Mormor...?
Min mormor har varit död i snart 3 år. Hon var väldigt ung när hon dog, bara 64 år. Hon blev svårt dement och fick läggas in på hem, där upptäcktes att hon hade lungcancer som var långt gången och inget kunde göras. Det hela gick väldigt snabbt, och plötsligt fanns inte min älskade mormor mer. Träffade henne sista gången på alla hjärtans dag 2009, hon låg på sjukhus och var väldigt svag, vet inte ens om hon var medveten om mitt besök. Vi hade god kontakt och älskade varandra jätte mycket när hon levde. Och jag saknar henne mycket och tänker på henne ofta.
Igår fick jag veta att det spökar i kon mormors gamla lägenhet. Dom som bor där är bekanta med min moster och har talat om det för henne. Mamma pratade även med grannen som bor under (hon kände också mormor väl) och hon gick upp för att fråga grannarna om det var sant, då berättade dom för henne också.
I ungefär ett och ett halvt års tid har det hänt konstiga saker i lägenheten- Tavlor har ramlat ner från väggarna, TV:n brukar sätta igång av sig själv om kvällarna, en korgstol i vardagsrummet satte igång att snurra runt på golvet inför ögonen på paret som satt i soffan och såg på film, och när tjejen var ensam hemma och satt på toa var det nån som började rycka i dörrhandtaget. Paret tror själva att det är mormor som "spökar" för dom, och säger att dom inte längre blir rädda för konstigheterna som händer i deras hem, fast litet läskigt är det ju förstås.
Nu undrar jag om det faktiskt är min mormor som "lever" kvar i sitt gamla hem och varför kan hon inte komma till ro. Borde jag och mamma åka dit för att hälsa på och se om hon voill oss nåt? Kan det bli värre/bättre om vi åker dit? Kan "spökerierna" ha att göra med paret som bor där och inte alls ha med mormor att göra? Vill mormor ha kontakt med oss, och varför "spökar" hon inte för oss i så fall?
Har så många frågor och känner mig vilsen. Mamma är ledsen och rädd för att mormor inte kan komma till ro. Hon är rädd att hon ska ha gjort något fel med mormors begravning eller så. Själv har jag svårt att tro att nåt sånthär händer… Och min genomsnälla mormor av alla människor…
Väntar mig egentligen inga direkta svar eller riktlinjer, men skulle va skönt att få ta del av andras erfarenheter och kanske få lite stöd i denhär tiden av tvivel och osäkerhet. Är ny här på forumet, men har sett i tidigare inlägg att folk här verkar vara snälla och omtänksamma.
Hej, du!
Jag tror mycket väl att det kan vara din mormor. Jag kan ju inte veta säkert för jag är inte så erfaren än - men jag tror knappast att din mormor är arg över någonting. Jag tror att hon vill visa att hon är där, att hon finns kvar och ser er! Jag hade åkt dit om jag var du. Då kan man tänka "Hur känns det? Känns det som om hon är här just nu?" och kanske be om bekräftelse om att hon ÄR där.. 
Nej, jag tror att hon vill visa att hon är med er, fortfarande!
"Lyckas med mig och vi kommer alltid vara evigt tacksamma för våra tvivel är borta."
Tror också att vi ska åka dit, om paret vill det förstås.
"Jag måste åka dit." Det var min första tanke igår när jag fick veta dethär.
Tack för svaret, känns skönt att någon tror på en. Min man vägrar tro på något övernaturligt och han har bara avfärdat hela grejen som trams.
Skulle gärna vilja ha fler svar. Om någon bara känner att dom har nåt att säga… :)
Hej! Visst är det så att din mormor vill något, det tror jag verkligen. Du kanske kan tänka efter om det var något som din mormor höll på med innan hon gick över? Något som inte blev klart, eller något som hon vill förklara för er/någon! Hade ni pratat om livet efter döden med varandra? Hon kanske vill tala om att det finns! Om hon gick bort hastigt så kanske hon inte har förstått att hon är död och behöver hjälp av ett medium att gå över till andra sidan.
Så visst ska ni åka dit, det vill säkert familjen som bor där också att det ska bli lugnt i deras hem! Lycka till/Bjarvamor
Hej, och tack för svaret.
Det känns mer och mer som att jag vill och ska åka dit. Är det mormor så borde det ju bara bli en trevlig upplevelse. :)
Är bara osäker på hur jag ska bete mig om nåt händer/inte händer när vi är där. Kan man liksom prata på som man hade gjort i vanliga fall? Tala om för henne att vi har det bra och älskar henne och tänker på henne och att hon inte behöver vara kvar i sitt gamla hem utan kan gå vidare.
Ja, jag vet ju inte hur man gör…
Starta ny diskussion