Hej Jerrie,

Jag förstår hur du tänker, dessa ord används lite här där. Du är öppen, du är stängd.

Jag vill använda ordet "mottaglig" eller "icke mottaglig" Fast egentligen är vi alla i grund och botten lika känsliga/mottagliga, men så har vi valt olika liv och med detta har vi "präglats"/uppfostrats på olika sätt.

Vissa tror på det "övernaturliga" men varken känner eller ser något, andra både tror, känner och ser, medans den tredje absolut inte tror - men kanske ser och känner ändå (oj det lät rörigt)

När man ska kanalisera/ta emot budskap från andra sidan så brukar man säga att man "öppnar" sig. Då pratar om man om våra sju chakran som står för olika livsenergier. När man öppnar sina chakran så brukar man också rena dessa. Man är då i balans, har släppt andra intryck och är redo att ta emot information.

När man sedan är "färdig" så brukar man säga att man "stänger" sina chakran.

Personer som upplevar mer än andra är "mottagliga". För andra sidan upplevs man som "ljus", de ser något ljust och mottagligt som är i närheten och söker då kontakt (för att förenkla det lite)

Vill man inte vara mottaglig (eller har möjligheten att sätta sig in i det) så kan man visualisera hur man släcker en lampa och riktigt känna hur man utstårlar "Jag är inte mottaglig för andevärlden" (kanske tom säga det högt)

(jag personligen brukar inte rekommendera att man gör sig "icke mottaglig" då det finns en anledning till att man är det, fast dessa personer träffar jag irl så att säga och då kan man förklara mer/hjälpa personen att utveckla sin andlighet)

Hoppas detta gav dig något

Jag tror att ens personliga tro spelar in väldigt mycket om man tolkar en händelse som paranormal eller inte. Om man nu tror att det finns spöken, så tror jag detta gör att man tolkar saker helt annorlunda gentemot en icke troende. Några exempel:

Flimrande taklampa:

Övernaturligt troende: Det är nog en ande som försöker säga mig något. Jag undrar vad det kan betyda.
Icke troende: Det måste vara nåt fel på lampan. Jag får köpa en ny imorgon

En dörr som går upp av sig själv:

Övernaturligt troende: Oj! Ett spöke öppnade min dörr!
Icke troende: Hrm? Det beror antagligen på spänningar i vägen. Eller så kanske låskolven blivit sliten?

**Ett foto med en "orb"

**Övernaturligt troende: Det är nog en ande som fastnat på min bild. Spännande!
Icke troende: Det var nog en dammpartikel som flög förbi. Eller så var linsen smutsig när jag tog kortet.

---

Nu är jag inte troende själv, men om jag t.ex skulle gå in i ett "spökhus" skulle jag säkert vara mer benägen att tolka ljud och skuggor som paranormala fenomen, eftersom min fantasi antagligen skulle skena iväg.

Som sagt så tror jag att tolkningen av vad man anser vara övernaturligt är väldigt subjektiv. Killen på ditt jobb kanske upplevde liknande händelser som dig, men av olika anledningar som tolkade han dem som fullt normala.

#2

Flimrande taklampa:
Övernaturligt troende: Det är nog en ande som försöker säga mig något. Jag undrar vad det kan betyda.
Icke troende: Det måste vara nåt fel på lampan. Jag får köpa en ny imorgon

Att vara andligt troende innebär inte att man tror/ser allt som om det har med "övernaturliga" saker att göra - de flesta (jag i allafall) letar nog en logisk förklaring också

#3 Jo, så är det såklart Jag menade inte heller att ni som är troende övertolkar varenda liten händelse som något övernaturligt, utan jag vill mest bara belysa att tolkningar av vad man anser vara övernaturligt är väldigt subjektiva.

Jag har själv aldrig upplevt något oförklarligt och det spelar såklart in på min tolkning av omvärlden. Om jag istället varit troende skulle jag antagligen upplevt ett flertal händelser som jag tolkat som om Gud haft ett finger med i spelet. Samma sak hade antagligen hänt om jag trott att det existerat andar.

#3

Jo jag förstod det, jag ville ändå poängtera att "trots"att vi är andligt troende så är vi mänskliga också

Jag blev "troende" för fem år sedan ungefär. Innan dess så upplevde jag massa "märkliga" saker som jag inte kunde förstå (då). Så man kan se, känna, höra och uppleva saker utan att vara inne i "troendet" också

Joppo- Jag förstår absolut hur du menar när du skriver att man som "troende" kan ha en tendens till att övertolka saker och se övernaturligheter i saker som har en högst rimlig förklaring. Jag har gjort det själv på den platsen eftersom jag var medveten om att det "spökade" och var liksom beredd på att det kunde hända saker när som helst. Så att man kan övertolka och feltolka, det är jag helt inne på.

Men man ska, precis som Fjäril skriver, inte tro att alla som tror på andevärldens existens skriker spöke på direkten utan att någon kritisk tankegång föregår. Jag själv, och även mina arbetskamrater, vände och vred verkligen på varje händelse för att tänka ut någon rimlig förklaring till det som man just hade varit med om. Som ett exempel av alla tonvis med galna saker som kunde hända där var när jag, mitt på ljusan dag, bara vandrade in till köket och stängde köksdörren efter mig. Det var alltså en vanlig dörr som vanligtvis brukade stängas helt normalt och sedan vara tyst. Så jag stängde dörren, och från dörren bröt plötsligt ett våldsamt smattrande och väldigt högt ljud ut som varade i ca tio sekunder. Då stirrade jag förvånat på dörren och tänkte "Vaf*n?!" och tyckte att det där var ju konstigt uppförande av en dörr. Jag började gå igenom rimliga förklaringar till att en dörr plötsligt började låta som en kulspruta och kom fram till att "Aha! Men när vi målade om hallen så tog vi ju bort dörrlisterna, så det är kanske så att det blev något glapp i listen och det kanske orsakade det där smattrandet. På något sätt…"Sedan tittade jag närmare på det där och insåg att själva dörren och listen var för långt ifrån varandra för att det skulle duga som förklaring, och efter det kom jag inte på någon "naturlig förklaring" och lade det i kategorin "Fenomen".

Jag har även startat trådar på forum för teknikkunniga där jag exempelvis har frågat om tv-apparater verkligen kan uppföra sig så konstigt som den vi hade gjorde, och när de i sina svar skrev att "Men du måste ju vara full för det där är tekniskt omöjligt" så lade jag även detta till: "Fenomen."

Men tillbaka till killen: Nej jag tror att han bara inte upplevde något. Han blev rädd av det vi berättade, men upplevde något gjorde han inte. En enda gång sa han att han hade hört något ljud från ett rum, vilket innebär att han måste ha varit uppmärksam där han satt mitt i natten. Men ljud från det rummet, det brukade jag höra jämt.

Haha, apropå att övertolka så kom jag på en annan sak. Man kan även undertolka. När jag började jobba där så upplevde jag några enstaka saker redan i början som var konstiga (t. ex ett skratt en decimeter från mig som kom från luften, det lät tydligt som om någon var i köket som sedan visade sig vara tomt osv), och men eftersom jag inte hade varit med om liknande saker tidigare så greppade jag väl inte att det var "på riktigt" så att säga, så när jag var där första tiden så lärde jag mig bara att acceptera att vissa saker var som de var på just den platsen. Inte en tanke skänkte jag åt att det knackade och smällde i saker hej vilt runt mig, för det var bara så det var där. "Det hade väl med bygget att göra" tänkte jag, och brydde mig inte ens om att det var ett jäkla liv mitt i nätterna från ett rum som var nersläckt och tomt. Det var helt normalt att det kom smällar därifrån. Helt normalt att det knarrade distinkt i parketten. Helt normalt att jag hörde ljudet av någon som bläddrade i papper i det mörka rummet. Helt normalt att det knackade, och till och med bankade, i dörren till rummet där jag skulle sova.Det var bara så det var där liksom, och jag tänkte inte alls på det.

Det hade ju bara med bygget att göra, tänkte jag. :D

#6

Vilken bra förklaring du gav på att man säkert ofta letar logiska förklaringar först, men kan man inte hitta det så är det ju klart att man funderar vidare.

Jag ser inte allt som övernaturliga händelser. Jag är nog ganska neutral. Även om jag kan "misstänka" saker, så lägger jag inte så mycket fokus på det.

Vi satt häromdagen och kollade på tv. Helt plötsligt åker vår toalettdörr upp ( inte snabbt, utan så att man hör ett litet gnissel) Vi reagerade såklart, men jag lade ingen vikt vid det sedan. Det kan ha varit vad som helst.

Det jag menar är att går man runt och "skrämmer" upp sig och letar övernaturliga förklaringar till allt så är det klart att man ser det på det sättet också.

Det är det jag skulle vilja få fram mer, att även om man är andligt troende/verkar medialt så är man inte orealistisk och lever i en "fantasivärld" där man inte ser verkligheten överhuvudtaget.

Jo, exakt. Men "skeptiker" brukar gärna förkasta "troende" med att vi helt enkelt tolkar fel och går på spökförklaringen direkt. Fast när jag läser på det här forumet så tycker jag ibland att folk faktiskt har en tendens till att tolka minsta lilla grej som någon sorts hälsning från andevärlden, eller "tecken" på något, så folk är väl olika.

Men tillbaka till öppen och stängd. Sedan jag slutade jobba på den arbetsplatsen så har jag på det stora hela inte upplevt mycket av andar. Vissa här på forumet har skrivit att man omedvetet kan öppna sig för andevärlden genom att läsa mycket om andar och spöken, se på Det okända, och i allmänhet vara intresserad av ämnet. Efter mina upplevelser gör jag allt det där allt det där och tänker mycket på de där sakerna jag var med om på jobbet, men jag märker ingenting av någon andevärld nu, så jag kan ju inte vara så väldigt öppen ändå. Eller hur det nu funkar.

#9

Ja, jag försöker att inte se en "spök" förklaring till allt (när andra frågar) däremot är det svårt att avgöra, alla får gå på sina egna känslor.

Som sagt, öppen/icke öppen - jag tror det handlar om vad och hur mycket man vill vara öppen.

När jag jobbar med mitt "ordinarie" arbete så är jag inte mottaglig (förutom att jag tar emot andras känslor omedvetet) och  jag ser sällan "spöken" bara så där, utan det är när jag vägleder/ger healing som jag har den kontakten.

Jag hade det mycket jobbigt en tid med en jordbunden ande som "attackerade" mej nattetid och till sist klarade jag inte av att hantera honom längre så jag stängde mej, jag stängde dörren helt och valde att inte se och inte veta. Om jag då hade haft nån att prata med och kunna få hjälp av så hade jag kanske inte känt det nödvändigt att vägra ta emot mera men så blev det. Tyvärr så ledde den här stängdningen till att jag inte heller såg hur jobbigt min äldsta dotter hade det, att det inte var vanlig mörkerrädsla det var frågan om och jag gjorde nog skada när jag inte var mottaglig för att se att dottern var mycket mottaglig och led av det.

Sen flyttade jag till en lägenhet med massor med aktivitet och när jag slutade vägra se så kom hela min öppenhet tillbaka igen och efter att jag förstått hur mottaglig min dotter är har jag öppnat mej ännu mer för att kunna hjälpa henne på ett annat sätt.

När det gäller mej själv när jag valde att stänga dörren var det bara så att jag vägrade vara med längre och slapp det då, men samtidigt krympte min intuition som alltid varit stark och många ggr väglett mej i livet.

Angående att "se spöken överallt" så hör jag själv till skeptikerna, jag tror inte att varje knäpp och knackning är meddelanden från andevärlden men däremot känner jag skillnad på ljuden och vet när det är hälsningar och när det inte är det men jag har ingen aning om vad dom vill. Jag konstaterade nyligen att man ska vara väldigt skeptisk när man läser böcker eller lyssnar på andra, om inte annat så för att inte bli skrämd och tro att nåt är värre än det är (jag syftar på min egen tråd om en ande fastnat på mej) och gå på sin egen känsla istället för att tolka saker som händer utgående från vad nån annan givit ramarna för vad det kan vara.

En bekant visade mej foton hon tagit på Orber men när jag klickade upp fotona såg jag tydligt hur hon fått nåt vått på linsen som runnit, man såg t om rännilar och droppar där vattnet ansamlats. Men när jag påpekade att det bara var vatten hon fått på linsen blev hon arg på mej och sen dess har hon inte velat ens prata med mej. En del måste få tro även om det dom tror uppenbarligen inte är sant och det är ju lite bekymmersamt.