Det är inte din sak att lämna dödsbud. Jag tycker heller inte att du ska inge falska förhoppningar. Svårt läge.

kan du se var kroppen är, det är nog enklare att för dom anhöriga att förstå om dom har en kropp.

ljuga det hade jag inte velat som anhörig, dom har ju frågat dig om vad som hänt och då måste du ju säga vad du ser.

Har skickat en bild med pil på en karta till en anhörig o frågat om de letat där.

Grejen är oxå den att jag såg h*n gå på en asfalterad väg där det var träd placerade runt som en allè fast glesare, och tydligen var det precis så där han senast sågs… Men olika medier som är inkopplade säger olika saker (har inte läst men har sett att de inriktar sig på olika saker)

Då tycker jag inte att du ska säga någonting mer.

Jag tycker också det käns helt lagom, mer kan dom inte begära av dig,

Jag skulle absolut INTE säga till de anhöriga att personen är död, tänk om det inte stämmer?

Jag har skrivit till dom att vad jag ser så är han tyvärr inte kvar i våran värd. Sen vad jag såg hände (han blev rånad av 2-3 unga killar) och var jag känner att han är. Pratade med han igår o ja…

#7 Jag hoppar verkligen inte att du lämnar dödsbud någon mer gång. Ytterst opassande. Säg hellre att du inte ser någonting alls i så fall.

Nu förstår jag inte riktigt. Om du redan har lämnat dödsbudet igår, varför frågar du då om det idag? 

För då var det till en person som är vän till familjen, inte direkt till familjen men nu undrar jag om jag gjort rätt

# 6: Jag har sett han på andra sidan o pratat med honom, är det bättre att ge falska förhoppningar?

#8 Vad ska dom då med medium till? Säga att han är kidnappad o ljuga?

#10 Det var nog inte det smartaste, om man säger så…
Men nu har du lärt dej till nästa gång så grubbla inte mer på det nu 

Var hon som kontaktade mig och frågade om jag kunde hjälpa till.

#13 Ibland så måste man säga nej.

#11 det bäst är om du pekar ut var han (kroppen) finns utan att varken ge dödsbud eller förhoppning, du säger var dom ska leta helt enkelt.

#11 Du ska inte ljuga, men ibland så är det bättre att inte säga någonting alls.

#15 Bra tips där av Lorita. Du behöver inte säga någonting om död eller levande.

Jag tycker att det är bäst att du låter blir att hjälpa fler när det gäller försvunna personer. Håll dej till plånböcker och nycklar istället. 
Inget illa menat, men då du inte verkar veta hur du ska hantera dylika situationer så är det nog bäst att du håller dej borta från dom.

ok ska aldrig mer hjälpa någon hitta en försvunnen människa.

I alla fall tills du vet hur du ska hantera det.
Du kan ju göra som Lorita föreslår i #15.

Ja det var en bra ide.

#19 Jag klickar "Bra inlägg" 

stjej, Jag skulle nog svara dig som de andra har gjort tidigare, att inte ge några "klara" besked gällande liknande situationer. Klart du kan hjälpa till vid sökande, men lämna då ut platsen du får till dig och andra viktiga delar, inget om de är skadade/sjuka/ eller ej vid liv. Jag förstår dig om du upplevt honom på andra sidan och att det blir svårt att "gå emot" det, men för respekt för familjen så tycker inte jag att man bör lämna ut sådana uppgifter, hur "säker" man än är.

Nej okej. Har lämnat ut det till 1 person som är aktiv i sökandet. Ett misstag o jag ber om ursäkt.

Då jag inte känner till området så har jag försökt peka ut det på en enirokarta men vet inte om det hjälper.

#23 Det blir nog bra med det till slut ska du se. Ingen mening att du ska må dåligt över det nu.

#23, Fundera inte på det nu utan du gjorde vad du ansåg var rätt. Det viktiga är att de hittar personen och din hjälp kanske gör att man kan lösa "gåtan"

Jag tror vi är inkopplade på samma fall. Jag sa hur det ser ut där han ligger, men de förstår ju då han ligger någonstans. Man ska inte inge falskt hopp.

P? Ja om han ligger såpass länge i detta vädret så ja, då överlever man inte.

Jag har en flickvän, hon frågade mig kan du se framåt vad som skall hända mig. Självklart kan jag detta ( om hon gör det hon gör nu) och inte medvetet ändrar väg då ändrar hon så klart framtiden. Det jag såg var mycket sjuk, cancer i blodet. Jag sade självklart detta, hon blev lite nere då jag inte haft fel än så länge med folk. Men hon sade också att jag ville vete så jag får vara med på att svaret inte är roligaste.

Nu kan hon ändra detta genom att jobba med sig själv och vara medveten välja vägar utan känslor utan för det är bästa vägen, så komemr detta karma troligen brytas.

#28

Du gör inte annat än skada om du beter dig på det viset. Först spär du på din tillförlitlighet genom att påstå att du inte haft fel förut, och så ger du ett destruktivt besked, som du sedan påstår att hon kan ändra på. Vem som helst skulle kunna bli sjuk av ett sådant påstående.

#28
Att säga att någon är cancersjuk är inte så lyckat. Klart hon blev nere. Det skulle vem som blivit.
Och vad menar du med dina sista rader om karma och att hon kan jobba med sej själv?
Man kan inte "jobba" bort blodcancer och det har heller inte med karman att göra.
Skulle jag nu kunna avläsa folk på det viset skulle jag aldrig säga till någon att denne är sjuk eller kommer att bli.
Jag skulle hellre ljuga eller hålla tyst om sånna negativa saker.

Sylvia Brown gjorde detta i ett direktsänt  Tv program där hon påstod sig ha kontakt med en försvunnen kvinnas ande och berättade för föräldrarna att deras dotter var död.

Dottern hade varit försvunnen i flera år.

Ngn vecka senare så påträffades dottern levande då hon lyckats fly från sina kidnappare som hållt henne fången under alla dessa år.

Men Sylvia Brown sa till föräldrana att dottern var död o att hon hade kontakt med dotterns ande under sitt Tv program.

Så inte  vårat arbete att ge dödsbud för vi kan tolka fel vi kan bara försöka hjälpa till att finna platsen där personen eller kroppen befinner sig inget annat.

Lasse

#28, Jag håller helt och hållet med om vad Maikailoa skriver, inte "får" man lämna ut sådana uppgifter. Vad får henne att må bättre av att du ger henne där här informationen? "Att hon kan arbeta med sig själv"? Du vet säkert hur vårt fysiska system fungerar, börjar vi tänka negativt (i det här fallet kring en eventuell sjukdom) så börjar en process i kroppen som sakta kan göra oss ännu sjukare (via våra tankar bla) än om vi inget visste (nu säger jag inte att läkare inte kan/ska ge diagnoser som kan behandlas) Om jag skulle känna mig "säker" på min sak i en liknande situation som din så skulle jag ändå inte lämnat ut en sådan information. Jag skulle i så fall hjälpa personen till att arbeta med sin insida "utan att denne visste om det" eller tipsa om att ta prover/hälsoundersökning (på ett fint sätt) Jag får frågor ibland om att "tror du att det är farligt det här jag känner" mitt svar blir då (oavsett vad jag känner) att det är säkert ingen fara, men är du orolig så sök upp en vårdcentral. Kommer en person med en diagnos via läkare, ja då är det en helt annan sak. Så resonerar jag!

Mia och Lasse, bra tankar! Jag hann inte ser era inlägg innan jag postade mitt :)

När man arbetar som medium så har man ju vissa etiska riktlinjer man får lära sig att arbeta efter.

Som medium ger man inte dödsbud man berättar inte om när ngn ska dö varken om personen själv eller ngn av deras nära.

Jag har stött på skrämmande exempel på hur illa medium gjort mäniskor genom detta.

För några år sedan ringde en dam mig hon grät och var helt förtvivlad hon hade varit hos ett medium som berättade för henne att hennes man skulle avlida av en hjärtinfarkt inom 2 år.

Ni kan bara tänka er hennes oro och den rädsla som kom när hennes man av ngn anledning blev försenad hem.

En väninna fick höra av ett annat medium att hennes son skulle avlida i en olycka inom ngt år.

Nu har det gått 10 år efter besöket hos mediumet sonen lever fortfarande men väninnan går fortfarande och oroar sig för detta.

Ren tortyr enligt min mening.

En annan ung kvinna fick reda på av ett medium att hon skulle få magcancer hon blev jätte orolig men livrädd för läkare.

När hon fick magsmärtor så vågade hon inte gå till läkaren.

När hon hade så ont o inte kom ur sängen så körde hennes föräldrar henne till sjukhuset där det visade sig att hon fått mag katarr av sin oro.

Mediumet hade rätt i magproblemen men helt fel om att det var cancer.

Vid ett annat tillfälle kom en person till mig för en sittning hon var fövirrad och rädd och plockade upp en förskärare ur väskan och berättade att ande världen förföljde henne och om jag inte fick bort andarna så skulle hon hugga ner dom andarna som förföljde henne på bussen.

Hon hade varit hos ett medium som sagt åt henne att sluta med sin psykofarmika för det var ingen bra medecin utan rekomenderade henne ett av hennes natur medeciner i stället.

Detta var nära att resultera i mord på grund av att kvinnan slutade ta sin medecin.

Jag fick ringa en i kvinnans familj som fick köra henne till psyk akuten.

Som medium ska man alldrig gå in på sjukdomar och medicineringar utan hänvisa till deras läkare.

Vi medium är till för att hjälpa inte för att stjälpa.

Ser man ett problem så är det även mediumets uppgift att hitta en lösning på problemet eller hur man förhindrar det.

En person ska inte ha fler problem och mer oro  när den lämnare ett medium en vad den hade innan utan få lösningar på problemen och en minskad oro.

Lasse

Nej du har helt rätt!!! Man ska absolut inte säga att man själv eller någon i ens närhet ska dö eller bli sjuk! och absolut inte att man ska sluta med psykofarmica.

I just detta fallet pratade jag med min guide igår som sa att jag gjort vad jag kan och han sa att jag skulle dra mig ur så jag inte blir alltför personligt engagerad.

Det är bara moral som sätter stopp, sjuk i sig är inget farligt. detta vet hon som kommit en bit i sin personliga utveckling. Utan hur man klarar av sjukdommen. Så hon lider inte snarare tvärt om som hon sade idag när hon vaknade, tack för jag känner mig trygg nu och veta detta för nu kan jag jobba med det och kanske stoppa det i dit om det krävs eller förstå om jag inte hinner att jag klarar även det med.

Glad du inte undanhåller något för mig.

SÅ vi är öppna lika så hon till mig om det är något inte är vi rädda för att bli sjuka eller dö, då kan man aldrig leva.

Vill tillägga lite mer på förra, att vi kan göra såhär bygger äen på att det vi ser är inte vår odödlighet som blir hotad, utan vår dödlighet som är en del av vårat liv. Att bli orolig o rädd för att dö vore för oss båda ologiskt om vi vill leva.

Saker sker i våra liv och kan vi vara med på dem och före innan det sker så kan vi få större förståele för dem.

Ingen männsklig moral i världen kan hindra att man blir sjuk, skadad eller på annat sätt påverkad av något. Men tar vi bort denna moral kan vi låta de som förstår detta med livet få en chans innan det sker att göra något än att veta och stå och titta på.

Jag kan tycka personligen att jag har det ansvaret att om jag vet någon blir dålig att jag kan säga den risken finns än att vara tyst o se den bli dålig.

Men min tjej och jag har ett förhållande där vi jobbar ihop genom allt. Bra som dåligt. Så vi kan ta det som sker.

Nu hänger jag inte riktigt med Theone2

För att göra en svår sak lätt, ingen av oss är rädda för att vi skall dö eller må dåligt. Det skulle bara hämma oss om vi vill utvecklas.

Det vi vet framåt använder vi för att lära oss nu hur vi skall lösa det så slipper vi obehagliga saker. Vi blir medvetna om framtiden. 

Vi skulle båda tycka det är fel om jag eller hon skulle veta något allvarligt och vänta på att den andra mår dåligt o det kan bli för sent. Nu som hon svarade mig om det blir så kan jag kolla mig för cancer risk vid 30 om det inte blir så är det en bonus. På så vis så hjälper vi genom att informera om ev risker framåt.

Folk vill oftast inte veta för de just nu är friska och vill då itne veta att de är dödliga. Det är jobbigt. Men när man kommit förbi den rädslan att vi faktiskt är dödliga o ha ansvar för varann så är man öppen mot varann i allt, på så vis kan man lära innan det sker. Inte bli rädd när det sker och förstå varför det sker.

Till alla: jag har nu "lämnat" fallet som jag blev tillfrågad om. Jag skrev till dom att det finns inget mer jag kan göra och att blanda in flera medium gör det bara snurrigt.

Däremot hörde en av sig privat och jag gav samma info och bild på kartan till henne. Dock inget direkt dödsbesked

#39 Inte ens det mest skickliga medium har alltid rätt.

Det hör till etiken när man jobbar medialt att aldrig lämna såna negativa besked, oavsett hur tydligt man tycker att man ser det, för om det inte visar sig stämma så har man skrämt upp en medmänniska helt i onödan. Det finns andra sätt att uttrycka att det vore bra för klienten att göra en läkarkontroll.

Jag har en god vän som för många år sen fick höra att hennes mamma inte skulle bli så gammal. Sen dess har hon haft ångest helt i onödan, mamman lever fortfarande och är snart åttio år gammal.

Det är väldigt vanligt att personer är rädda för att dö och/eller bli sjuka. Inget konstigt med det! Även om det råkar vara annorlunda för dig och din flickvän så ska du veta att otroligt många andra människor faktiskt är det. Det finns ingen som helst anledning till att vara brutalt ärlig, man vinner ingenting på det mer än att man skrämmer upp folk.

Att man får in otäckheter som inte kommer att hända kan bero på att man fångar upp klientens rädslor och mardrömmar.

Det handlar inte om att ha rätt lika mycket som att förstå att risken finns och att vi kan vara medvetna om det.

Sedan om du fångar upp känslor ja då är det ditt sätt och jobba men hon är inte rädd för att få cancer elelr sjuk bara lite orolig när jag sade det. Men när hon kolla på det objektivt såg hon att det var bra av mig.

Andra skulle tycka det är fel men det är deras rädsla inte hennes eller min.

#41 Bra skrivet amandla! Jag träffade en person vid några tillfällen som hade dragit på sig "negativa" energier under många år, vilket resulterat i att hon inte upplevde någon livsglädje längre. Hon sa flera gånger att hon upplevde det som om hon var två själar i en eller att någon tagit över hennes kropp (eftersom hon var medveten om situation kunde jag "försäkra" henne om att så inte var fallet) Men i alla fall, vid ett par tillfällen fick vi besök av helt "fel" energier/andar vilka gav oss osanna budskap, jag kände helt "enkelt" att informationen inte kom ifrån något som tillhörde henne eller ville henne väl. Så att få ett dödsbud kan (enligt min tro) vara "något" som mest vill skrämmas/göra oss "illa" Jag har ingen erfarenhet om att få liknande budskap från en anhörig/vägledare på andra sidan - sen kan man alltid känna saker via sin intuition men det är absolut inte samma sak.

Tror nog att alla förstår att de kan bli sjuka och dö. Det jag menar är att man får vackert anpassa sig efter klienten när man ska framföra budskap annars kan man göra mer skada än nytta, jag menar inte hur du och din flickvän tänker utan mer allmänt.

#42 Får man fråga hur ni ska "gå vidare" med informationen? Besöka läkare?

Men det är en brist hos er, det har inte med mig och göra om ni gör så. Visst det hände förr. Några år sedan men idag nej. Så nu talar ni om andra än mig, kanske till o med er själva.

Men självklart händer det jag har fel med att jag blandar in mina/dennes känslor men sällan numer. För jag bryr mig inte. Kan bara göra vad jag kan varken mer eller mindre. Hoppas inte på något det är vad det är.

Vad vi skall göra nu med det? Inget, varför stressa nu för ett problem som inte finns än. Det är verkligen onödigt. Vi får ta det när tiden kommer nu får vi njuta av varann och göra det vi kan för att utvecklas mer.

Det kan hända att det är en brist, fullt möjligt eftersom få har nått sann upplysning. De som har nått sann upplysning är ödmjuka och aldrig brutalt uppriktiga, tvärtom. Jag försöker få dig att förstå vad du kan ställa till med när du möter människor på ditt vis.

Det är nog beroende på lite. Är man ödmjuk och förstående genom att se någon må dåligt i framtiden men tyst om det för att sedan se denne dö? Nej det handlar i så fall om din egen rädsla för att dö som hindrar dig rädda någon annan.

Om du tror att ödmjukhet är att säga vad du vill höra är det fel, ödmjukhet är långt ifrån det. Du skall se min mästare som lär mig. Han vet vad jag behöver så han låter mig inte tycka synd om mig någonsin vill jag framåt jobba för det och tro inte för en sekund att han säger saker för att tillfreställa mitt ego. Han är ödmjuk inför vetande men inte inför ego.

Som han brukar säga när jag tycker han är hård: Om du vill veta hur det är o vara blid och död prata med en som är blind och död, om du vill veta hur det är och leva och se prata med en som ser och lever.

Med det menar han vill jag vara blind får jag fortsätta det men vill jag bli vaken måste jag öppna ögonen och bara den som ser vet hur det är. Så att en som är blind säger hur en seende är och gör är lite ironioskt i sig.

#46,47 Jag vet att vi inom andligheten kan resonera olika men samtidigt så bör man tänka med sunt förnuft. Du har tagit emot ett budskap via din intuition/dina känslor om en persons framtida sjukdom eller har andevärlden talat till dig? I vilket syfte vad det "nödvändigt" att få det till sig om man ändå inte planerar att ta tag i saken nu, då det gäller "framtiden"? Är det inte meningen att man kan/ska förhindra det då?

50: Jo själcklart är det av en mening men meningen är inte panik nu utan att jobba för att ändra framtiden. Om det sker så sker det men klart vi jobbar för att slippa detta.

Men anledningen till detta håller vi så klart mellan oss för det är inte för andras ögon men oroa dig inte för henne. Vi kommer göra vad vi kan…

Som jag skrev i #41:  Det finns andra sätt att uttrycka att det vore bra för klienten att göra en läkarkontroll.

Jag tror inte alls att ödmjukhet är att säga vad JAG vill höra, försök inte med det. Däremot tror jag att ödmjukhet är att aldrig tro att jag vet bäst och mest, och att det inte är min skyldighet att tala om för andra att de har fel bara för att de inte tror som jag. Det finns andra sätt att hjälpa människor i deras andliga utveckling än att som du säga "Du har fel" , det är varken särskilt sympatiskt eller diplomatiskt.

52: Sympati är inte mycket värt. Empati om man vet vad det är kan jag tycka är bra.

Du kan känna sympati för en uteliggare och se honom lida. Känner du Empati ( högre förståelse) så kan du förstå hur den känner och mår. Sällan folk känner empati men ofta sympati. Detta är för folk ofta bara utgår från sin egen känsla och tolkning för saker vilket då bara skapar sympati ( de känner genom sina känslor hur andra känner).

Säger om någon har fel om de har fel. Om jag vet annat är rätt. Sedan kanske jag itne säger du har fel men visar på vart felen är och vad som är rätt. Att aldrig säga någon har fel är bara ologiskt.

När du går i ettan så säger du inte till en lärare du har fel bara för att du anser att 1+4 inte är 5 utan du lär dig. Lika med folk jag möter de brukar lära sig när de är villiga att göra det.

De flesta jag möter är i ettan. Att jag vet det är för jag är förbi ettan för ett tag sedan. Det är min skyldighet att informera de som inte gått förbi ettan sedan om de vill vara kvar där är inte mitt problem.

Jaja, jag kunde skrivit empati istället för sympati även om det känns som en petitess i sammanhanget. Ok. Men jag kan inte hålla med dig om att det är din skyldighet att upplysa andra om att de "har fel" om de inte ber dig om hjälp att komma vidare. De förstår ändå inte vad du säger om de inte är redo.

Jämför det med att du ser om någon har en förskräckligt ful jacka på sig, säger du det också?? Ja det är en metafor, förhoppningsvis förstår du hur jag menar. Det är inte din skyldighet att tala om allt som du anser för andra.

Jag skulle aldrig bry mig om sådant, för ytligt klä er hur ni vil gör vad ni vill, tänk vad ni vill lev hur ni vill. Däremot så om jag svarar på något svarar jag för jag anser det värt att ge det en chans. Jag skulle kunna göra som så många andra, strunta i alla gör vad jag känner sedan på detta så vill man komma med etik. Jag kallar detta för självbedrägeri.

Jo vad du säger har stor betydelse, faktum är att det säger mycket om hur du tänker och hur lite vetande du använder eller mycket. Om man är medveten om vad man säger så är man också medveten i vad man gör.

Du kan inte vara medveten om du inte vet betydelsen av vad det du säger är. Så det har betydelse,

Vad har detta med ämnet att göra?

56: Trodde du var klar så vi spann vidare med vårat?

XXXXXXXX

*Redigerat av moderator pga regelbrott*//Amandla

#58

Vem syftar du på här Annie?

Jag syftar på stjej men min kommentar var inte välkommen (regelbrott)

Annie

>Jag har blivit ombedd att hjälpa till i ett försvinnande och tyvärr ser jag >att personen i fråga inte längre lever.

>Hur framför man ett sådant budskap till de anhöriga/vänner. Ska man >säga något eller ljuga o säga att h*n lever?