Jag ser varje vecka på det okända på tv men ikväll hände något annorlunda.

Har ibland känt av lite vanliga saker som att man inte är ensam eller liknande men aldrig mer tänkt på det.

Jag sitter och kollar på avsnittet och helt plötsligt försvinner omvärlden framför mina ögon och minnesbilder rullar framför ögonen och jag känner en värmande hand på axeln och hör ett skratt…

Minns rösten/skrattet och helt plötsligt ser jag återigen vad som händer på tv rutan och tårarna rinner för fullt och vet längre inte vad som hänt på tv avsnittet.

Någon annan som råkat ut för liknande? Kan man öppna sig mer för den andliga världen utan sin vetskap.

Det var min farfar som kom fram i minnena och det var hans skratt jag hörde.

Men jag förstår lixom inte varför. han gick bort 2009.

Det är så svårt att beskriva känslan jag hade för en stund sedan =(