Det kan säkert vara så att det nu har lossnat för dig och du börjar uppleva mer och mer. Om man ska framföra det man ser är viktigt att känna efter själv om man bör göra det eller inte. Det beror ju också på sammanhanget och om personen är redo att ta emot det du berättar.

vilket bra svar Elisabeth, o vad mäktigt Caroline. Men oj så paff du måste ha blivit. Att det finns en massa energier på ett äldreboende är väl inte konstigt och var det inte så att Lindåsa var ett sjukhus för psykiskt sjuka för länge sedan

Visst kan det vara precis som du beskriver. Och om man bör berätta det eller inte, kan du försöka använda din magkänsla för att känna efter.

Själv har jag avstått de flesta gånger från att säga något. Folk har blivit så hemskt "förskräckta", medans andra gånger så har dom istället börja ställa frågor, och då har det ju kännts rätt.

Ja, det är inte lätt alla gånger att veta om man bör säga något alls. Det är kanske litet lättare när man är tillsammans med personer som man redan vet hur dom tänker om "upplevelser".

Men hallå Carro!!! Förstår du nu va jag menar!? Tänker på tidigare dialoger. Magi magimagi….  Bollen e i rullning… e de svar nog, fniss. Kram, Susanne

#2  Nja, inte psykiskt sjuka, men för utvecklingsstörda eller handikappade, men visst kan det funnits psykiskt sjuka där också. De bodde på "Tallåsen" då.    Cecilia som var sömmerska från början och senare blev sjuksköterska byggde senare det stora huset som nu heter Lindåsa där pensionerade sjuksköterskor fick bo och betala efter medel, de hade ju oftast inte så mkt eftersom de inte fick gifta sig på den tiden.  Men Tallåsen och Lindåsa kallas gemensamt för Lindåsa äldrecentrum… Det var otroligt intressant att gå runt och titta där, och man riktigt kände Cecilias brinnande låga för det fortfarande!!   Tydligen har se en styrelsemiddag en gång/år där. Då börjar de alltid med att stå vända mot kortet de har av Cecilia hängandes på väggen i stora rummet (där vi satt) och tillägna henne en skål =0)  Mysigt tycker jag.         Christina som jag träffade jobbar hårt för att behålla det gamla där, som t.ex. stenmurar m.m. som tillhör "originalet".  Det tycker jag känns superhärligt!!

#4  *s* jepp =0)   Tack än en gång för dina kloka råd =0)

Vet ni mer? Jag kan prata med djur nu också!!!! Det började med att jag kände vad de kände (så började det med andevärlden också för min del), sen kunde jag känna ett litet sting på olika platser, det var som de berättade att de hade fästingar!! *hihi* Jag var i stallet i lördags, så stack det till på mitt högra skulderblad när jag klappade stallkatten, så jag kände eftersom det hade betytt samma sak med min hund tidigare, och minsann, där satt en liten fuling som jag tog bort! så sa ägaren "nämen, hittade du en fästing!! Jag har ju nyss känt igenom honom!"    Jag blev såklart helnöjd och såg det som ett Tecken på att jag verkligen kunde prata med dem =0)
Sen i helgen har vi passat en vovve. (Innan har jag bara kunnat prata med de djuren jag känner, mina egna och kompisars) Denna vovven hade jag inte träffat innan, så det blev en bekräftelse på alltihop, tror jag i alla fall…
Rätt som det var hörde jag i huvudet "stick din lilla kattjä**l"
Jag trodde katten var i uterummet så jag fattade ingenting och tänkte bara "nu e jag knäpp"   Sen hörde jag "säg till henne!!" Då jag kollade under bordet satt kissen på stolen där under och glodde på honom typ "psykade" och sa att "snart tar jag dig, hehe"    Så minsann!!

Jag tycker detta e såååå spännande!! Otroligt skoj att det äntligen börjat lossna!!!