Systerdotterns "låtsaskompisar".
Min syster, hennes sambo och deras dotter som fyller 3 år i Juni har precis flyttat till ett hus. Strax efter att de flyttat in började deras dotter säga att hon ser spöken överallt. Efter ett tag övergick det till att hon bara såg dem på specifika platser, och numera är det nästan bara när de byter blöja på henne.
Hon ser dem alltid i samma hörn och vill alltid säga hej och hej då till dem. För någon dag sedan blev hon lite nervös och sneglade mot hörnet hela tiden så min syster frågade henne vad det var.
"Dom skriker på mig mamma". Svarade hon då. Min syster frågade då vad dom skriker, och hon berättade att det var hennes namn. "ISABELLA! Kom hiiit!" Härmade hon.
Ibland säger hon att hon vill hålla en i handen och att hon är rädd. När man frågar varför säger hon: "Spöket där." och pekar. Men oftast är hon inte rädd utan mest bara glad och vill prata med dem.
Det jag undrar då är hur man kan försöka ta reda på om det faktiskt är så att hon ser andar, eller om det bara är som hon fantiserar? Kanske någon har erfarenhet av liknande händelser och kan komma med tips? Min syster vill väldigt gärna gå till botten med det här, så att säga.
Tack på förhand!
Antingen du anliter ett medium eller du försöker själv genom Meditation att ta kontakt med dem.
Men glöm inte att be om skydd från dina vägledare.
www.mediumjina.se
![[Baubo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag ser saken som så att vare sig hon ser "riktiga" spöken, eller bara har livlig fantasi, så måste man förstå att det är verkligt för henne. Att säga att dom inte är riktiga är inta alls klokt, för det är dom ju väldigt tydligt för henne. Jag tror det viktigaste är att ta reda på varför hon ibland blir rädd, inte om dom är "på riktigt". Oftast är det inte något farligt, och det borde hon absolut få klart för sig.
Vare sig hon ser spöken eller inte bör man som förälder inte bortförklara det här som dumheter, för vad om hon faktiskt ser spöken? Min son brukar också ibland se något och bli rädd. Jag brukar säga till honom att han ska be dem gå om han blir rädd.
Tack för svaren! De säger aldrig till henne att det inte finns något där, utan frågar henne mest om dem. Hur de ser ut och vad dom säger och lite sånt. Hon har inte så mycket fantasi vad gäller allt annat (t.ex. har hon inte börjat med rollekar ännu eller att låtsas att saker är något annat än vad de är) så därför blev de lite chockade när detta dök upp så plötsligt.
Men när de frågar henne om det så verkar hon inte veta hur hon ska formulera sig för att berätta vad det är hon ser. Hon har jämfört dem med valrossar (stora med stora tänder) och att de är söta.
Känner igen mig! Jag var precis likadan när jag var liten. Vet inte hur många historier min familj har berättat för mig som låter precis som denna. Vilket är lite läskigt då jag har samma namn som din systerdotter.
Men jag tror att så länge föräldrarna bara finns där som stöd för henne och ger henne trygghet så ska det nog gå bra!
Starta ny diskussion