Jag vill dela med mig av gårdagens dagboksinlägg.

"Idag är en sådan dag. Jag satt och läste när tanken slog mig för första gången på väldigt länge att det var dags för tarot. Jag har tagit fram zenleken då och då och bläddrat lite en tid, men jag har inte känt någonting av den och har därför inte gjort några läsningar. Efter att min förra lek spelade ut sin roll för två somrar sedan och försvann (den kunde inte ha gjort en tydligare markering om den självantände framför mina ögon) har jag inte knutit an till någon ny.

Nu när behovet att lägga kom för mig satte jag mig för att surfa reda på en lek som jag vet att en vän har en fantastisk relation till. Jag har funderat om den inte skulle passa mig också, och efter en stunds surfande idag ropade samma lek på mamma och jag köpte den. Det löste dock inte stundens tarotbehov, så jag hämtade min erotiklek ur hyllan för att lattja lite.

Det är en underbart vacker lek, men den pratar inte. Jag köpte den för att den skulle hjälpa mig att tänka runt sexualitet, och märkte först när den kom att kortet för ”the lovers” var ungefär så vackert som det kan bli. Men som sagt, leken talar inte, så den har fått stå i skamvrå trots sin skönhet.

Så med leken i handen började jag blanda, och det ramlade ut ett kort eller två. Normalt stoppar jag tillbaka sådana, fortsätter blanda och lägger vad jag nu har planerat för stunden, men den här gången när jag sträckte mig efter korten ramlade fler kort ur leken. I ett mönster. Ehm. Det brukar vara en hint. Tre kort hamnade med motivet upp och ett kort med baksidan upp. Jag tittade på dem och kände den där känslan. Den där som inte går att beskriva, det är bara en ofelbar vetskap om… ja.. typ.. ”rätt”. Eller ”lyssna nu, dumskalle”. Som sagt svårt att beskriva, men man känner hur korten vill något.

Snart upptäckte jag att under ett av korten, djävulen, låg tre kort till som hade lagt sig så exakt att de inte hade synts. Alla tre var så fåniga att jag skrattade, helt prick i. Så lyfte jag på det kortet som hade baksidan upp och insåg att också det gömde ett extra kort. Dolda kort: exhibitionism och ett till (mer privat). I och för sig satt skrattet redan i halsen vid Queen of Water (det är en väldigt lång historia, jag berättar den gärna någon gång) och King of Winds, men vissa saker blir bara raka ibland. Ärliga lekar är speciella.

Jag spår inte framtid, jag läser nutid och jag använder korten som kanal för att analysera mig själv, det har jag sagt flera gånger. En kanal som ibland är öppen utanför mig själv, som idag. Jag hade dock aldrig trott att Manaras lek skulle bli en sådan kanal.

Ibland är man bara extra mottaglig. Jag undrar vad det är som händer, när känslan är där, strömmandes genom kroppen."