Hör röster mm
Hej,
har tioårig dotter som idag har berättat för mig att hon ofta upplevt att drömmar hon drömt på natten sedan har hänt. Enkla saker som att folk gjort eller sagt saker som hon drömt. Hon berättade också i samband med detta för mig om att hon ofta hör en kvinnoröst som sjunger eller nynnar på en melodi. Det är oftast uppe på övervåningen där hon sover, när hon liggerpå kvälen och ska sova lyssnar hon på sagor på cd, och blr då störd av sjungandet. Hon hör också steg som går runt runt i rummet.
Hon har aldrig sett någon, dock kan hon beskriva en person som hon liksom sett inne i sitt huvud när hon ligger under täcket och blundar, och tycker det känns som om personen ligger bredvid henne i sängen. Det är då en kvinna med vit klänning och mörkt hår.
Inatt hade hon drömt en mardröm och kom ner till vårt sovrum och fick ligga hos oss. Plötsigt satte hon sig upp oc sa, mamma kan du hålla om mig. Jag gjorde då det. På morgonen berättade hon att hon hört det där sjungandet inne i vårt rum, därför blev hon rädd.
Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta, jag tror på allt hon säger, hon ittar inte på saker, desutom berättar hon på ett sådant sätt att man förstår att det är sant. Vet dock inte hur mycket som kan vara i hennes eget huvud. Jag själv vet inte riktigt vad jag tror, ibland tror jag att det finns andra ibland inte. Det har visserligen hänt saker hä i huset, som jag ibland undrat över, särskilt på övervåningen. Vi sov däruppe förut, och det hände ofta att jag i beckmörkret på trappavsasen såg som snabba liksom blixtrande ljus som for förbi mig.En gång upplevde båda barnen och jag nåfot märkligt, när vi hörde ett kraftig dunkande i väggen (vi bor i villa), och alla tre var i olika rum och trodde att det var någon av de andra som bankade. Barnen blev mycket rädda när vi förstod att det inte var någon av oss.
Barnen har ofta sagt att de tycker det känns konstigt däruppe, som att det känns som om någon är i det andra rummet, eller de hör ljud. De vill oftast inte vara däruppe ensamma alls. Båda barnen är väldigt rädda av sig, tioåringens lillsayster sover i princip alla nätter nere hos oss. Jag kan inte fråga henne om hon också hört den här rösten, för jag vill inte skrämma upp henne ytterligare.
Fast jag inte vet vad jag ska tro, så har jag någon gång gått upp på övervåningen efter att min dotter kommit ner och känt sig rädd, och sagt att nu får ni faktiskt försvinna härifrån, för nu bor vi här, och ni ska inte komma hit och skrämmas. Känner mig fånig när jag gör det och min man skrattar åt mig, men känner att bättre att göra något än ingenting.
Är det någon som känner igen detta, låter det som om min dotter verkligen upplever något som är utomstående henne, eller kan detta vara något som bara finns i hennes huvud?
Tacksam för svar!
Kan bara säga att vi har samma "problem" här hemme men min dotter är 13. Orkade inte med det mer så vi gick till http://tarotkatten.se/ och handlade lite salvia rökelse som man ska använda för att ta bort enerier i huset. Hon fick även lite övningar för att lära sig "stänga av".
Kanske fins en affär nära dig du kan söka dig till å rådfråga som vi gjorde… Affären hittade jag har då jag frågade om affär i Göteborg i en tråd här och senare i tråden om en i Borås. Vet att d finns i Stockholm.
Nu e d lugnt hos oss, just nu, så vi har inte använt salvian än, väntar tills det blir jobbigt. Dottern övar sig på att stänga av istället…
Hej Somrig,
Vi hade uppe en liknande diskussion för inte alltför länge sedan, kanske finner du lite råd där?
Min son (tio år) kom en kväll och berättade att han sett saker hemma. Då jag själv har den kontakten (om man ska uttrycka det så) så blev jag inte förvånad och tog ganska snart tag i saken.
Det kanske blir/känns svårt för er att göra det på egen hand om ni inte "känner" den andliga kontakten, men jag bad bara rakt ut "Jag ber xxxx vägledare att skydda honom från att se, känna och höra andar/energier då han blir skrämd och är för ung för det"
Jag ungefär så, och det hjälpte. Nu är han ganska insatt i vad det innebär och är/var inte rädd, men jag tyckte att han var för ung för att ta del av det här just nu/då.
Du kanske kan söka upp en kontakt i närheten av er som kan hjälpa er?
Sajtvärd på Övernaturligt
Tack för tipset, känns bara väldigt konkret, och att i och med att man gör en sådan sak så "bekräftar" man för henne vad hon antagligen misstänker, och det vill jag inte göra.
Jag vill inte att hon ska tro på det här själv, vet att det låter knäppt. Men hon är en känslig tjej och jag vill inte att hon ska tro att jag tror på det här…åh, svårt att förklara.
Det känns som att om man bekräftar att där verkligen finns något så öppnar man upp för mer, då blir hon liksom mer mottaglig, men jag kanske tänker fel…
Men om du säger att hon inbillar sig (om hon inte gör det) så är det jobbigt för henne också, men du behöver inte ta upp det med henne på det sättet, säg att det inte är något farligt och att "det kan bli som en blandad dröm" eller något liknande.
Men du kan be hennes vägledare utan att hon är med, jag gjorde det när min son sov.
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag vet inte ens vad du menar med vägledare, jag är totalt oinsatt i detta…
Våra vägledare har vi haft vid vår sida sedan födseln, de är som våra guider i livet, en del av oss. Vi kan ta upp det också men känner du dig osäker på vem du ber om hjälp, så kan du be änglarna om skydd. Sitt bredvid din dotter om kvällen när hon sover och tala "högt" och be om beskydd, att hon ska slippa se och höra.
Sedan kan ni ju försöka ta en kontakt med någon i närheten som kan berätta mer via telefon/möte.
Sajtvärd på Övernaturligt
#2
Tack Fjäril! Där hjälpte du mig utan att veta det. Jag bor på en plats som det finns mycket störningar, och det är många år tills min son är i den åldern, men detta är en sak som jag funderat på sedan han föddes faktiskt
#7
Det var roligt!
Sajtvärd på Övernaturligt
Kan bli värre för henne att inte tro… Vi skickade våran dotter till psykolaog då hon hörde röster etc. Hon hade pratat med min sambo om detta, inte mej, och han är inte troende på detta alls. Jag har inte berättat för min familj att jag tror så hon vågade inte prata med mig och sambon hade hon mkt samtal med om allt så d föll sig naturligt för henne att prat med honom om även detta.
Detta fick till följd att hon gick dit några ggr sen vägrade hon och har sen dess sagt att det lugnat ner sig, vilket d ju inte alls gjort. Hon har mått jättedåligt av detta då hon inte vågat vara öppen med det. Det var först när vi pratade om andar på jobbet. Min ena kollaga som har många runt sig och har varit hemma hos oss, jag undrade om hon kännt något hemma hos oss och hon sa ja! Berättade då om dottern och mkt stämde. Och sen pratade ja med dottern etc etc…
Nu pratar vi öppet om detta och mannen i affären pratade med henne och lyssnade noga. Tror inte du ska dölja det för henne uta se till att hon blir avstängd å beskyddad, hur d funkar är jag inte rätt person att säga då jag troligen redan är avstängd å inte kan ta fram det…
Min dotter är hemma sjuk idag, och nu när jag gick iväg för att hämta lillasyster, så ringde hon och var upprörd för TV:n hade stängt av sig själv när hon var på toaletten…
Känns så konstigt alltihop, för mig är det väldigt svårt att ta det på allvar, ju mer jag läser vad folk skrivit på detta forum, desto mer skeptisk blir jag.
Nyss gick min dotter upp till sitt rum för att hämta något och kom nedspringande, jätterädd. Sa att hon aldrig mer ska gå upp dit sjläv. Jag gick dirket dit upp, och allt jag kan känna är lugn och två fina härliga trivsamma rum. Det är jättesvårt att ta det hela på allvar, men det förstår jag att jag måste…
Det känns som att om jag ska sitta och be hennes vägledare om hjälp så blir det bara tomma ord, eftersom jag inte kan tro på det själv. Har det någon effekt då?
Hej!
Tror man inte på det själv så kan det ju bli lite svårt… Men du säger alltså att hon känner av jättemycket saker på övervåningen, men inte du? Det kan ju helt enkelt vara att hon är mer mottaglig för det övernaturliga (om du nu helt enkelt tror på det dvs 
)
Själv är jag snart 16 år och minns hur jag kände mig när jag var runt tio. Vi har själva haft mycket andliga aktiviteter i huset, allt från att tvn sätts på till att blomkrukor ramlar ner mitt i natten. Jag kände av jättemycket i den åldern, samtidigt som jag var rädd. Ibland vågade jag inte gå in i vissa rum… Då pratade mina föräldrar med mig och sa att det troligtvis finns några energier hos oss, men de var noga med att poängtera att "de" -inte- kunde/ville skada mig. I och med detta blev jag lugnare och valde att acceptera att jag är mer mottaglig för sånt.
Sakta men säkert blev det även lugnare i huset.
Jag känner ju inte din dotter, men jag hade nog pratat med henne och sagt till henne att inte vara rädd, för det finns inget som vill skada henne. Och även rådfråga ett medium i närheten
Lycka till!
"Lyckas med mig och vi kommer alltid vara evigt tacksamma för våra tvivel är borta."
Skrämmande likt hos oss… Jag känner ingentig men tror, men dotter känner massor och är ibland helt panikslagen. Sover periodvis hos oss då hon inte orkar sova själv. Ja, vad ska man tro… Man måste nog tro för det är verkligt för dom.
Valentino, tack för ditt inlägg. skönt att höra från någon som för inte så länge sedan upplevt det min dotter upplever.
Jag har jättesvårt med om jag ska tro på detta eller inte. Jag vill tro på henne helt och hållet, men när jag pratar med min man om det hela så säger han att det naturligtvis måste vara i hennes huvud, att jag inte på några villkor får hålla med henne om att det kan vara något övernaturligt. Men då skriker det inom mig att så kan jag inte göra, för det är att förneka hennes upplevelse. Känns som om jag befinner mig i en omöjlig situation, vet inte vad jag ska göra.
När hon berättade om det här för mig igår, så föreslog jag att hon skulle säga till på skarpen om sången satte igång, säga att det här är mitt rum, gå här ifrån, sluta. Igår kväll kom hon nerfarande inte långt efter att min man gått ner. Sången hade satt igång, och hon sa att hon sagt sluta två gånger, men inget hade hänt. Hon fick somna i vårt rum, var jätterädd…
En sak till, Fjäril, senare igår kväll efter att min man burit upp min dotter till hennes rum, hörde vi henne skrika till där uppe. Min man sprang då upp till henne, och då gjorde jag det där som du föreslog, bad hennes vägledare att skydda henne från att se och höra. Men jag var på nedervåningen när jag gjorde det och hon där uppe.
#14 Ja det går jättebra att göra det var du än är egentligen! Gör det gärna ett par gånger och kalla också på Ärkeängeln Mikael, be honom/dem att skydda er från rädslan. Kram Fjäril
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag hade iprincip samma dilemma när jag var i samma ålder. Det var våran avlidna granne som var hos oss och roade sig med att skrämma skiten ur hela familjen. Hon gick så långt med sitt spökeri så ingen ville vara vaken sist. Alla gick och la sig klockan 9 på kvällen och jag sov i min mammas säng från 7åes ålder tills jag var 12-13 då vi flyttade.
Jag total vägrade att sova i mitt rum för jag var inte ensam där, jag fick hjärtklappning, andningsvårigheter och grät. jag var livrädd! Men min mamma trodde inte på mig, hon trodde jag bara överdrev tills en av mina äldre systrar sov i mitt rum och kände samma sak. Så jag tycker du bör låta dottern sova hos er och ta kontakt med ett medium som kan försöka driva ut vad det nu är som är hos er.
För det där med att din dotter inte vågar sova själv så började det för oss, och det vart bara värre och värre. Saker gick sönder, yttedörren kunde låsas upp mitt i natten och stå vidöppen tills vi vakna. saker försvann och konstiga ljud hördes ständigt. skåp kunde vara öppna även fast man var ensam hemma och stängde dem 5 minuter innan. Vi hörde någon som gick i trappen mitt i natten. och precis som ni så trodde vi att de var någon av oss men när vi satt och prata om de och det inte var någon så ökade rädslan.
Önskar er lycka till och hoppas det försvinner så barnen kan sova lugnt och tryggt!
Starta ny diskussion