Hej Jina!

Ser som du ansikten oftast väldigt tydligt på kvällarna innan jag ska sova. De skrattar o ler mot mej och ibland så ser de mej inte alls. Vissa är allvarliga och vill bara visa sej. De har nästan alltid något personligt som jag lägger märke till. Tex. blåa ögon, kraftig näsa eller en liten prick på kinden mm. Det gör att jag kommer ihåg dem när jag vaknar nästa dag och kan beskriva dem.

De är inga personer jag känner igen.Samma "fenomen" har jag om mornarna och det känns väldigt trevligt så jag har svårt för att gå upp ur sängen.Detta har jag alltid haft och inte tänkt på så mycket förren jag frågade  min man om han också såg ansikten om kvällarna. Han fattade inte vad jag pratade om…

Jag ser också mest ansikten kvällstid. Nu har jag varit fullt upptagen med annat så jag har inte haft "tid" med dessa egentligen. Men de vet nog väl om att de kan visa sig om de vill. Jag vill gärna också sen i något skede lära mig "höra" vad de säger eller ja "byta tankar" med dem så det blir som ett samtal.

#1 Exakt så upplever jag det med :)

Konstigt. Jag trodde också först att alla har det så, men icke.

Undrar hur man kan kommunicera med de. För som du, ser jag bara ansikten väldigt tydlig och deras drag. Ser bara ibland mer.

Spännande att det finns fler som upplever så.

#2 Jag undrar samma sak. Kankse man ska försöka fråga nåt bara nästa gång.

Ibland fick jag se mer än bara ansikten, typ en hel story om personen ifråga. Det är intressant.

Hej,

Du har fått bra tankar redan så jag ville bara säga att jag tror att vi arbetar mer via vårt tredje öga i mörker (istället för våra fysiska ögon)

Vi kan ha lättare att urskilja besöken i mörker, annars är det ofta (för mig iallafall) lättare att på dagarna "se" via känslor/intryck/information.

#4 Hej,

tack för ditt svar.

Du har nog rätt i det du skriver. På dagarna känner jag och på kvällen ser jag. :)

Så fort jag försöker koncentrera mig på en av dem så försvinner de. Vet du varför?

De kanske inte vill ha kontakt egentligen?

#5

Menar du när du försöker koncentrera dig på att se dem bättre?

Min erfarenhet är att när de "väljer" att synas så är det ofta för korta stunder, just för att skapa vår uppmärksamhet. När de har gjort det "vill" de nog att vi ska lita mer på våra känslor och bara veta att de är med oss - och kommunicera på det viset. En sk "direktkontakt"

Ja så menar jag det. Jag försöker ser mer än bara ansikten.

Ibland funker det. Men sedan vet jag inte om de är där för att jag kan/ska hjälpa dem eller om de bara är på besök. För det är många och aldrig samma ansikten.

Hej igen!

Vid ett tillfälle som jag sett ansikten så fick jag kontakt med en kvinna. Hon sa - Hej, jag heter Ulla! Ville bara såga hej. Hej då! Jag såg då en kvinna i 40-årsåldern med stora mörka glasögon ( 70-tals look) och mörkt hår. Hon såg mycket glad ut. Jag hade tidigare haft kontakt med en "Ulla"som hjälpt mej leta efter något jag tappat bort. Nu ville hon bara visa sej för mej.

Tror att de flesta som kommit bara vill säga hej och bara passerat förbi. En kvinna räckte ut sin hand en gång men jag var feg och vågade inta ta den…

Annars så är de flesta tysta och försvinner snabbt om jag frågar vad de vill.

Jag har också sett såna ansikten, det var mest när jag började min medvetna andliga utveckling sen har det lugnat sig. Länge upplevde jag också saker precis när jag skulle till att somna, det var som att jag fångade upp sånt som hände någon annanstans på jorden.

Som ex: jag såg en liten by/stadsdel i mellanöstern, folk sprang omkring och skrek. Jag hörde någon skrika "sniper" (krypskytt) sen small det och jag vaknade. Varenda kväll  i flera års tid kändes det som att jag fångade upp sånt andra människor upplevde, det var långt ifrån så dramatiskt som i exemplet, men det är det enda jag minns och kan berätta om.

Hej Amandla!

Precis som du beskriver det har hänt mej också. Man ser en lite kort "filmsekvens"som handlar om någon annas liv. Alltid så är jag åskådare som ingen ser.Oftast obehagliga saker som händer som tex. trafikolycker, övergrepp och ibland mord. Huuu, inget vidare.

Känns som jag inget kan göra då det oftast handlar om dåtid, 1800-tal eller 50-tal om man nu tittar på kläder och miljö.

Har nu bett om att få slippa se sådant här så det har varit lugnt ett tag.

Hej dett är ett gammalt o välkänt fenomen och har en rätt så naturlig förklaring till varför vi är så motagliga kvälls och natte tid och varför man kallar tolv slaget för spök timmen.

Väldigt många av dom gamla spritualisterna sysslade ju med trance medium skap där mediumet föratte sig ett djupare medvetande och ett ovande tillstånd där anden kunde ta kontroll av vissa delar av mediumets hjärna och på det viset få kontroll på tal och rörelser.

Genom dessa trance sesioner kunde vi få helt underbara kontakter från dels våra guider och dels våra avlidna anhöriga.

Ju mer mediumet var bortvarande ju bättre blev resultaten.

Så ande världen märkte väl att när vi mitt i mellan vaket till stånd o sömn o i ett annat medvetande så slog vi alldrig bort dessa intryck som fantasi och med rädsla utan accepterade kontakten i detta dval liknande tillsånd.

Så jag skulle vilja säga ett ande världen är väldigt smarta som väljer just denna stund där man är mitt i mellan vaken het o sömn få do kommer vi själva i håg detta.

Skulle dom skynda på kontakten så vi inte gått ner i det tills ståndet hade vi troligt vis slagit bort det som en fantasi  och hade anden väntat lite tills du somnat så kunde anden mycket väl prata med dig men du hade inte kommit i håg det men trots allt finns det inom dig som ett minne som kan ploppa upp senare när du är vaken. Men nu tar dom det under ett tillstånd där man faktiskt är lite paralyserad o inte har full koll på vad som händer även om man kommer i håg  det inte ovanligt att man då drabbas av sömn paralyser

Så en fantastisk balans och hur effektiv vår hjärna kan fungera.

Lasse

Tack Lasse för ditt svar :)

Innan jag ser dom så brukar det "blixtra" till, jag kanske kopplar upp mig till andevärlden då omedveten?