslorna finns kvar. Han älskar mig lika mkt som alltid.

Nej, han får inte göra något förhastat och det vill han inte heller. Vi ÄR inställda på att kämpa.. men all hjälp han kan få från ovan så att säga är värd guld för jag vet inte hur vi ska ta oss igenom det utan det. 
Tyvärr är han inte kristen så kyrkan är inget alternativ för honom.

Tack!

Ibland händer allt på en gång… Det finns säkert en mening med det hela. Jag tror inte det händer utan orsak, utan ska sluta i något som är gott.

Jag ska be för er också. Du kan väl också be ÄÄ Mikael att hjälpa er att utkämpa den här "striden". Änglar är ju våra hjälpare

kram

Hej!

Låter ju väldigt jobbigt :( Det vore faktiskt bra om han kunde prata med någon utanför er familj och släkt. Troligen har han en massa tankar och rädslor som han inte vågar/kan erkänna äns för sig själv, så brukar det vara i kris-situationer. Någon som är helt utomstående kan se mer från distans och hjälpa honom. Samma för dig, att tala med någon utomstående kan kännas bra.

Jag vet att du säkerligen känner som att rädslan och osäkerheten äter upp dig. Kom ändå ihåg att han själv sist och slutligen gör besluten och om du griper han för hårt blir situationen lätt ännu mer ångestfull. Istället för att kanske be om att ni ska stanna ihop, så kanske du kan be om kraft att ta emot vad än livet ger dig?Hoppas du förstår mig och inte blir lessen. Ta hand om dig själv och barnet i första hand.

Jag önskar er allt gott, hoppas det reder ut sig snart!

#7 Jag hoppas du har rätt. Jag vill oxå tro att det ska sluta i något gott. Har så svårt att se att det skulle finnas en mening i att jag skulle bli gravid om det inte är meningen att vi ska leva ihop.

#8 Jo, jag vet att han skulle behöva prata med någon helt utomstående. JAG vet det.. jag vet bara inte hur jag ska få honom till det.. För min del har jag en kurator utöver min mamma.

Släpp den du älskar, kommer han tillbaka är han din för alltid, kommer han inte tillbaka var han aldrig din. 
Jag är bara så vansinnigt livrädd för att han inte ska komma tillbaka.
Jag förstår precis vad du menar.. ledsen är jag, men inte för det du säger utan för att jag vet att det är sant och att det är så fruktansvärt svårt. 
Han är borta över natten nu.. jag saknar ihjäl mig o jag hoppas att han saknar mig.. jag hoppas att den lilla pausen är vad han behöver, men jag är tveksam.. Funderar på att fråga om han vill att jag åker till mina föräldrar några dagar så han får vara ensam.. men jag vet inte.. behöver nog fundera ett tag till för att komma fram till att jag törs släppa så som jag vet att jag borde.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Tack snälla ni!

Usch vad svårt och jobbigt det låter! Hoppas han kan ta en liten paus och komma igen. Jag gick igenom en kris för ett tag sen, tog en liten paus och var ute på landet utan telefon en vecka… Gud vad skönt det var att inte bli nådd! DÅ fick jag chans att ladda om batterier och fundera och det var bra.

Jag sänder er en ängel i blå energi som omsluter er och öppnar er förmåga till kommunikation, tror det är det som behövs, att förmåga att vilja tala om det jobbiga, främst till din kära kille!!

Visst kan ni tala med BVC även om barnet ligger i magen! Det gjorde jag och min kille! Det var många frågor i våra huvuden och killen min tyckte det var skönt att också få tillfälle att ventilera fast det satt långt inne, han har också svårt att prata om det som trycker honom. Men har man bara fått ur sig ett ord så  kommer resten av bara farten!

Ljus och kärlek till er!

Tänkte ge er en liten update och be er om ytterligare hjälp, om ni vill.

Det krisar fortfarande här hemma även om det är lite lugnare. Sambon är kvar hos mig men är ofta mer distanserad än han normalt är.

Efter mycket om och men.. långa samtal med min mor och massor med funderingar har vi kommit fram till att problemet är en tjej. Ingen han har gjort något dumt med, han har alltså inte varit otrogen. Men det var när de blev vänner som problemen här hemma dök upp. Han själv kan/vill inte se att hon är problemet. Han ser sig som en vän som ställer upp och finns för henne när hon mår dåligt.. Meeeen, han glömmer att VI mår dåligt och att han behöver lägga sin energi på OSS.

Det är invecklat och svårt att förklara allt. Men hon måste bort för att vi ska kunna läka. Och eftersom han inte inser det och jag inte vet hur jag ska nå honom på den punkten (han blir arg när jag tar upp henne som ett problem eftersom han bara ser sig som en snäll vän) så ber vi nu intensivt. Vi ser det som att Ondskan utnyttjar henne för att förstöra en lycklig familj. Mörkret såg sin chans när vi redan var ur balans pga allt som hände i vinter. 
Så, vi (jag, mina föräldrar, en annan pastor och några vänner till mig) ber om beskydd, styrka och ljus. Vi kämpar för att fördriva Satan tillbaka in i mörkret och vi ber intensivt om att hon ska tas bort ur min sambos tankar. Alternativt att hon själv inser att det hon gör är FEL.

Hur god vän jag än är med en man, skulle jag ALDRIG hänga upp mig på honom så som hon gör på min sambo. Framför allt inte en förlovad man som väntar barn med sin fästmö! Hennes beteende är inte normalt! Hon borde skämmas!

Hjälp oss driva bort ondskan!
Hjälp oss att få ljus och beskydd!
Hjälp oss få bort henne, ondskans verktyg, ur vårt liv!

Att strida mot ondskan känns lättare än att strida mot något vi inte visste vad det var.. Men ondskan är stark och har haft sina klor om oss alldeles för länge. Gud och ljuset är starkare, det vet jag.. men vi behöver all hjälp, förbön, omtänke, vad det nu kan vara, som vi kan få.

Skönt att det är lite lugnare iallafall. Man kan ju be att Gud visar honom vad problemet ligger. Alla får vi utstå prövningar av olika slag, personliga och i relationer.

Men jag kan hålla med om att om hans väninna gör så att ni inte kan läka, så blir det ju fel om han ska ha henne som väninna. Då är det bättre med gemensamma vänner som man umgås med.

Det är bra att prata, fortsätt prata ut så mycket ni kan.

Om jag har nåt problem, så brukar jag be Gud att visa mig/be honom tala med mig i drömmar så att visa vad som är fel. Det funkar bra för mig. Du kan väl be att Gud ska ge er båda drömmar som visar på hur ni ska gå tillväga.

kram

Jag tycker du går åt för hårt mot tjejen, kan man ana svartsjuka från din sida.

Man ska försöka vara fylld av kärlek så man kan dela med sig och räcka till åt de som behöver.

#13 Ja, det är väl ganska självklart att en annan tjej som beter sig besatt av MIN karl framkallar viss svartsjuka!?! MEN.. det är inte tjejen i sig jag går hårt åt utan den/det som styr henne. Och nej, jag tänker inte dela med mig av min sambo till någon annan tjej. Om hon betedde sig som en normal vän hade hon inte stört alls.. men hon är totalt gränslös och beter sig på ett sätt som får mig att skämmas för att vara kvinna. ALLA andra jag har pratat med säger samma sak. Men det är för mycket för att jag ska orka skriva ner allting.

I övrigt är det väl rätt så lugnt här hemma.. hon finns och stör.. men förhoppningsvis kommer vi till en lösning där snart.. det känder saker som gör att det ändå känns bättre. Vet fortfarande inte vart vi slutar.. men just för tillfället känns det ändå rätt så bra. Vi tar en dag itaget och ser vart vi hamnar. Går in i v 27 idag och magen växer så det knakar. Vänta o se o be lixom..

Jag tror inte hon är besatt på något sätt, av något, så det är upp till din karl att bete sig ordentligt. Han verkar bara följa sina känslor tycker jag det verkar som.

Ibland kan man må lite dåligt psykiskt i början av en graviditet, så avvakta bara och ta det lugnt, när bebisen kommer så kommer det kännas bättre för er båda.

Jag vet inte vad hon är.. ivägen är hon iaf o BORT vill jag ha henne! Fel gör hon fortfarande enorma men det är svårt att förmedla hur hon beter sig i skriven text för det är så mycket.. Just nu ligger jag lågt dock..

Jag mår inte psykiskt dåligt (Är för övrigt inte i början av graviditeten längre med tanke på att jag är i v 27).. Jag är jätteglad för barnet och älskar det lilla spöket nå alldeles otroligt. Han kommer få det bra oavsett vad som händer, det är jag inte det minsta osäker på. Vad gäller sambon är jag ganska säker på att hans största problem är dels att han är rädd för stora förändringar.. det vet jag.. samt att han insett att han lixom för alltid är bunden till mig på något sätt nu.. och det skrämmer honom även om det inte innebär något otäckt egentligen.. men är man "rädd" för att bli vuxen är det klart att ett band med andra människor som aldrig går att bryta skrämmer..

Hej Solaika,

Jag har inte läst alla inlägg utan scrollade ner för att kika lite, så jag kan bara hänvisa till det senaste som har skrivits.

Du skriver om en tjej som "tränger" sig på i ert förhållande med antydningar till att hon måste vara "ondskan själv"? Jag föredrar att inte ta upp dessa ämnen över huvud taget, men jag undrar varför du tror att det skulle vara så?

Vi har många runt oss som kan göra "fel" ibland eller såra andra personer, men besatt eller fyllda av ondska tycker jag är att ta i lite.

Självklart har hon inte rätten till att "förstöra" för er, men din sambo verkar tycka att det är okej att hon är "delaktig" i erat liv - därför tycker jag att ni ska börja i den ändan, komma överens, du och han?

Hade hon däremot stört er (om ingen av er ville ha kontakt) så hade ni säkert kunnat hantera det annorlunda.

Även om du är gravid med honom så är det viktigt att du mår bra och känner dig tillfreds med er relation. Glöm inte att du är du, det är det viktigaste just nu!

Fjäril

Jag menar absolut inte att hon skulle vara besatt eller vara ondskan själv.. däremot känns det som hon är styrd av något.. Annars är hon bara korkad.. Som sagt så beter man sig inte som hon gör om man är frisk och normalbegåvad. Såvida man inte har någon baktanke med sitt agerande..

Det är just det som är problemet i det här.. vi kommer inte överens kring henne.. Han ser deras relation som vänskap.. typ.. Hon mår dåligt, han vill vara snäll o stötta.. o det e klart att det är lättare att ta hand om andras problem än att ta itu med sina egna.. Han är mycket väl medveten om vad jag tycker om hennes närvaro.. men han förstår inte varför jag ser henne som ett problem och "hot".. 
Vi pratade om det här i helgen.. En stor anledning till att hon stör mig så förbannat är såklart, för det första, att det är en annan tjej som tar väldigt mycket tid och uppmärksamhet bort från mig.. oss.. För det andra är hon "besatt" av min sambo utan att vara intresserad av att lära känna mig.. I mina ögon har man normalt ett intresse av att, åtminstone ytligt, lära känna sina vänners partners.. såvida man inte har en baktanke med kontakten.. Om en vän till mig träffar en partner så vill jag gärna träffa denne eftersom min vän betyder mycket för mig.. vet inte om ni förstår hur jag menar..

Att den här människan vi dras med inte visar NÅT som helst intresse i att lära känna mig gör att jag känner att hon är ute efter nåt annat än vänskap med min sambo..  Hon VET att vi har det knackigt i vårt förhållande.. hon VET att jag tycker deras relation är jobbig.. ÄNDÅ gör hon inget för att hjälpa oss/ta avstånd från oss. Om jag fick veta att flickvännen till en killkompis till mig tycker att vår relation är jobbig så skulle jag backa utan att tveka.. För mig är det självklart att man som utomstående gör allt för att underlätta andra människors relationer.. FRAMFÖR ALLT när det finns barn med i bilden. Det är vad jag, och alla andra jag pratat med hittills, tycker..

Hur som helst fick jag min sambo att förstå det här när vi pratade härom dagen.. Och han höll med om det jag sa.. för han är likadan.. han vill lära känna sina vänners partners.. han hade inte reflekterat över att hon beter sig som hon gör ang mig.. 
Så.. nu väntar jag på att "lära känna" henne.. min förhoppning är ju att det ska få henne att fatta att hon ska backa.. för min del kan de väl få vara vänner.. men det ska i så fall vara på en normal nivå.. höras lite då o då o kanske hänga med gänget ut på krogen lixom.. inte som det är nu.. otaliga samtal och oräkneliga sms VARENDA DAG! DET är inte normalt i ett vanligt vänskapsförhållande!

Jag är inte tillfreds med den här biten i vårt förhållande.. och självklart är det jobbigt att han inte vet vad han vill med oss (även om han verkar mer tillfreds med vårt liv o har börjat prata lite framtid igen).. MEN, jag är 100% säker på att jag vill leva med den här mannen.. och så länge det är vi tänker jag kämpa med näbbar och klor!

#18 Jag hade verkligen inte tyckt om den situationen heller! Hade min sambo däremot haft en nära vän innan vi träffades så hade det självklart varit en annan sak. Men en ny vän, bara så där? Jag hoppas för din skull att han lyssnar och förstår, just nu (även om hon behöver hans stöd) så är du och barnet viktigare. Då får han "avsäga" sig den vänskapen så länge tycker jag. Hade min sambo sms:at med andra tjejjer och inte accepterat att det inte vore ok - så hade han åkt ut med huvudet före ;) Jag förstår att du kan känna dig arg på henne, men i själva verket är det han som ska säga ifrån! Han låter det fortsätta och hon hänger på och tror att det är okej. Hoppas det löser sig för er!

Ja visst.. Hade de varit vänner sen långt tillbaka så hade det varit en annan sak.. MEN en sån vän är jag helt övertygad om hade haft ett intresse i att lära känna mig oxå.. Alla hans andra vänner som har partners känner jag både vännen och partnern om än ytligt när vi inte har nåt gemensamt lixom. Just det här nya, intensiva och den totala avsaknaden av intresse för mig OXÅ gör att det känns som hon har någon annan baktanke än att bara vara vän med sambon. 
Jag träffade själv sambon när jag mådde dåligt.. och en stor del som gjorde att jag föll för honom var just hans enorma empati och omhändertagande.. inte så konstigt att jag är rädd att hon är/blir kär i honom då.. sen vet jag oxå att det i sig inte innebär att HAN blir kär i henne.. men jag vill inte veta av att en annan tjej är kär i MIN karl!

Ja.. jag tycker oxå att han kan avsäga sig "vänskapen".. men det är meningslöst att jag tjatar om det.. han vet vart jag står.. kanske är det största problemet att jag är så säker på vad jag vill o att han vet det.. Han vet att jag inte tänker ge upp i första taget.. Egentligen borde jag väl gå och säga till honom att höra av sig när han har bestämt sig för vem av oss som är viktigast.. Men just nu klarar jag inte det.. Vi är så nära barnets ankomst nu o jag vill verkligen inte riskera att stå utan honom då.. Mitt sista hopp är lixom att han ska inse vad han gör när han överfalls av kärleken till sitt barn.. Kanske låter vrickat men halmstrån är halmstrån.. är hon inte borta, eller åtminstone mindre, då.. så kanske det kan bli en wake up för honom.. Eller nåt..

Jag vet att han gör fel.. men jag vet faktiskt, även om det inte låter så på mig alla gånger, att han inte är intresserad av henne mer än som vän.. han vill bara vara snäll eftersom det är sån han är.. Jag är frustrerad honom.. men jag är FÖRBANNAD på henne! Om hon på fullaste allvar tror att det är okej att hänga upp sig på en annan kvinnas man för att den mannen är snäll.. då är hon inte normal.. för är man normalintelligent så förstår man att det inte är okej. Just för att hon är mycket väl medveten om vad jag tycker om deras kontakt.

Tack, det hoppas jag oxå..