Nu i helgen så hittade jag anteckningar som var 35 år gamla. De var från en ”Anden i glaset seans”, 1977.

Jag hade ställt en massa frågor och fått konkreta svar. Nu med facit i hand så ser jag att inte en enda fråga blev korrekt besvarad. Allt var bara lögner eller format av mitt önsketänkande.

Så… Det är inte lönt att fråga ”anden” en massa. Det är lika bra att gå till brevbäraren eller tanten i glasskiosken. De har nog bättre svar att ge.

Jag tycker inte att man ska spela Anden i glaset, oavsett om Terry Evans eller andra inte skulle hålla med. Men det var väl bra att han också tycker så 

Vi hade en tråd om detta nyligen.

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/4f3d47e988f4722b1f072291-anden-i-glaset?discussions-21

jag tyckte  anden i glaset  va   jätte kul och spännande  när jag var tonåring,men så började det hända  en massa  konstiga saker och då  slutade jag med det  direkt..

Ja, det är bra att man har respekt för det. De finns säkert många som har testat på det någon gång men aldrig fått "till det" på riktigt.

Det kan tydligen aldrig sägas nog många gånger:

Låt bli anden-i-glaset! Det är inte bra, ingen idé, så låt det vara, please…
och nu har tydligen Terry sagt det också

så med andra ord terry rockar!:)

Ok, det kan ju vara ett bra råd att låta bli att syssla med något man vet inget eller lite om, det vär ett bra råd i alla områden av livet.

"Anden i glaset" är inte mer farligt än något annat medialt arbete..det farliga är all skräp som skrivs om metoden och alla berättelser som folk säjer sig ha upplevt…de värsta spökhistorieran och den ena har minsann hört att den och den dog, såg nåt i en spegel, det dunkande i väggen osv osv osv.

Klart som bara den att folk blir uppskrämmda men ändå så vill man pröva, det är ju spännande och så är det lite förbjudet. Å så sätter sig ett gäng full med fördommar och rädslor och då kan vad som helst hända, man skrämmer upp varandra och för att inte tala om alla dess eneriger som kan skapa en massa fenomen som egentligen inte finns.

"Anden i glaset" är en förenklad variation av redskap som användes i Spritualismens "barndom" och det kom inga "farliga saker" eller onda andar genom dessa redskap men naturligtvis så började författare och sedemera filmmakare använda detta fenomen som en spännande skräckinslag i sina böcker och filmer för att skaffa läsare.

Jag tycker att man mycket väl kan använda olika redskap om man vill för att få kontakt med andevärlden MEN man ska vara påläst, veta om andevärlden och hur man kan bli kontaktad. Man ska också vara SERIÖS och inte bära på en massa rädslor och tankar om skräck och oinbjudna gäster. Det skapar precis det man är rädd för.

Varningar som finns av denna teknik är byggd på fördommar och dumheter. Och vet man inte vad man gör eller har någon kännedom av tekniken och andevärlden är det bara dumt att syssla med nåt man inte behärskar…hantera inte vassa knivar i köket om om det vore oslipade, man skär sig lätt i fingret då.

Denna fråga finns säkert i minst 20 trådar sedan jag gick med här 2006…

Anden i glaset och quijibräder är BIG NO NO