Hej på dej.

Beklagar sorgen efter din dotter.

Jag tror att det är så här…..När någon dör och gå över så kan det ta några veckor innan de kommer och besöker.
När de sedan har vart här ett tag och kollat efter så att vi har det bra…så går de vidare och kommer inte alls lika ofta längre och besöker oss.

När du nu vart öppen så kanske det har smugit sej in en annan ande hos er. Det är lätt hänt.

Men….din dotter tittar till dej ibland….utan att göra så mycket väsen av sej.

Hoppas nån kan hjälpa dej med vilka du fått besök av nu.

Kram

tack för svaret.

Det var lite så jag hoppades att det skulle vara, att hon har fått ro att kunna lämna mej för att hon har det bra där hon är och inte är ledsen, förrut var hon här varje dag, hela tiden men nu är hon aldrig här, förrut så kom hon om jag "ropade" på henne bla var det viktigt för henne att få sina fem pussar varje kväll precis som hon fick när hon levde men nu kommer hon inte och svarar mej inte heller, det känns tungt att ha förlorat den kontakten med, den gav mej tröst

Jag såg dessa inlägg efter den med bilden på er 2 (förstår jag nu att det är?!). Kunde inte släppa den där bilden.

Fick till mig igår "Säg till mamma att jag behöver få vara fri nu" (nåt liknade)

Det är mycket ljus omkring din dotter.

Försök att ständigt fokusera på det ljusa. Tänk dig att du fyller rummen med ljus och även dig själv. Då kommer du lättare att dra åt dig ljusa själar/kontakter. Det känns på bilden som du har mycket som du behöver släppa, mycket som sitter i halsen/halschakrat… kommunikation.

Kärlek & ljus till dig!

Jag har förlorat två som stått mig nära. De kommer tillbaka fortfarande ibland, för att se hur jag har det och mår.

När pappa gick bort kom han tillbaka och visade "sin bästa" sida, bus. Han busade med min katter, flyttade på saker hemma hos mig, visade sig som skuggfigur som lekte titut. Hos min bror så lekte, busade han med deras son och fick tavlor ramla i golvet. Min brorson har aldrig träffat sin farfar men visste att det var han. För han fanns på ett foto.

Min mamma kommer tillbaka i ett ljussken. Väldigt starkt ljussken och detta ljus är fyllt med kärlek och trygghet.

Det som är att de visar sig på det sättet som vi kan motta.

Första halvåret är mest intensivt och med tiden blir det lugnare.

Det råd jag har är inte själv ta kontakt, för man är öppen och man är inte emotionellt stabil. Utan vänta med detta eller ta hjälp av någon just mer bara för att prata om alla känslorna hos dig, som är i kaos.

Något som kom till mig efter jag hade läst inlägget är, säg högt hemma när du känner att hon är hos dig - Mamma älskar dig och du kommer få finnas hos mig i mitt hjärta som är fylt av kärlek till dig. Detta kan du be hennes pappa oxå göra  säga högt, rakt ut.

Att ni älskar henne och hon kommer att få fortsätta att leva i era hjärtan som är fulla av kärlek till henne. Att ni aldrig kommer glömma henne.

Jag kan säga att min medial förmåga har varit i kaos i flera år. Efter att min mamma gick bort och då var jag tonåring och pappa för lite över fem år sedan. När mamma gick bort fick jag veta av fler att vänta, tills tiden är mogen. Så jag la det hela i davla. Sen efter pappa har det varit kaos och en del ting jag har gjort har fördjupat kaoset, för jag var avstängd innan. Tills nyligen, då någon helt främmande sa mig att jag skulle acceptera min mediala förmåga. Det är nu det börjar lugna sig. Fast jag har långt kvar.

För sorg är en stark känsla. Nog den starkaste som finns. Sorg har en desktruktivt ansikte. Så det är viktig att låta sig sörja, säga hej då med kärlek för den andre. Våga släppa den andre som man älskar mot den andra sidan. Handlar om kärlek för den och kärlek mot sig själv. Svårast är släppa greppet och detta är det jag som jag har upplevt gör oss avstängda och håller dem kvar. För närmare den andre har stått oss, svårare är det att släppa greppet.

Det är det jag menar med att ta hjälp av någon annan, att få gråta hos, låta kaoset får härja och så småningom framöver när sinnesron infaller igen. När ens glädje kommer från själen. Det är då detta kommer att komma tillbaka.

Stressa inte.

Ta sörj först. Våga släppa henne med kärlek. Det är detta som är svårast att göra. Så finn din väg, bara din väg tillsammans med den du har kvar hos dig, hennes pappa.

*Skickar massor av kärlek och stöd för det är vad jag känner att du behöver*

Mycket bra inlägg Theseacher

hon behöver nog vara ifred ett tag, tror jag, har du hittat mynt i skorna?

Hemskt att förlora ett barn, jag lider med dej.

DEt är ju ändå skönt att veta att det är ok där hon är, lindrar ju inte saknad

men ger en del tröst.

Beklagar sorgen!

Jag kan bara instämma med Mia-38 och Theseacher. Jag har fått det förklarat för mig också att vi efterlevande "drar" hit dom så fort vi tänker på dom.

Dom är alltså med oss, så fort vi tänker på dom. Precis efter någon nära avlidit så brukar man få bevis för att dom är på andra sidan, men sedan avtar det i aktivitet med tiden. Speciellt om personen hittat ljuset, kan ta längre tid om hen inte hittat ljuset.

Men sen besöker dom oss och är med oss, så fort vi tänker på dom.

#6 Nej jag har inte hittat några mynt????

Hej Ts!

har inte läst hela tråden men tycker du ska läsa boken om brankdkatastrofens offer.

Boken heter "jag kommer sen", jag tycker mamman berättar så fint och högtidligt, dessutom kan man följa henne under sin dröm terapi och höra om hennes ängla kramar från sin Johanna. Den har hjälpt mig oerhört!

Beklagar  verkligen din stora  sorg,men jag tror  starkt  att  hon har kommit  til andra  sidan  nu…och hon har det bra,jag har   andar i  min lägenhet men dom har aldrig  skrämt  mig,