Hej Småläning,

Jag tror inte att det finns något rätt och fel egentligen, utan det handlar om hur man själv upplever det och vad det betyder. En astralresa för mig, betyder inte att det hade varit det för dig så att säga.

När jag började "öva" på att resa iväg med "själen", (mentalt) så valde jag en plats jag skulle besöka. Detta innebar att jag medvetet styrde mig dit. Jag såg hur jag gick ur kroppen, vände mig om och såg mig själv sitta kvar, sedan hur jag gick ut genom dörren, för att sedan färdas till platsen. Jag var noga med att veta exakta vägen dit och att jag tog mig hem på samma sätt.

Efter några övningar bad jag mina vägledare ta med mig på en resa och mitt under en Meditation tog de med mig till de mest fantastiska platserna.

Det viktiga är att man är jordad, så att man inte upplever det som att själen "verkligen" lämnar, utan att det blir mentalt för att förenkla det.

Musik, ja, jag lyssnar ofta på skön musik undertiden.

Jag försöker själv få kontrollerade UKU.s, ock har mina mest varit spontanadå jag dåsat.

Jag har inte direkt ännu kommit till någon plats jag känner igen men jag har sett mig gå ut ur mig själv. Jag har färdats i tunnlar, jag har sett saker och hört brusande ljud och …. ja färdats i oändlig hastighet där avslutet bara är som man sugs tillbaka till sig själv. Ungefärsom när sista vattenslurken åker ner i avloppet. Flurp! Så jag försöker själv som sagt utveckla mig inom detta. Dock tyckte jag det var skrämmande första gångerna. Nu funkar det bättre, då jag känner att det finns inget som skall kunna skrämma mig.

KattenRuben,

Du har verkligen känt på det känns det som, att se sig själv/"gå ur kroppen" är bara svårt det. 

#3 Fjäril, jo första gången tex såg jag min själv liksom bara delvis, min arm och hand som öppnade sovrumsdörren. Den såg ut precis som vanligt fast mer dimmigt och diffust gråare liksom men ändå fullt att man förstod vad det var man såg.

Jag antar att det är så som "andar" kanske kan visa sig om de riktigt vill, när folk säger att de sett skepnader.

En annan gång såg jag mig själv sätta mig upp ur mig själv, från liggande till sittande och sen ut bara. Ungefär som när man gör sit-ups.

Jag vill gärna utvecka sånt här lite till. Skulle vara roligt att kunna bestämma mer och inte bara spontanresor. fast man får vara glad åt det lilla…

Ja men du har ju lyckats jättebra, nu är det väl som du beskriver det att "våga"

Jag vet att jag gjort dessa resor ibland utan att vara jordad, det har inte känts så bra och jag tror också det kan vara en anledning till att man upplever det som skrämmande.

Är man jordad, "hel" och i balans så upplever man nog ingen rädsla. Men det är ett jobb i sig det också 

Jo så är det nog för jag var vettskrämd första gången det hände spontant och andra med. Men jag skall nog tacka o ta emot denna gåva och se det som något "de" skänkt en. Allt började ju som sagt en tid efter mitt barns bortgång.

På något vis tror jag "de" vill säga att genom det här, bekymra dig inte så mycket, för det kommer/finns mer än det som är nu. Intresset har alltid funnits där, men legat vilande, man har läst osv. Men antar förlusten har triggat igång ännu mer.

Tycker bara mina resor är/ har varit så korta. Någon minut max.

Jag tror alla människor är ute och reser, både medvetet och omedvetet. Många bortförklarar det som en klardröm, eller Sömnparalys. Vem som helst kan göra det.

Jag hade ofta UKUs som barn, flög runt lite i hemmet för att jag egentligen inte ville gå och lägga mig och hade det tråkigt. Sedan glömde jag bort hur man gjorde. I tonåren kom jag in i vibrationerna, och jag blev så fruktansvärt rädd för det kändes som om hela sängen skakade. Men vid ett tillfälle tänkte jag att jag ska rida ut dena gungningen, och helt plötsligt sätter jag mig upp med min astralkropp och ser fyra mörka väsen stå i mitt rum. Jösses, jag blev vettskrämd! Såhär i efterhand känns det som att det var mina andevägledare, och när jag var yngre hade jag ingen aning om vad UKU eller astral projektion var- i mitt ovetande blev jag rädd.

Men när man inte är rädd, och när man vet vilka stadier man kan gå igenom, bland annat viberationerna och suset i öronen, så är det mycket enklare. Jag tycker till och med att det är skönt att sätta kroppen i sovläge/paralys. Sen lossnar man, och så kan man flyga runt i real time zone eller besöka andra platser.
Än så länge tränar jag på att få fler medvetna AP, för jag vet att jag är ute och flyger oftare än vad jag kommer ihåg. Får lära mig massor grejer, som jag oftast känner att jag redan visste men som jag inte kommer ihåg alltid när jag vaknat. Har träffat en del roliga prickar ute på mina resor :) Men det är verkligen alice i underlandet, och ganska fantastiska saker man kan göra.

Sen det här med att vara "jordad" har jag ingen erfarenhet utav alls, jag antar att det har något med chakran att göra? Tänkte lära mig meditera vad gäller chakran, men har ännu inte haft möjlighet till det.

För mig personligen har det bara gällt att utsätta sig för dessa vibrationer, vänja sig vid känslan och sen bara go with the flow, tänker jag för mycket har det inte alls funkat. Så att vara avslappnad är nog ganska viktigt. Lycka till :D

Oj vad intressant:) Tack hittills, fast ni får inte sluta skriva;)

Men hört att det tar månader att "öva" upp, upp till år? Jag är ju uppväxt inom, ja nästan frikyrka så vi hade inte så många sådana övningar;P hehe

Nä, men har läst så mkt om det och jag sitter ibland dagdrömmer mig bort till en plats som jag fantiserat ifrån en bok jag älskar. Den boken läste jag första gången i thailand, låg i en hängmatta och kände inga beskymmer. Den platsen skulle jag oxå vilja åka till, men lite väl långt bort kanske??

Men HUR gör man om man inte har någon speciell gåva för det? Inte lätt att få vara ensam som man, pappa… hur lång tid behöver man öva åt gången eller ja…jag vet inte vad jag ska fråga :S

#8

Du behöver inte ha en bestämd gåva för att göra det här, jag tror att alla kan det, men man behöver känna en ro i sitt inre.

Övning, tjaa. Jag vet att det tog inte många gånger från att jag först bestämde ett eget mål, tills jag fick följa med under en Meditation.

Även om det handlar om att öva och öva, så det viktigaste att vara balanserad och jordad. Man behöver känna sig trygg.

Meditera/yoga är alltid en bra början - just andningen. Andas lååångsamt in genom nästan och långsamt ut genom munnen 

#9 Tar mig till detta:) Man kanske inte ska ha för stora förväntingar..det kan ju störa, tror jag? Mmm vi får se.. jag har ju det jobbigt med olika sjukdommar dock så svårt att vara balanserad ibland:(

Det ÄR supersvårt i början att låta bli att släppa in andra tankar mitt i sin avslappning, du vet, men just ja, jag måste ringa dit, betala det, stängde jag av kaffebryggarn…. Jag vet, Ofta försöker jag när hela huset lagt sig att sova, gärna innan jag är för trött att eventuellt slippa iväg, men som sagt lättast har det varit om jag dåsat eller vilat och slappnat av dagtid med minsta barnet, varför vet jag inte.

Jag är också mycket uppe i varv så man får väl försöka hitta små stunder.

#10 - nej du ska inte sätta någon press på dig utan ta det i din takt.

#12 - Ja, det där med att koncentrera sig  Det kan vara klurigt ibland. Jag brukar tipsa om att man mentalt ska måla en tavla (för att skapa koncentrationen) och varje gång en annan tanke dyker upp, så fortsätter man måla. Eller så räknar man in och utandningen.

#13 Ja andningen brukar jag försöka fokusera på. Kanske man borde måla en tavla, fast då kanske jag blir så inne i min tankemålning istället hehe

#14 Att måla en tavla visuellt gör att man lär sig att koppla bort allt annat. Just vid Meditation, när man behöver balanseras så "räcker" det egentligen bara att man andas. In med nytt - ut med gammalt :)

Mitt tips är att ställa klockan två timmar tidigare än när man brukar gå upp på morgonen. Att få en AP på kvällen är mycket svårare då man är trött och oftast har mycket tankar i huvudet. Man är helt enkelt mycket mer avslappnad på morgonen, och somnar fort om. Man ska inte somna om med sitt huvud, utan bara med kroppen. Du kommer känna en tung, och omslutande känsla. Ditt hjärta kan komma att pulsera jättefort, men detta är för att du ändrar dina vibrationer. I själva verket så slår ditt hjärta som det gör i sömntillständ. Du kan även komma känna att det blir trögare att andas, men glöm inte att du faktiskt andas så när du sover bara att du kanske inte tänker på det. Gör dig helt enkelt bekväm med den känslan, koppla bort det och fokusera på gungningarna som går igenom kroppen, eller suset i dina öron (alla har inte detta). Ibland kan det komma ett plötsligt rop, så det gäller att inte hoppa till :)
Om du känner vibrationer, låt de gå över- det tar några minuter, och sen tänker du dig själv att du tar och reser dig, att du gör det med din astral kropp. Det finns olika varianter. Vissa tänker sig att de har ett rep ovanför sig som de hasar upp sig i.

Det här med att resa till en bokvärld som du pratar om, tja, pröva om det fungerar. Dina tankar kan manifisteras och bygga världar, men då lämpar sig mer Lucid dreaming. Det astrala planet är andra dimensioner och jag skulle inte vilja kalla det en drömvärld, då det finns varelser som är sina egna. Dessutom kan man träffa på andra astral resande, vilket sker ytterst sällan, iaf för mig.  Men sen kan jag ha fel i  detta också, men försök hellre resa till något verkligt, för att samla ihop så många detaljer som möjligt för att sedan ta sig dit kroppsligt- det är häftigt!

Jag kan själv säga att jag nästan aldrig mediterar, men jag tror att det kan vara bra för att få mer fokus och komma ihåg de medvetna resor man gör.

#16 Du nämner suset i öronen, att det är energi nära eller att jag har kontakt, det vet jag - men jag funderar på Varför man/vissa upplever brus/tjut i öronen? Det är väl antagligen som allt annat, individuellt, men det här är något jag inte har "forskat" vidare i, men det är intressant och det kommer så fort jag slappnar av - och det är inget lågt tjutande/brusande ;)

#17
Det är bara rena spekulationer, men jag tror att man höjer frekvensen i sin själ/astralkropp just för att den verkar i någon annan dimension. Nej, det är verkligen inte alltid lågt brusande, ibland är det som om något pitchar i örat på en och det kan bli så högt så att det gör nästan ont.
Jag upplever ljudet som solfeggio frekvenserna, speciellt de höga frekvenserna. Sen har jag hört ljuvaste körerna också.
Det är som om man ställer om till en annan station, varför det är så har jag ingen aning om. Men det är absolut en intressant fråga :)

#18

Ja, jag har försökt luska i när det är som mest och jag upplever att ljudet/bruset eller det är mer som en frekvens (kan inte förklara) och det är så fort jag talar om andra sidan eller när de vill söka kontakt.

Jag har också upplevt det där bruset. Det var nästans som om man var under vatten och lyssnar på ljud, dovt och som när nån ställer radion mitt mellan två kanalar. Och relativt högt. Svårt att föklara…

#16 Tack för en målande beskriving!:) Jag har ju förstått att det inte är en "drömvärld" utan mer verkligt, som mitt vardagsrum nu jag sitter i. Hade velat besöka platser som jag varit på och de jag inte varit på.

Fjäril och KattenRuben, tack ni oxå:)

Det här bruset har jag nog hört, när man är lugn och tyst. Är det inte bara blodet som "forsar", förstår ni? Sen kan jag tänka mig hjärnan har en viss frekvens, mkt elektriskt (typ) i hjärnan vad jag förståt.

Det med tförsöka på morgonen kanske vore något. Men menar du att jag ställer kl och går upp och lägger eller sätter mig någonananstans eller ska jag ligga kvar i sängen? Jag har jättelätt att somna om:(

Ibland har jag känt som kroppen blir elektrisk när jag försökt meditera (liggandes) är det bra?

Ja, detta ärintressant tycker jag. Att komma till andra dimensioner, vet jag inte mkt om, men att bara kunna kanske gå ut i skogen i sin astralkropp vore något… Detta är fortfarande väldigt ovant för mig;)

#21

Jag brukar ligga kvar i sängen, och har man väldigt lätt för att somna om så kan det vara bättre att sätta sig bekvämt i sängen, och verkligen koppla av. Jag antar att det är som en typ av Meditation. Kroppen kan kännas elektrisk när man är påväg mot en UKU eller AP, så du kan vara på god väg :)

Ja, att bara komma ur kroppen är en upplevelse i sig vare sig man är ute och går i skogen eller är på något helt annat ställe :)

#23 Hehe ja det är klart att komm ur kroppen vore väldigt häftigt. Så det måste juinte var skogspromender;) Nä, men jag får försöka vidare, lyckas man någon gång i framtiden vore det värt det. Hoppas jag iaf:)

Finns det fler som vill berätta hur ni går till väga så är ni välkommna.

Har en trevlig fredag!

#24 Prova med mental-träning och avslappning Finns på CD tex

#24
Man hittar sitt eget vis tillslut :) Finns väldigt många forum för detta, många intressanta på engelska och många youtube videos där det lärs ut olika metoder. Lycka till, och dela gärna med dig av din upplevelse när du fått UKU eller AP